Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

onsdag, juni 11, 2008

Navelsträng

Sms från maken: "storsötan har 38,3 och på uppåtgående".
Hade jag varit hemma hade jag stoppat om henne och tyckt synd om henne. Men varit ganska lugn, för 38 är inte mycket feber och eftersom hon inte har andra symptom kan hon mycket väl vara pigg imorgon.

Men nu är jag inte hemma. Nu är jag på andra sidan Atlanten.
Och då får jag ont i navelsträngen*, tårar i ögonen och vill ringa hem var 5:e minut. Eller helst teleportera hem mig omedelbart.
Mitt barn är sjukt och jag vill hem!
NU.

* att de klipper av en slemmig sträng vid förlossningen betyder ingenting. Navelsträngen sitter hårt fast (iaf i mammaänden) för resten av livet. Sådetså.

Inga kommentarer: