Vi kan nog inte skjuta upp det längre nu. Igår var det dags igen -missnöjesyttring från katten i min säng. Det håller verkligen inte. Men att ringa det där samtalet. Att locka in kattan i buren som hon tycker så illa om. Att åka med hennes olyckliga jamanden i öronen hela vägen dit. Och åka i en tom bil hem.
Fy fan.
Har lånat Adjö, herr Muffin iaf, för att förbereda både dottern och mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar