Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

måndag, december 31, 2007

Som en tonåring

Sugmärken.
Fast nu återfinns de på armarna istället för på halsen.

Liten Piff tycker napp är överreklamerat. Mammas arm är bästa snuttet.

söndag, december 30, 2007

the winner takes it all...

vore ju topp att få börja året med en goodie-bag från Shopaholicmammans tävling.
Håller tumme för mig själv :-)

lördag, december 29, 2007

Kommentarer

Det finns de som är otroligt duktiga på att svara på alla sina bloggkommentarer. Andra svarar på vissa. Jag svarar otroligt sällan, men gläds åt varje enskild kommentar.

Vill bara få det sagt, så ni vet. Trots att jag deklarerat att jag skriver för min egen skull, blir jag både rörd och glad att ni läser mina funderingar och att ni emellanåt tar er tid att kommentera.

Ett innerligt TACK!

tisdag, december 25, 2007

Med ett barns logik

Ett barn, som hört mycket om äldre kompisars TVspel, ser Robin Hood på julafton. Barnet vill sedan leka Robin Hood. Vad Robin Hoods flickvän heter?

Super Marion, såklart.

torsdag, december 20, 2007

Cookie Dough-test

Har nu, i rent vetenskapligt syfte såklart, ätit ordentliga mängder av såväl Ben&Jerry's Cookie Dough som Häagen-Dazs Chocolate Chip Cookie Dough. I know, it's a dirty job, but someone has to do it.

Juryns utlåtande?
Vaniljglassen: Ben & Jerry's ganska ordinära vaniljglass får ordentligt däng av Häagen-Dazs überljuvliga, himmelskt lena motsvarighet.
BJ - HD 0-1

Chokladbitarna: Tjocka och med bra tuggmotstånd i båda. Ordentligt tilltaget med rejäla bitar i båda.
BJ - HD 1-1

Kakdegen: Sorry, Häagen-Dazs, men här gör ni bort er. Er kakdeg är salt. Totalt oätlig. Ben&Jerry's är inte helt klockren heller, men får godkänt.
BJ - HD 1-0

Slutkommentar: Man kan faktiskt inte göra en cookie dough-glass med oätlig kakdeg. Då hjälps det inte hur genomljuvlig vaniljglassen är. Jag utnämner Ben&Jerry's till vinnare.

Nästa gång tror jag att jag testar Fraidis tips. HD's vaniljglass med pepparkaksdeg might be da shit.

Tvillinginfo

Hittade precis sajten Tvillingnytt. Fastnade för överskriften i bloggen:
Alla tvillingföräldrar är superhjältar – som orkar, som tröstar, som byter tonvis med blöjor, som aldrig får sova och som kämpar varje dag för att räcka till. De förtjänar en stor portion respekt och beundran.

Just så!
Nu sveper jag in mig i manteln och flyger iväg för att steka fiskpinnar.
Upp, upp och iväg!

Inga förslitningsskador

Söndag -jag kvällsfikade med kompisar
Tisdag -maken höll kvällsseminarium
Onsdag -jag var på julmiddag med jobbet
Torsdag -maken på julmiddag med jobbet.

Jaja, ingen kan iaf komma och påstå att vi nöter slut på varandra maken och jag.
Imorgon börjar jullovet. Ska bli skönt att nötas lite :-)

onsdag, december 19, 2007

Konsumer eller inte konsumera

Känner mig kluven så här års.

Å ena sidan älskar jag att slurfa på webshoppar och frossa i inredningsdetaljer, kläder och barnsaker. Sugen på att köpa, köpa, köpa. Den delen av mig älskar presenter, till officiella presentdagar likaväl som små vardagspresenter. Till maken, barnen, vännerna och till mig själv.

Å andra sidan känner jag ett visst äckel inför ännu en webshop, ännu en glassig katalog, ännu ett coolt barnklädesmärke... Den delen av mig vill att vi slutar bidra till konsumtionshysterin, ger barnen en klapp var och slutar presentera de vuxna.

En del av det här är givetvis omsorg om barnen, de har inte en chans att glädjas när de står och kippar efter andan i en presentfors utan slut. De lär sig inte det kittlande, smärtljuvliga i att längta. Klokfina Saring har skrivit två fenomenala inlägg om detta, så jag länkar bara rakt av. Ett och två.

En annan del är någon slags, jag vet inte.... världssamvete? Hur påverkar vår presenthets miljön? Andra människors livsvillkor? Vår egen empatiska förmåga? Visst, en sida är sagorna som svenskt näringsliv skriver. Men en annan är sagan som Malin Ullgren berättar.

Och i andra vågskålen: det är ju så kul att ge bort presenter. Och det är kul att få. Jag villvillvill skämma bort de mina. Ibland tom på det förbjudna, materiella, sättet.

Facit? Vet inte än.

tisdag, december 18, 2007

Mammahjärtat

Tog en fika med vänner i söndags kväll. Maken ensam med tjejligeläggning för första gången.
Gick galant. Såklart. Precis som jag förväntat mig, han är ju bäst.

Men vad jag inte hade förväntat mig var att jag skulle bli så överväldigad av bebissaknad att tårarna rann nerför kinderna på mig när jag gick (who am I kidding: jag halvsprang) uppför uppfarten. Vankade mellan småttorna i vårt sovrum och storsötan i sitt rum halva natten.
De sov så sött, så sött, men jag hade ett omättligt behov av att stoppa om, klappa kind, snusa nacke, pussa panna.

Det ömma mammahjärtat...

Endast Kapybaran är vaken...

men varför????????????
Jag vill sova.
Eller, om jag nu inte får det, slurfa på nya, inspirerande, roliga, underhållande, tänkvärda bloggar/sajter.

Var slurfar du? Berätta!

PS kanske kan jag få ett tröstpris av Ysolla?

torsdag, december 13, 2007

Lögnerska

Jag, som är fostrad att aldrig ljuga, har genom andras brist på fostran tvingats bli en lögnare.

Eller är det jag som har en konstig syn på fostran? Kanske är det istället oerhört väluppfostrat och engagerat att fråga "Var och hur blev du gravid?" Vilket är precis vad jag tycker att man frågar när reaktionen på mina tvillingar är "blev det naturligt, eller är det provrörsbefruktning?"*.
För mig är det en ytterst privat fråga, var och hur ens barn blev till.

Om det är en nära vän, som vet att vi längtat länge, som frågar kan jag tycka att det är berättigat. Kanske.
Men att vilt främmande människor tycker att det är en OK fråga att ställa? Aldrig.

Inte springer man runt och frågar "I vilket rum / i vilken ställning hade ni sex när du blev med barn"? Eller?

Så därför ljuger jag. Eller svarar iaf undvikande. Önskar jag hade mod att svara "Åh, det var på det mest naturliga sätt. Bakifrån, på köksgolvet" bara för att peka på det orimliga i frågan, men där går nå'n form av anständighetsgräns.

* har en gång fått frågan formulerad så som: "Är de naturliga eller konstgjorda?"

PS Att vara öppen och stötta andra i barnlöshetsträsket, är en helt annan fråga. Som kan diskuteras en annan gång. Nu handlar det om vilken information man har rätt att kräva av andra...

tisdag, december 11, 2007

Sammansvetsade

Fjärde träffen hos BVC-psykologen idag. Inte för att det behövdesbehövdes, men för lite closure.

Bäst vi sitter där, maken och jag, säger psykologen: "Ni är så harmoniska, det är härligt att se. Det är inte självklart att förhållandet går åt det hållet när man går igenom något tufft. För många kan det gå åt motsatt håll".

Med hennes ord i minne och vetskapen om vad som hänt bland bekanta (både irl och i bloggosfären) känner jag mig oändligt tacksam för det vi har.

Älskar dig, maken. Älskar dig.

måndag, december 10, 2007

Shop 'til you drop.

Förkyld. Igen.
Klappshopping i city planerad, men no can do.

Men med laptopen i knät och VISAkortet bredvid mig, blir nästan alla klapparna klara ändå. Nästan lika dyrt som en dag på stan.
Eller nej, dyrare, för här knäar jag inte under kassarnas tyngd, utan förleds att stoppa ned ett och annat extra i korgen. Och här blir jag inte trött i fötterna utan ilar oförtröttligt in i nya butiker.

Stop me!

söndag, december 09, 2007

Kärleksförklaring

Storsötan kryper tätt intill, fångar min blick med sina vackra ögon och säger allvarligt:
"Jag älskar dig. Jag älskar Piff och Puff och Pappa. Och dig. Men allra allra mest älskar jag mig själv."

Ibland känns det helt OK att bli väckt 06.30 en söndag...

lördag, december 08, 2007

Avtrubbad?

Katten är borta.
Nu är även spåren efter henne bortstädade. Inga skålar i köket, ingen mat i skafferiet och ingen låda i badrummet. Och inte en tår har jag fällt.

Kom på mig själv att lyssna på tystnaden igår. Inga tassar i trappan, inga jamanden vid matlagningen och inget krafsande på lådan. Men inga tårar.

torsdag, december 06, 2007

Tre saker som finns i min

För att skingra tankarna antar jag Tingelings utmaning.

Tre saker som finns i min...
Kyl: pepparkaksdeg, citrongräs, mjölk
Frys: makens viktväktarlådor, glass, is
Skafferi: kokosmjölk, välling, banangröt
Handväska: orderbekräftelse på nya soffbordet, öronproppar, fullmakt till veterinären
Sminkväska: mascara, tops, nagellack
Badrumshylla: bästa krämen, bästa lockgojset och tusen hårspännen
Tvättkorg: bebiskläder, fyraåringskläder, IKEAs tvättlappar
Skohylla: vinterkängor, rosaprickiga gummistövlar, svarta stövletter
Förråd: bråte, mer bråte och ytterligare lite bråte
Hjärna: katt, barn, jul
Jackficka: fula vantar, kvitton, reflex
Kryddhylla: lättare att lista tre saker som inte finns där...
Tomt: för lite snö, för mycket gräs, gungor
Barskåp: alldeles för mycket gott som jag inte får dricka
Köksbänk: recept på kvällens soppa, odiskad kastrull, pipmugg
Fruktkorg: gapar helt tooooooom. tyvärr.

Och den som känner sig manad, listar sina tre.

T minus 6 hours

Om sex timmar kliver jag in på Bagarmossens Djursjukhus.
Med en grön bur i handen. Och i den gröna buren en ömkligt pipande kisse.
Kisse fullproppad med tonfisk, men rädd efter bilresa.

Om sisådär sju timmar ska jag berätta för storfinasöta att kisse inte finns mer.

Jag är helt övertygad om att det vi gör är rätt*, men det hjälper inte så mycket.

*inte minst eftersom kisse excellerat i att lämna "presenter" på ovälkomna ställen de senaste dagarna.

måndag, december 03, 2007

För övrigt

vill jag bara berätta att Cookie Dough åter finns på min ICA.
Halleluja!
För säkerhets skull köpte jag flera burkar (byttor? lådor?). En åt jag i fredags. Gissa om en kommer att gå åt ikväll, efter en ensamläggning av tre?!

Och förresten så äter jag bara för att kolla så att det inte är ost under.

söndag, december 02, 2007

Snacka går ju

På tjejträff igår. Julpyssel med barn. Hade villkorat min närvaro med en önskan om bärabarnassistans. "inga problem. vi är ju flera mammor som gärna bär barn. kom du, vi hjälper till!"
Men hur ser verkligheten ut? Alla står och snackar och dricker glögg medan jag far runt och bär, sjunger, byter, bär mer. På uttrycklig fråga tog en av tjejerna Puff i selen. I tio minuter.
Blir så jäkla besviken. Måste lära mig. "Vi hjälper till" betyder inte att någon självmant tar sig an en bebis. Det betyder helt enkelt inte ett skit.

Ja, de är mina barn. Ja, de är mitt ansvar.
Men om jag säger att jag inte kan delta med mindre än att jag får avlastning, då vill jag kunna lita på att avlastningen finns där. Annars gör jag hellre annat med barnen, annat som jag klarar själv.