Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

söndag, december 31, 2006

Gott Slut och Gottigottgott Nytt!!


Nyårsafton. Nytt år runt hörnet och med det drömmar och förhoppningar.

Tänk, att nyår fortfarande ger samma kill i magen. Förr i tiden* hade jag och killkompisen P en traditionsenlig avstämning på nyårsafton. Mellan varm- och efterrätt tog vi varsin servett där vi ritade upp det gångna årets kurva med hög- och lågvattenmärken. Servetterna brändes vid tolvslaget och se'n låg fältet fritt för det nya året. Det är många år sedan vi firade ihop, och summeringen gör jag numer bara i huvudet, men den är inte desto mindre viktig för mitt avstamp inför det nya året.

Ikväll firar vi med kompisarna som också väntar barn till sommaren. Klänningen är struken, smyckena valda och om ett par timmar blir det dusch och fix. Dottern firar nyår hos farmor och farfar och jag är som vanligt delad i två: en ser massamassa fram emot vuxenfirande och en saknar sig sjuk efter det bästaste barn jorden skådat.

Sittande i pyjamas i ett tyst hus tänkte jag, innan allt drar igång, passa på att utbringa ett par nyårsönskningar. Av hela mitt hjärta önskar jag:

  • att Piff&Puff anländer pigga och glada
  • att alla jag känner** som väntar älskade efterlängtade barn får likaledes piggelina krabater
  • att alla som jag vet** längtar efter barn får se sina drömmar gå i uppfyllelse
  • att 2007 blir ett alldeles alldeles uuuuunderbart år

Till sist: ni som läser och ger mig stöd och kloka svar här på bloggen: ett stort, stort TACK!!!Fyrverkerier, champagne och glitter till er alla!

Kapybaran önskar härmed Gott Nytt 2007!

* innan gamla universitetsgänget splittrades i takt med att alla flyttade till olika förorter, stadgade sig, fick barn, gjorde karriär... ja, ni vet.

** IRL och cyber alike

lördag, december 23, 2006

Da'n före.....

Imorgon är det julafton. Juliga, juliga, jul. Visserligen ingen snö, men ändå JUL.
Gillar jul.
Ikväll smyger vi in granen när lilla söta trollet sover, proppar fullt med klappar under -och imorgon får vi se de tindrande ögonen...ljuvligt.


Jag har varit så mycket ledsen den här hösten, vilket är olikt mig. Senast idag grät jag i makens famn och snyftade om hur pissig den här hösten/vintern varit. Har lite dåligt samvete för Piff&Puff, jag borde ju vara strålande lycklig. Det har varit så mycket skit att glädjen över dem har fått stå tillbaka och bara kommit fram som små glimrande glittrande pirriga guldkorn ibland.

Men nu har jag tröttnat på det. Nu är det kvällen före julafton och jag har så mycket att vara tacksam över:
  • En ljuvlig, klok, viljestark, charmig och alldeles, alldeles underbar dotter.
  • En kärleksfull, klipsk, snygg och omtänksam man.
  • Tvillingar på väg.
  • Rara, närvarande och kloka vänner.
  • Familj som, trots inte helt okomplicerade förhållanden, alltid alltid finns där om jag behöver.
Jag är omgiven av kärlek och mycket mer än så kan ingen människa begära.

Med detta sagt återstår inte annat än att önska just dig en riktigt, riktigt GOD JUL! Önskar att du får en sån jul som du drömt om, eller t o m en ännu bättre!

torsdag, december 21, 2006

Hurra!!

Ett par vi umgås med har alltid framstått som "coola DINKies* med sportiga fritidsintressen, heta karriärer och noll plats för barn". Nu fick jag veta att de väntar barn, de ligger två veckor efter oss. Underbart!

Inte underbart för att alla måste ha barn**, men underbart för jag tror att de delar vår historia. En av alla gånger i väntrummet till provtagning på Sophiahemmet kom hon nämligen in -och gjorde allt för att jag inte skulle se henne. Det var verkligen uppenbart, hon bytte plats när en stol längre bort blev ledig och gömde sig bakom tidningen. Om man bara är inne på allmän hälsocheck eller kollar sänkan efter en infektion har man ju ingen anledning att gömma sig, resonerar jag.

Är så GLAD för deras skull!!!
Och har jag fel om deras historia, så är jag såklart inte mindre glad. Fast hon har tydligen mått prinsessbra hela tiden, så helt odelat glad är jag nog inte. Av solidaritetsskäl tycker jag att alla borde spy någon gång iaf... *obs! skämtar!*

* Double Income No Kids
** skulle verkligen aldrig, aldrig döma andras livsval

onsdag, december 20, 2006

Sjukstuga

Segt med uppdateringar på bloggen nu. Känns som att nån av oss är sjuk hela tiden. Mest dottern, som bara blir sjuk om och om igen*. Men även vi föräldrar är drabbade, jag har en envis förkylning och igår däckade maken i magsjuka.
Det är aldrig kul med sjukor, men det blir extra okul när det inte bara är vanlig oro för dottern och jobbstress, utan även kryddas med "skavibliklaramedallttilljul"-stress och "kommervivarahemmaochsjukapåjulafton"-oro. Eländes elände.
Så, mellan tahandomande och småjobbinsatser blir det inte mkt tid över till bloggen. Hoppas ni har tålamod. Jag kommer tillbaka!

* vill bara poängtera att vi aldrig lämnat henne sjuk och alltid håller henne hemma en extra dag. Sådetså.

lördag, december 16, 2006

En blivande storasyster reflekterar

Från soffan där dottern leker med sina Big Jim-dockor (AKA Big Jim och Big Jims bror) hörs:
"Åh, vad jag tycker om dig brorsan! Kom så kramas vi."
Efter en stund kommer:
"Brorsorna tycker om varandra. Det gör syskon. Vilken tur att jag ska få ett syskon, då blir jag inget ensamt barn. Då blir jag storasyster."

Sån't värmer en gravid mammas hjärta. Hon kommer att bli världens bästa storasyster!

fredag, december 15, 2006

En vecka till jullov



Jo, jag gillar mitt jobb. Jag har faktiskt ett toppjobb. Jag tycker att det är roligt att vara där, jag lär mig något varje dag och jag får känna mig duktig varje dag. Jag jobbar med intelligenta och krävande människor, vilket tvingar mig till ständig vässning. Utvecklande, roligt och inspirerande. Och alldeles alldeles tokfrustrerande emellanåt. Men på det stora hela blir betyget gott.

Men ändå kan jag inte sticka under stol med att det ska bli galet skönt med jullov. Jobbar sista dagen på torsdag och har sen jullov tills efter nyår. Veckan efter nyårsafton ska jag inom kontoret en dag, jobba hemma två och vara ledig en. Sköööööööööönt.

En vecka kvar. Men idag är det fredag, inte fy skam det heller. Maken på väg hem med ingredienser till fredagssupé*, dottern tittar på film och jag får en stund med datorn. Sen blir det fredagsmys!

*vi turas om att ordna en liten "supé" att serveras på fredagkvällen, efter att dottern somnat. Dömysigt att ha en liten tumanhandmiddag varje vecka. Numer utan vin, men väl så mysigt ändå. Vill ju aldrig glömma att han, förutom att vara en toppenpappa, är Min Man.

måndag, december 11, 2006

Puuuh.....

Så var NUPP:en gjord. Eller, ja, KUB om man ska vara ordentlig.
Världens raraste sköterska gjorde undersökningen, gullade med Piff&Puff och tog massor av bilder.

Och viktigast av allt, det gick BRA. Fick en toppensiffra, så nu lägger vi det hela bakom oss och bara rånjuter.

Med ugnspannkaka och tänd brasa :-)

söndag, december 10, 2006

5, 4, 3, 2, 1, 0....and we have lift-off!!!



GRATTIS Christer!!! Äntligen!
Var givetvis uppe och såg launchen inatt. Riktigt pirrigt. Nu är han i rymden. På riktigt. Det är Stort.

Ska helt klart bli astronaut när jag blir stor.

I rymdfeberdagar som dessa pushar jag för:

1. NASAs fenomenala site. Besök!

2. För en av de bästa böcker jag någonsin läst: "Two Sides of the Moon: Our Story of the Cold War Space Race" av kosmonauten Alexei Leonov och astronauten David Scott. Läs!

lördag, december 09, 2006

SÅ arg!!!

Såhär får det bara inte vara.
Blir så arg.

Som jag skrev i kommentaren:

Att sparka på folk som ligger, det gör man bara inte.
Att dessutom med klacken mosa ner salt i de öppna sår man orsakat, nej för sånt finns inte ord...

torsdag, december 07, 2006

Upprättelse!

*OBS* Uppdaterat 2006-12-09, skrev fel dag för NUPP förut... NUPP på måndag. Inget annat.

Var på konsultation inför KUB idag och läkaren var en dröm (se inlägget "Historiens första tvillinggraviditet?" nedan för bakgrund). Hon gav raka och tydliga svar på mina frågor, behandlade mig inte som ett ufo utan som en tänkande människa.

Trots det svåra ämnet, kände jag mig som en ny och gladare människa när jag gick därifrån.
Det krävs inte mycket, bara ett schysst bemötande. Tänk att det ska vara så svårt.

PS Tid för NUPP på måndag. Tummar önskas.
PS2 Nu sova, måste ju upp vid 03 och kolla Christer.
PS3 Den numer piggelina dottern fick ett rymdpaket med rymdfärja, månbil och astronauter idag och satt i soffan, sjungandes en hemgjord sång med texten "Christer Fuglesang, Christer Fuglesang, han flyger så högt så högt".

onsdag, december 06, 2006

Liten trasa

Skulle jobba hemma igår för att komma ikapp lite. Men dagis ringde lagom när jag fått på datorn och bad mig hämta eftersom dottern hade kräkts...
Förmiddagen flöt på, hon drack vatten, tittade på film och verkade pigg. Blåbärssoppan vid lunch kom dock upp igen och under eftermiddagen blev hon bara slöare och slöare. Tom vätskeersättningen kom i retur. Mest låg hon i halvdvala på soffan.

Men som den tappra lilla sötunge hon är, log hon lite blekt varje gång jag kom och pratade med henne. Det lilla leendet, med slutna ögon och bleka kinder, gick verkligen rakt in i hjärtat. Min lilla, stora kärlek. Jag vill beskydda henne från allt ont, från skoskav, via kräksjuka och till brustet hjärta och stukat självförtroende...

Uppdaterat 23:00
Var in och stoppade om lillsötingen och då fick jag det där leendet igen, tillsammans med en svag klapp på kudden bredvid hennes och "Mamma, kan du ligga här. Jag tycker det är så mysigt". Svårt val...

tisdag, december 05, 2006

Okänsligt

Ja, jag vet, jag är överkänslig.
Efter (för) många år i längtansland blir man lätt skadad.
Men ändå...

Såg precis påannonsering för en ny serie på TV4, Längtans tider, en serie om par som adopterar. Stämningsfulla klipp, låg och känslosam hallåaröst.... som avslutar med att säga "...skaffa barn".

....

Skaffa barn. Skaffa. Som ett par skor. Fan, vad jag avskyr det uttrycket.
TV4 borde tänka på ordvalet om de vill ha trovärdighet.

Kan det ha vänt?

Vågar knappt skriva det, men har klarat mig på bara en lergigan/dag både igår och idag.... kanske börjar det lätta nu? Gick in i vecka 13 idag, så det vore ju skönt med vändning på illamåendefronten.

Däremot har jag totalt tappat fokus på jobbet. Inte bra. Med tanke på att jag i grunden gillar mitt jobb, har en hel del nytt och spännande att bita i och vill komma tillbaka till samma tjänst så borde detta vara tiden att visa framfötterna. Men jag pallar inte. Gör ett OK jobb, men skulle inte få MVG direkt.

Nåväl, det är värdsligt. Jag ska bli trebarnsmamma. Det är viktigt. På riktigt.
Så det så.

lördag, december 02, 2006

Dagens tre positiva

Känner mig så deppad och nere att jag antingen
a) skriver ännu ett gnällinlägg
eller
b) försöker hitta ljuspunkter

Satsar på alternativ b och kopierar ett format jag såg i något AFF-snack för ett tag sedan.
Varsågoda, här kommer Dagens Tre Positiva:

1. Dottern och jag har haft en mysig dag, med pepparkaksbak som höjdpunkt
2. Min lillasyster ringde och kommer ha tid att ses när hon är i hemstaden i veckan.
3. Dagen är snart slut...

Det gick väl sådär.
1&2 är sanna glädjeämnen, men mer kommer jag inte på. Skulle vara att jag inte spytt idag?!
Fasen, hur gör man när man rycker upp sig? Är riktigt emlig. Inte hållerpåattblisjuk-emlig, utan deppmenkanintekommaurdet-emlig. Sådär så att jag sjunker djupare i självförakt för varje minut som går och bara ser vad jag inte lyckats göra idag (heller).
URRK.

Och i allt det här skäms jag. För vem är jag att klaga, egentligen?
Jämfört med alla barnlängtande cybervänner som väntar, känner efter, hoppas, förtvivlar och lider. Eller de riktigt ensamma, de som inte har maken borta över helgen utan som varje dag lever utan den där självklara andra hälften. Eller.... ja, det finns många som lider. Jag blir inte lyckligare av att försöka räkna upp dem. Inte de heller.

Fan. det blev visst ett alternativ a-inlägg. Over and out.

Uppdaterat 22:31:
1. Dottern och jag har haft en mysig dag, med pepparkaksbak som höjdpunkt
2. Min lillasyster ringde och kommer ha tid att ses när hon är i hemstaden i veckan.
3. Jag kände precis Piff&Puff böka!!!!!!!

Historiens första tvillinggraviditet?

Inte nog med att jag mår apa emellanåt. Inte nog med att jag oroar mig för praktiska saker. Inte nog med alla "vanliga" gravvo-nojjor.

Nej, dessutom ska jag som väntandes tvillingar tydligen bli betraktad som ett UFO.
Det började med anmälan till MVC. Första två jag ringde var jag inte välkommen till (eftersom de är knutna till BB som garanterar plats om man har en "normal" graviditet). När jag kom fram till den tredje fick jag en yrhöna på tråden som i varannan mening återkom till funderingen "ska inte du gå på specialistmvc när du väntar tvillingar?" Ja, inte vet jag... jag har aldrig gjort detta förr.

Till slut fick jag en inskrivningstid.
På inskrivningen fick jag en del info, men allt vad gällde fosterdiagnostik och uppföljning av tvillinggraviditet skulle jag informeras kring av läkaren. "Och det är ju så bra, det finns mängder av tvillinginfo på nätet". I alla andra sammanhang varnas det ju för att själv söka info på nätet, då det inte är granskat...

På läkarbesöket igår log läkaren snett och sa "nej, det där ska din bm informera dig om". Och svarade därigenom inte på några frågor. Dessutom var allt kring fosterdiagnostik (vi vill göra KUB) sååååååååå besvärligt med tvillingar, men inte kunde hon ge några fakta inte. Bara berätta hur besvärligt allt var och ge mig en remiss till någon annan för konsultation. Gick därifrån med känslan av att vara en outcast av något slag.

Jag förstår att jag inte tillhör normen, det är OK. Men jag förstår inte att jag ska behandlas som ett UFO. Jag är trots allt inte den första i världen som väntar tvillingar. Eller?