Idag kom meddelandet.
Kampen är över.
Vila i frid, fina du.
6 dagar sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om mig
- Kapybaran
- Med huvudet på skaft och glimten i ögat. Kvinna. Mamma. Hustru. Vän. Vet du vem jag är IRL? Låt mig inte veta det. Här vill jag få vara en ohämmad Kapybara.
Kapybaran gillar
-
-
3 månader sedan
-
4 månader sedan
-
2 år sedan
-
5 år sedan
-
6 år sedan
-
7 år sedan
-
7 år sedan
-
8 år sedan
-
9 år sedan
-
9 år sedan
-
9 år sedan
-
9 år sedan
-
9 år sedan
-
10 år sedan
-
11 år sedan
-
11 år sedan
-
11 år sedan
-
12 år sedan
-
12 år sedan
-
12 år sedan
-
14 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Gillar du Kapybaran?
Kapybaran skrattar åt
-
5 år sedan
-
7 år sedan
-
10 år sedan
Bloggarkiv
-
▼
2009
(131)
-
▼
januari
(21)
- 1000-bitarspusslet tar form
- Öppet brev
- Terapiformer
- Lördagsnöje
- Ho-ho? Vem är där?
- Bland det finaste
- Livet går vidare
- Till mina barn, uppdaterad
- Iiiiih
- Bryt ihop, kom igen
- Tupp-stolt!
- Vad händer på dagis egentligen?
- å andra sidan
- Ajajaj
- Den som väntar på något gott....
- Mamma vet bäst?
- Slut
- Återupprättelse!
- Gott nytt!
- Otillräcklig
- Fundering från homestyling hell
-
▼
januari
(21)
10 kommentarer:
Kram
Stor varmkram i sorgen.
Kram.
Sorgset. Vad snabbt det gick från att de fick besked om återfallet :-(
Varma Kramar!
Stora stora kramar! Det måste ha gått väldigt fort.
Nej! En vän som går bort. Ont, ont. Hur reagerar nu hennes drummel? Och det unga barn som förlorar sin mamma, hur klarar man förlusten så tidigt? Usch så ledsamt när någon rycks bort, alldeles för tidigt, alldeles för skoningslöst. Stor kram.
En stooor kram och massor med styrka skulle jag vilja kunna ge dig.
Livet kan vara både hårt och orättvist...kram
Massor med varma, kärleksfulla kramar till dig och såklart till de stackars barnen.
Skicka en kommentar