Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

måndag, juni 30, 2008

24 ynka timmar

Tänk så mycket som kan förändras på ynka 24 timmar.

Lördag 18.30 satt jag på bussen och skissade på ett deppinlägg. Ett inlägg om trötthet, stingslighet, tidsbrist, småtjafs och allmän leda. Om hur jag saknade såväl kvantitets- som kvalitetstid med maken. Jag var inte alls på humör för kvällens konsert och ville mest krypa in under en sten och gömma mig.

Söndag 18.30 åt jag middag på solig altan med maken och N J Ö T av livet. Hade jag skrivit ett inlägg då hade det handlat om en härlig, solig dag, trots alldeles för lite sömn. Härliga konsertminnen*, slottsfika, vilt hångel och trädgårdsfix.

Lite tid utan måsten, lite hud mot hud, lite sol. Det behövs inte mycket mer.
Men det får inte gå för långt mellan gångerna.

*Thåström är GUD.

måndag, juni 23, 2008

Tänker rätt ofta på

alla fantastiska tjejer som var med på Bloggträffen.
Vilka hjältinnor ni är. Allihop.
Och vad jag gillade att hänga med er.

Och vad extra nära era öden är mitt hjärta sedan dess.
Hur jag önskar att jag, likt en god fé, kunde uppfylla alla era önskningar.
Sol och kärlek till er.

PS. och ja, lunchgänget, jag är övertygad om att jag hade gillat er också IRL. Så ni räknas in i ovanstående!

På listan över

regskyltar jag inte vill ha:
PMS

På en blodröd bil, dessutom.

söndag, juni 22, 2008

Mamma Mu

Häromdagen såg jag en ko med diande kalv. Kalven åt en stund, släppte taget och tittade sig omkring, tog en slurk igen, tittade runt, slurkade osv. Mamma Mu stod tålmodigt kvar, restaurangen var sas öppen för drive-through.

Jag ammar Piff & Puff morgon och kväll. Och ta mig sjutton om jag inte känner ett visst släkstskap med Mamma Mu. En av dem* brukar docka in och ligga still, lugnt klunkande. Den andra tar ett par tag, kryper runt i soffan, kommer tillbaka, snuttar stående på alla fyra, ställer sig upp, kommer tillbaka och snuttar.
Och där sitter jag, som ett annat däggdjur.

Men som den ko jag är, tar jag det med ro.
Mu.

*vanligen ärPuff morgontrött och Piff tar eftermiddagssiesta.

torsdag, juni 12, 2008

Going home!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu åker jag hem!
Och nåde den som andas något om förseningar.
Imorgon ska jag fredagsmysa med storsötan, för det har jag lovat henne.

onsdag, juni 11, 2008

Navelsträng

Sms från maken: "storsötan har 38,3 och på uppåtgående".
Hade jag varit hemma hade jag stoppat om henne och tyckt synd om henne. Men varit ganska lugn, för 38 är inte mycket feber och eftersom hon inte har andra symptom kan hon mycket väl vara pigg imorgon.

Men nu är jag inte hemma. Nu är jag på andra sidan Atlanten.
Och då får jag ont i navelsträngen*, tårar i ögonen och vill ringa hem var 5:e minut. Eller helst teleportera hem mig omedelbart.
Mitt barn är sjukt och jag vill hem!
NU.

* att de klipper av en slemmig sträng vid förlossningen betyder ingenting. Navelsträngen sitter hårt fast (iaf i mammaänden) för resten av livet. Sådetså.

måndag, juni 09, 2008

Loungelåg

På väg till USA nu.
Eller snarare, på väg att bli på väg.

För det är fel på planet, så vi är 6 timmar försenade.
De sex timmarna önskar jag att jag kunde fått hemma. Då hade jag kunnat lämna storstötan på dagis, leka med piff&puff, kramas med maken.

Men istället sitter jag och dricker kaffe i loungen på Arlanda.
Och leds ihjäl.

Fan, vad det är synd om mig.
För inte nog med att jag är borta från barnen, den här förseningen äter upp mitt shoppingfönster. Och det, mina vänner, är allvarligt.

fredag, juni 06, 2008

Kapybarans näringslära


Min middag: två kanelbullar, en maryland cookie och en mojito.
Sug på den, KF!

torsdag, juni 05, 2008

Den tunna tunna huden

För ett år sedan vankade jag i korridorerna på SÖS. Väntade på droppet. Och ploppet.
Undrade vilka de var, de där två som stökade därinne.

Nu vet jag. Det var Piff och Puff. Lika, men ändå olika.

Ikväll förbereder vi deras ettårsdag. Just nu sitter jag och fyller vår digitala fotoram med bilder från deras första år. Det innebär bläddrande i alla mappar med bilder. Alla mappar med minnen.
Och tårarna bara rinner.

Mina fina barn. Mina oändligt efterlängtade, andlöst älskade. Tre så fantastiska varelser.
Vad är det med kärleken till barnen som gör att huden blir så tunn? I kärleken till dem förlorar jag murarna. Jag har ingen distans. Allt går rakt in, långt in.
Det som är bra och lyckligt är genomljuvligt och bubblande. Det som är tungt eller ledsamt blir förlamande tryck över bröstet.
Inga gråtoner.
Bara svart och vitt.
Och bultande varmröd kärlek.

För er tar jag ner månen, stannar jorden och går genom eld och vatten.
Utan att tveka.

Rörd

På mitt köksbord ligger ett paket till två av mina favoritmänniskor som ska öppnas imorgon på deras ettårsdag.

Det är långt ifrån det enda paket de kommer att få. Det är heller inte det största.
Men det är troligen det finaste.

För det kommer ifrån en oändligt fantastisk människa. En bloggvän - en finvän - en alldeles, alldeles underbar person.
Tack söta fina du. Jag saknar ord.

tisdag, juni 03, 2008

Trafiklogik?

Vad är det som får folk att tro att de löper mindre risk att bli påkörda om de stirrar stint ner i backen när de går över gatan?
Ni vet precis vad jag menar, eller hur?!

Det står en person på ett övergångsställe, han (jo, oftast) ser sig om, konstaterar att det är lite tight att hinna över -men istället för att stå kvar och vänta, vesslar över med raska steg, höjda axlar och blicken ner i gatstenen.

Where is the logic?
Är man osårbar bara för att man inte tar ögonkontakt?
Blir man osynlig?
Eller blir det helt enkelt "inte mitt fel, för jag såg inte bilen som var 20 cm från övergångsstället"?

Jag begriper inte.