seriöst, varför är tid en sån bristvara? så fort det finns en gnutta tid så blir jag nästan apatisk av valmöjligheterna: ska jag använda den till nytta eller nöje? när inriktningen väl är vald måste valet specas ytterligare. ok nöje. då kan jag: träna, sova, slöglo på tv, slurfa*, sticka klart dotterns halsduk (påbörjad i ngn slags storhetsvansinne), sortera foton, ringa en kompis, läsa,.... i nio fall av tio blir det datorn som vinner. Men inte är jag nöjd med det, det känns mer som ett ickeval. Trist som fan.
Ska det verkligen vara så här? Vad är fel med världen? Eller med mig? Kanske vill jag bara för mycket och borde istället acceptera att jag inte pallar mycket mer än jobb och familj just nu. Troligen. Men det vill jag inte riktigt. Något i mig skriker "nej, det skulle finnas mer än så här!!". Men vad är det den delen vill? Önskar det fanns en brux att slå upp meningen med livet i. Och då menar jag inte Douglas Adams Meaning of Liff :-).
Eller kanske inte så mycket meningen, som riktningen. Innehållet. Planen.
Meningen med livet ger 731 000 träffar på google. The meaning of life 95 300 000 plus 27 800 bilder. Fler än jag som undrar. Otippat.
Man skulle simma runt i världshaven istället*=SLösURFA
