Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

torsdag, mars 29, 2007

Färdigkonfererad, vårlycklig och med en uppmaning

Åter efter avdelningskonferens i två dagar. Jättekul att träffa alla (vi är utspridda i fyra länder), lite sista natten med gänget-känsla. Eller, sista kvällen med gänget, jag har med råge passerat stänga baren-stadiet... Toppenbra diskussioner, plan lagd för året och en viss känsla av vemod. Jag kommer ju inte vara med och genomföra allt spännande som vi planerar.

Samtidigt känns det rätt skönt att slippa. Vissa saker diskuterar vi nu för fyrtitredje gången sen jag började och det känns rätt skönt att lämna dem till min vikarie. Säkerligen är det också nyttigt för organisationen jag servar att få nya perspektiv under ett år. Fast jag undrar om jag verkligen ska tillbaka dit igen. Jaja, det får framtiden utvisa...

Vi var på en kursgård utanför sthlm som ligger bedövande vackert. Promenaderna till och från huvudbyggnaden vid måltiderna har gett mersmak på utomhusvistelse i vårvackervädret. Åh, så ljuvligt det är! Imorgon är jag hemma, ska nog släpa fram en stol på altanen och sitta i lä och råmysa :-)

Slappna av lär jag inte få, för Piff&Puff har bestämt också fått en släng av våryra och försöker buffa sig ut både här och var mest hela tiden. Mysigt, men nästan så jag är öm på vissa ställen. Försöker tala om för dem att det finns en planerad utgång, men de tror visst inte riktigt på mig. Söta små galenpannor. Undrar om de blir majblommor eller midsommarblomster?

Nu när jag är på upploppet med mina krabater lider jag extra mycket med dem som fortfarande väntar på positivt besked. Väntan och plågan är för många onödigt lång. Skriv gärna på listan med uppmaning om att inkludera IVF i vårdgarantin i Stockholm. Eller skapa en ny lista för ditt landsting, går att göra på samma sajt.
Fler bebisar åt folket!

tisdag, mars 27, 2007

Från östfronten mycket nytt...

Blir ett spretigt inlägg.... läkarbesök, ul och ännu ett omtumlande besked.

Iom dagens läkarbesök är det iaf bestämt. Jag slutar jobba om en vecka. Onsdag nästa vecka är min sista dag. Känns skönt och sorgligt på samma gång. Skönt, för jag orkar verkligen inte mer nu. Sorgligt, för jag hade verkligen en realistisk plan och jag ville få fler saker i mål. Men det finns viktigare saker i livet än bonus och cred från chefen, I guess....
Nu är det så och det är ok.

UL en timme senare visade två piggelina krabater som skuttade runt utan att ta hänsyn till bm's tappra mätförsök. Lustigt nog kände jag inte mycket av allt skuttande? Den ena lite större än snittbebisen, den andra en bit mindre. "Lillis" är inom normalspannet (bm fick oss att lova att vi inte skulle oroa oss), men de vill göra en extra koll om två veckor för att se
att den växer i sin takt. Lite oroande såklart, men jag har bestämt mig för att lyssna på bm's ord och försöka inte tänka för mycket på det.

Och nej, inte en aning om vad det är för sort(er). Jag kunde ju knappt skilja mellan huvud och mage, än mindre se några mindre detaljer. Så huruvida storasyster får sin flickbebis eller inte är ännu höljt i dunkel.

Och beskedet? Nu är det bekräftat. Vännen har fått återfall på sin cancer. Sedan jag skrev om det sist har vi pendlat mellan himmel och helvete. Hon hade troligtvis återfall, blev till magnetröntgen visade ingenting, blev igår till det finns snabbväxande celler. Skit. På torsdag får hon mer information om exakt vad de sett och vad som blir nästa steg. Men där finns nåt.
Det skulle det ju inte göra!!
Med ens försvann lite av vårsolens glans.

fredag, mars 23, 2007

Fredagskul

Efter den här veckan är jag så slut att detta blir det roligaste jag sett på länge.
Första minuten är transportsträcka, men se'n.......

Tom så kul att jag för en stund kan förtränga att mitt lag föll i sudden. Så, ännu en personlig detalj avslöjad :-)

torsdag, mars 22, 2007

Jag vill inte jobba mer nu!

Är så förtvivlat trött. Hela tiden.
Jobba halvtid är bara skit. Känner mig otillräcklig på jobbet och otillräcklig hemma.
Skolar in min vikarie just nu, vilket tar all tid. Tid som jag skulle behöva för att slutföra de saker som jag åtagit mig att få i mål innan jag går.
Men ljuspunkten är att från 1 april tar hon över officiellt, medan jag finns i bakgrunden och knyter ihop mina prylar. Hon tar mitt kontor, min anknytning och allt operativt. Tanken från början var att jag skulle vara kvar april ut, men jag börjar tvivla.

Oavsett om Piff&Puff kommer i april (hoppas inte), maj (troligt?) eller juni (bf 18e), så vill jag känna mig utvilad och redo. Jag har kastat all jobbprestige över bord nu. Skiter (nästan....) i vad jag lämnar efter mig. Säljer min själ billigt i utbyte mot lite sömn.

onsdag, mars 21, 2007

Skrivkramp....

Kan inte komma på något att skriva om. Eller, nej, jag har tusen tankar som snurrar i huvudet. Men vet inte vad jag ska göra av dem.

Tankar om mina underbara tvillingar. Rädsla för att något ska hända dem. Eller en av dem.
Längtar så efter dem, men de senaste veckornas nyheter har uppenbarligen skrämt upp mig. Det plus att det drar ihop sig till UL och inför varje koll blir jag nojig att något ska ha gått snett. Det spelar ingen roll hur mycket de sparkar och bökar, minuterna innan hjärtljuden ska kollas får jag ont i magen. Och inför UL är det än värre.

Nu får jag snart välbehövlig distraktion i form av blivande storasyster. En len 4årskind mot min har en förmåga att jaga bort hjärnspöken. På återhörande.

fredag, mars 16, 2007

Mer omtumlande nyheter...

Är det här veckan för omtumlande, oväntade besked eller vad?

Först det ofattbara, sorgliga, meningslösa beskedet igår.

Och nyss ringde maken och berättade att våra kompisar som var beräknade strax efter oss fick sin son i fredags! I vecka 25-26 någonting?! Hon har åkt ut och in de senaste veckorna iom blödningar och risk för att moderkakan skulle lossna. Och i fredags kom han, deras lilla son. Dock verkar *peppar, peppar* han må efter omständigheterna väl. Stor för sin ålder, givetvis kvar på neo, men stabil. *håller tummarna allt vad jag kan*

Men kan ni förstå hur folk beter sig? Maken hade givetvis gratulerat till sonen, varpå den nyblivne fadern brustit ut i gråt och sagt "du är den första som säger Grattis".
Hur kan man inte gratulera? De har ju fått barn!

Ska göra UL om två veckor på samma sjukhus, ska höra om jag kan få komma upp och krama om dem då. Antar att bara familj får komma in på neo, men man kanske kan lura ut dem fem minuter i cafeterian.

Nu vill jag ha lugn och ro och bebisar som lever och stannar i magen tills det är dags.

torsdag, mars 15, 2007

Meningslöst

Fick för ett par veckor veta att en familj på gatan väntar barn i juli. Vi umgås inte med dem, mer än lite prat över häcken, men de verkar trevliga och jag såg fram emot att lära känna dem mer iom föräldraledighet.

Idag möter jag henne och hon undrar hur det går med magen. Tack bra, hur går det med er, svarar jag.
Svaret: Det blev inget. Den dog. Vi var inne inatt och födde fram den.

...

Jag svär på att världen stannade upp för ett ögonblick. Vi pratade en stund och hon berättade lite mer. Hon verkade rätt samlad och frågade leende hur mina små mår. Snacka om att jag kände mig som ett enda stort hånflin rätt upp i ansiktet på henne. Här går jag med supermagen och hon har ingen.

Fy fan, så meningslöst! Barn ska inte dö!

Jag skulle så gärna vilja finnas där för dem, men hur tröstande ska det vara för dem att se min mage? En levande påminnelse om vad de mist.

Så ledsen.

tisdag, mars 13, 2007

Upp till kamp mot köttbullarna!

Nej, jag har egentligen inget emot köttbullar. De får bara stå som symbol för fantasilösheten som belägrat vårt kök. Våra middagar består av små variationer kring basen av ett tiotal rätter. That's it. Vi bläddrar i kokböcker, vi tänker och vi försöker komma på nytt. Men varje vecka handlar vi ingredienser till samma rätter. Om och om och om och om och om igen. Groundhog Day, typ.

Därför utmanar jag nu... nej jag bönar och ber varenda kotte som läser denna blogg: Vänligen rädda oss ur detta träsk! Besvara följande:
* Vad står på middagsbordet hos er denna vecka? Dag för dag, gärna med recept*.
* Har ni bra tips på receptsajter?

Svara i form av kommentar eller på egen blogg (but then let me know, pliiiiiiiiiiiis). & sprid gärna uppropet!
Förtydligande: ingen prestationsångest behöver inträda. Jag letar inte efter avsmakningsmenyer om 237 rätter, utan simpel vardagsmat.


*som exempel på vårt nuläge, senaste veckan har vi ätit: köttfärssås, ugnspannkaka, chili con carne, wok m lövbiff, korv stroganoff och blodpudding. Inget fel på någon av rätterna, men med tanke på att någon/några av dem besöker vårt kök en gång i veckan så börjar behovet av variation kännas akut!

måndag, mars 12, 2007

Äntligen!!!

Man ska aldrig aldrig byta leverantör av bredband.
Inte ens om det nya alternativet blir billigare och snabbare.
Varför?

Jo, för att övergången alltid, alltid strular!
Men nog om detta, det viktiga är att vi nu har internet* igen och jag kan blogga.

Undrar om man kan klaga och få lite goa grejor som komp?
Det funkade med dockor.... Dottern älskar Pippi och fick en liten Pippidocka för ett tag sen. Poff, så hade ena foten spruckit. Paff, så sprack den andra. Vi lagade hjälpligt, men föll till slut till föga och köpte en ny. Gissa vad som hände? Jo, den sprack även den.

Lätt irriterad ringde jag tillverkaren soft toys och berättade. Fick en ursäkt per telefon och ett löfte om en ny docka. Dagen därpå låg ett stort kuvert i brevlådan, innehållande ett styck liten Pippi, ett styck gigantisk Pippi och en Herr Nilsson.
Snyggt jobbat! Nu är hela familjen big fan of soft toys.

Se där en vacker historia om kundvård på måndag em :-)

* apropå "ha internet": vet att det inte är internet vi har, utan en internetuppkoppling. Uttrycket grundar sig i att en god vän för ett flertal år sedan lyckligt utbrast "Äntligen har jag köpt internet!". Ja, vi mobbar honom fortfarande för detta.