Jag är bra

Vid mötet i tisdags levererade chefen en rätt rejäl laddning feedback av det mindre angenäma slaget.
Och ett förslag på ny tjänst att återvända till.
Kluvet som fan. Tjänsten hon föreslår är ny. En som jag drömt om, hoppats på och nu får, men på "fel" grunder.
Jag får inte ansvar för det här oerhört spännande, och för koncernen superviktiga, projektet för att jag är bästlysandestrålande, utan för att hon inte har förtroende för mig i min gamla tjänst.
Hårt uttryckt.

Givetvis skulle jag inte få driva Projektet om hon inte trodde på min kapacitet, för det är ett alldeles för viktigt projekt, men det får ändå den bismaken hos mig.

MEN, jag är så nöjd med mig själv och hur jag hanterat situationen. Jag var cool under mötet, sedan gick jag hem, tyckte förbannat synd om mig själv och deppade ner mig i "jag är värdelös, usel och allmänt misslyckad"-tankar. Se'n ryckte jag upp mig, formulerade ett sakligt mail till chefen på temat "jag tar givetvis ansvar för A, B och C, men skulle vilja framhålla X och Y rörande D, E och F. Med detta sagt ser jag fram emot att driva Projektet" och tryckte på "Skicka".
Fick tillbaka ett asbra svar och känner att jag kom ut på topp.

Jag stod upp för mig själv, visade att jag är mogen, smart och att ingen jävel trampar på mig.
Jag tog ansvar för situationen. Jag hade att välja på att
A) fly till nytt jobb
B) komma tillbaka med svansen mellan benen, en rädd blick över axeln och stukat självförtroende
C) bemöta, lägga bakom mig och komma tillbaka med huvudet högt och laddad för att ro Projektet i hamn med bravur.
Jag valde C. Jag är fanimig bäst.
Gôtt.

*som jag inte kan gå in på utan att avslöja för mycket. Önskar jag kunde tala i klartext, men det går inte...