Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

torsdag, augusti 28, 2008

Det ska böjas i tid...

Ibland älskar jag min man mer än vanligt. Idag är en sådan dag.

Storsötan frågade en kvinna (40+) om hon inte hade några barn. Kvinnan svarade att hon inte hade det.

Lite senare hör jag maken förklara för Storsötan att "ibland är det svårt för människor att få barn i magen, då kan de vara ledsna för det. Jätteledsna. Därför ska man inte fråga om de inte har barn.". För Storsötan var det ingen big deal, men för mig var det det.

fredag, augusti 22, 2008

Kärlek och smärta

Har tagit mig igenom min vanliga bloggroll och dessutom besökt ett par nya. Många av de bloggar jag besöker är längtabarn-relaterade.

Det får mig att reflektera över vår resa, våra erfarenheter och, inte minst, våra barn. Storsötan, som till slut kom alldeles spontant. Piff&Puff, som krävde en IVF.

Och på något sätt är de inte alls förknippade med hela eländestiden. De är bara kärlek.
En del av mig kommer nog alltid identifiera mig med barnlöshet, även om den delen (faktiskt) krympt med tiden. Men mina barn står vid sidan om det.

Märkligt. Tiden när jag längtade mig sjuk efter dem gjorde så ont. Nu är kärleken så stor, så total, att den gör ont.
Två så helt olika sidor av samma känsla.

torsdag, augusti 21, 2008

First rule of....

First rule of twin club: if children are happy, don't change anything

Second rule of twin club: if children are happy, don't change anything

Third rule of twin club: if children are happy, don't change anything


-När ska man lära sig att inte störa nöjda barn?

torsdag, augusti 14, 2008

Dagens Storsöta

För att blanda upp de stora funderingarna med något mer lättsamt bjuder jag på följande dialog som utspelade sig mellan Storsötan och maken:

Storsötan leker med en barbie vars klänning är något för liten.
Maken: Vem är det där?
Störsötan: Askungen
M: Varför visar hon brösten?
S: Det gör hon inte. Hon bara luftar dem!

Stora funderingar, del 2

Tack för input -både plus och minus.
Vi funderar vidare.
Inget är bestämt men inget är heller avskrivet än.

Eller så tjackar vi helt enkelt det här och se'n skulle allt troligen ordna sig :)

söndag, augusti 10, 2008

Stora funderingar.

Ok, så här är det. Vi funderar på att flytta.
Till Skaune.

Vän av ordning kanske undrar varför.
Jo, för att varje år när vi är där undrar vi "varför bor vi inte i den här trakten?". Alla andra år stannar det där, men i år är det något mer. Mycket mer.
Vi pratar om vad vi vill med livet, familjen, hela faderullan och vi tror att vi har möjlighet att få det där.
Vi tror att en flytt till en mindre stad kan ge oss den minskade vardagsradie vi söker. Mindre tid till pendling, handling, lämning, hämtning och mer tid till familjen. Det lockar oerhört.
Å andra sidan, det är här vi har våra familjer, våra vänner. Vi tappar 95% av vårt sociala nät, vår trygghet, vår back-up.
Å första sidan, vi har en del vänner i trakten vi funderar på och ingen av oss är socialt obegåvad. Vi kommer dessutom rätt in i dagislivet och det ger ju oundvikligen nya kontakter.
Å andra sidan igen, det kommer dröja innan de nya vännerna finns där så självklart som nuvarande.
Å ena sidan.
Å andra sidan.
Åååååååååååååååååångest. Vilket jäkla beslut.... det lockar som tusan. Men är det på riktigt, eller bara en magiskt skimrande illusion? Och hur får vi veta det utan att prova? Kommer de potentiella fördelarna överväga de påtagliga nackdelarna?

Se'n är det ju den lillalillalilla detaljen: jag har ju för tusan inget jobb där!
Ska vi då vänta in att jag får jobb och se'n ordna för maken? Eller go rock'n'roll och sticka så fort maken får jobb och jag tar föräldraledigt och söker jobb?
Eller?

Hjälp.
Ni som flyttat långt, dela med er av era erfarenheter. Och gör det nu!

PS det här är so far funderingar strictly mellan mig och maken. Så pls håll det för er själva, ni som vet vem jag är IRL.

tisdag, augusti 05, 2008

Stor nu

Puff är en bestämd ung dam.
Hittills har hon och syrran utfordrats med matbitar som vi lagt direkt på bordet framför dem fvb magen via kladdiga små tassar (hallå, bli matade med sked blir ju bara bebisar!).

Men nu krävs bestick.
Men tro inte att det går bra med färgglada, greppvänliga, barnbestick i plast. Nehej, vuxenbestick ska det vara. Får hon inte det pekar hon med hela handen och piper som en svulten fågelunge. Om och om igen. Högre och högre. Tills gaffeln kommer.
Envetna sötsnut.

måndag, augusti 04, 2008

Min nya kompis

som jag ägnar alldeles för lite tid åt. Men hur får man tiden att räcka till?

Vi har världens skönaste semesterflow, men den egna tiden lyser med sin frånvaro. Inga spellistor blir gjorda, inga blogginlägg nedskrivna, inga jobb blir sökta (ett eget blogginlägg bara det)....
Men å andra sidan pussas vi med barnen, målar lekstuga, hånglar friskt, bygger plank, dricker vin, badar, leker med barnen, träffar vänner och har det alldeles, alldeles uuuuuuuunderbart.
Bilden har jag lånat från http://www.letsgodigital.org/en/index.html