Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

söndag, december 31, 2006

Gott Slut och Gottigottgott Nytt!!


Nyårsafton. Nytt år runt hörnet och med det drömmar och förhoppningar.

Tänk, att nyår fortfarande ger samma kill i magen. Förr i tiden* hade jag och killkompisen P en traditionsenlig avstämning på nyårsafton. Mellan varm- och efterrätt tog vi varsin servett där vi ritade upp det gångna årets kurva med hög- och lågvattenmärken. Servetterna brändes vid tolvslaget och se'n låg fältet fritt för det nya året. Det är många år sedan vi firade ihop, och summeringen gör jag numer bara i huvudet, men den är inte desto mindre viktig för mitt avstamp inför det nya året.

Ikväll firar vi med kompisarna som också väntar barn till sommaren. Klänningen är struken, smyckena valda och om ett par timmar blir det dusch och fix. Dottern firar nyår hos farmor och farfar och jag är som vanligt delad i två: en ser massamassa fram emot vuxenfirande och en saknar sig sjuk efter det bästaste barn jorden skådat.

Sittande i pyjamas i ett tyst hus tänkte jag, innan allt drar igång, passa på att utbringa ett par nyårsönskningar. Av hela mitt hjärta önskar jag:

  • att Piff&Puff anländer pigga och glada
  • att alla jag känner** som väntar älskade efterlängtade barn får likaledes piggelina krabater
  • att alla som jag vet** längtar efter barn får se sina drömmar gå i uppfyllelse
  • att 2007 blir ett alldeles alldeles uuuuunderbart år

Till sist: ni som läser och ger mig stöd och kloka svar här på bloggen: ett stort, stort TACK!!!Fyrverkerier, champagne och glitter till er alla!

Kapybaran önskar härmed Gott Nytt 2007!

* innan gamla universitetsgänget splittrades i takt med att alla flyttade till olika förorter, stadgade sig, fick barn, gjorde karriär... ja, ni vet.

** IRL och cyber alike

lördag, december 23, 2006

Da'n före.....

Imorgon är det julafton. Juliga, juliga, jul. Visserligen ingen snö, men ändå JUL.
Gillar jul.
Ikväll smyger vi in granen när lilla söta trollet sover, proppar fullt med klappar under -och imorgon får vi se de tindrande ögonen...ljuvligt.


Jag har varit så mycket ledsen den här hösten, vilket är olikt mig. Senast idag grät jag i makens famn och snyftade om hur pissig den här hösten/vintern varit. Har lite dåligt samvete för Piff&Puff, jag borde ju vara strålande lycklig. Det har varit så mycket skit att glädjen över dem har fått stå tillbaka och bara kommit fram som små glimrande glittrande pirriga guldkorn ibland.

Men nu har jag tröttnat på det. Nu är det kvällen före julafton och jag har så mycket att vara tacksam över:
  • En ljuvlig, klok, viljestark, charmig och alldeles, alldeles underbar dotter.
  • En kärleksfull, klipsk, snygg och omtänksam man.
  • Tvillingar på väg.
  • Rara, närvarande och kloka vänner.
  • Familj som, trots inte helt okomplicerade förhållanden, alltid alltid finns där om jag behöver.
Jag är omgiven av kärlek och mycket mer än så kan ingen människa begära.

Med detta sagt återstår inte annat än att önska just dig en riktigt, riktigt GOD JUL! Önskar att du får en sån jul som du drömt om, eller t o m en ännu bättre!

torsdag, december 21, 2006

Hurra!!

Ett par vi umgås med har alltid framstått som "coola DINKies* med sportiga fritidsintressen, heta karriärer och noll plats för barn". Nu fick jag veta att de väntar barn, de ligger två veckor efter oss. Underbart!

Inte underbart för att alla måste ha barn**, men underbart för jag tror att de delar vår historia. En av alla gånger i väntrummet till provtagning på Sophiahemmet kom hon nämligen in -och gjorde allt för att jag inte skulle se henne. Det var verkligen uppenbart, hon bytte plats när en stol längre bort blev ledig och gömde sig bakom tidningen. Om man bara är inne på allmän hälsocheck eller kollar sänkan efter en infektion har man ju ingen anledning att gömma sig, resonerar jag.

Är så GLAD för deras skull!!!
Och har jag fel om deras historia, så är jag såklart inte mindre glad. Fast hon har tydligen mått prinsessbra hela tiden, så helt odelat glad är jag nog inte. Av solidaritetsskäl tycker jag att alla borde spy någon gång iaf... *obs! skämtar!*

* Double Income No Kids
** skulle verkligen aldrig, aldrig döma andras livsval

onsdag, december 20, 2006

Sjukstuga

Segt med uppdateringar på bloggen nu. Känns som att nån av oss är sjuk hela tiden. Mest dottern, som bara blir sjuk om och om igen*. Men även vi föräldrar är drabbade, jag har en envis förkylning och igår däckade maken i magsjuka.
Det är aldrig kul med sjukor, men det blir extra okul när det inte bara är vanlig oro för dottern och jobbstress, utan även kryddas med "skavibliklaramedallttilljul"-stress och "kommervivarahemmaochsjukapåjulafton"-oro. Eländes elände.
Så, mellan tahandomande och småjobbinsatser blir det inte mkt tid över till bloggen. Hoppas ni har tålamod. Jag kommer tillbaka!

* vill bara poängtera att vi aldrig lämnat henne sjuk och alltid håller henne hemma en extra dag. Sådetså.

lördag, december 16, 2006

En blivande storasyster reflekterar

Från soffan där dottern leker med sina Big Jim-dockor (AKA Big Jim och Big Jims bror) hörs:
"Åh, vad jag tycker om dig brorsan! Kom så kramas vi."
Efter en stund kommer:
"Brorsorna tycker om varandra. Det gör syskon. Vilken tur att jag ska få ett syskon, då blir jag inget ensamt barn. Då blir jag storasyster."

Sån't värmer en gravid mammas hjärta. Hon kommer att bli världens bästa storasyster!

fredag, december 15, 2006

En vecka till jullov



Jo, jag gillar mitt jobb. Jag har faktiskt ett toppjobb. Jag tycker att det är roligt att vara där, jag lär mig något varje dag och jag får känna mig duktig varje dag. Jag jobbar med intelligenta och krävande människor, vilket tvingar mig till ständig vässning. Utvecklande, roligt och inspirerande. Och alldeles alldeles tokfrustrerande emellanåt. Men på det stora hela blir betyget gott.

Men ändå kan jag inte sticka under stol med att det ska bli galet skönt med jullov. Jobbar sista dagen på torsdag och har sen jullov tills efter nyår. Veckan efter nyårsafton ska jag inom kontoret en dag, jobba hemma två och vara ledig en. Sköööööööööönt.

En vecka kvar. Men idag är det fredag, inte fy skam det heller. Maken på väg hem med ingredienser till fredagssupé*, dottern tittar på film och jag får en stund med datorn. Sen blir det fredagsmys!

*vi turas om att ordna en liten "supé" att serveras på fredagkvällen, efter att dottern somnat. Dömysigt att ha en liten tumanhandmiddag varje vecka. Numer utan vin, men väl så mysigt ändå. Vill ju aldrig glömma att han, förutom att vara en toppenpappa, är Min Man.

måndag, december 11, 2006

Puuuh.....

Så var NUPP:en gjord. Eller, ja, KUB om man ska vara ordentlig.
Världens raraste sköterska gjorde undersökningen, gullade med Piff&Puff och tog massor av bilder.

Och viktigast av allt, det gick BRA. Fick en toppensiffra, så nu lägger vi det hela bakom oss och bara rånjuter.

Med ugnspannkaka och tänd brasa :-)

söndag, december 10, 2006

5, 4, 3, 2, 1, 0....and we have lift-off!!!



GRATTIS Christer!!! Äntligen!
Var givetvis uppe och såg launchen inatt. Riktigt pirrigt. Nu är han i rymden. På riktigt. Det är Stort.

Ska helt klart bli astronaut när jag blir stor.

I rymdfeberdagar som dessa pushar jag för:

1. NASAs fenomenala site. Besök!

2. För en av de bästa böcker jag någonsin läst: "Two Sides of the Moon: Our Story of the Cold War Space Race" av kosmonauten Alexei Leonov och astronauten David Scott. Läs!

lördag, december 09, 2006

SÅ arg!!!

Såhär får det bara inte vara.
Blir så arg.

Som jag skrev i kommentaren:

Att sparka på folk som ligger, det gör man bara inte.
Att dessutom med klacken mosa ner salt i de öppna sår man orsakat, nej för sånt finns inte ord...

torsdag, december 07, 2006

Upprättelse!

*OBS* Uppdaterat 2006-12-09, skrev fel dag för NUPP förut... NUPP på måndag. Inget annat.

Var på konsultation inför KUB idag och läkaren var en dröm (se inlägget "Historiens första tvillinggraviditet?" nedan för bakgrund). Hon gav raka och tydliga svar på mina frågor, behandlade mig inte som ett ufo utan som en tänkande människa.

Trots det svåra ämnet, kände jag mig som en ny och gladare människa när jag gick därifrån.
Det krävs inte mycket, bara ett schysst bemötande. Tänk att det ska vara så svårt.

PS Tid för NUPP på måndag. Tummar önskas.
PS2 Nu sova, måste ju upp vid 03 och kolla Christer.
PS3 Den numer piggelina dottern fick ett rymdpaket med rymdfärja, månbil och astronauter idag och satt i soffan, sjungandes en hemgjord sång med texten "Christer Fuglesang, Christer Fuglesang, han flyger så högt så högt".

onsdag, december 06, 2006

Liten trasa

Skulle jobba hemma igår för att komma ikapp lite. Men dagis ringde lagom när jag fått på datorn och bad mig hämta eftersom dottern hade kräkts...
Förmiddagen flöt på, hon drack vatten, tittade på film och verkade pigg. Blåbärssoppan vid lunch kom dock upp igen och under eftermiddagen blev hon bara slöare och slöare. Tom vätskeersättningen kom i retur. Mest låg hon i halvdvala på soffan.

Men som den tappra lilla sötunge hon är, log hon lite blekt varje gång jag kom och pratade med henne. Det lilla leendet, med slutna ögon och bleka kinder, gick verkligen rakt in i hjärtat. Min lilla, stora kärlek. Jag vill beskydda henne från allt ont, från skoskav, via kräksjuka och till brustet hjärta och stukat självförtroende...

Uppdaterat 23:00
Var in och stoppade om lillsötingen och då fick jag det där leendet igen, tillsammans med en svag klapp på kudden bredvid hennes och "Mamma, kan du ligga här. Jag tycker det är så mysigt". Svårt val...

tisdag, december 05, 2006

Okänsligt

Ja, jag vet, jag är överkänslig.
Efter (för) många år i längtansland blir man lätt skadad.
Men ändå...

Såg precis påannonsering för en ny serie på TV4, Längtans tider, en serie om par som adopterar. Stämningsfulla klipp, låg och känslosam hallåaröst.... som avslutar med att säga "...skaffa barn".

....

Skaffa barn. Skaffa. Som ett par skor. Fan, vad jag avskyr det uttrycket.
TV4 borde tänka på ordvalet om de vill ha trovärdighet.

Kan det ha vänt?

Vågar knappt skriva det, men har klarat mig på bara en lergigan/dag både igår och idag.... kanske börjar det lätta nu? Gick in i vecka 13 idag, så det vore ju skönt med vändning på illamåendefronten.

Däremot har jag totalt tappat fokus på jobbet. Inte bra. Med tanke på att jag i grunden gillar mitt jobb, har en hel del nytt och spännande att bita i och vill komma tillbaka till samma tjänst så borde detta vara tiden att visa framfötterna. Men jag pallar inte. Gör ett OK jobb, men skulle inte få MVG direkt.

Nåväl, det är värdsligt. Jag ska bli trebarnsmamma. Det är viktigt. På riktigt.
Så det så.

lördag, december 02, 2006

Dagens tre positiva

Känner mig så deppad och nere att jag antingen
a) skriver ännu ett gnällinlägg
eller
b) försöker hitta ljuspunkter

Satsar på alternativ b och kopierar ett format jag såg i något AFF-snack för ett tag sedan.
Varsågoda, här kommer Dagens Tre Positiva:

1. Dottern och jag har haft en mysig dag, med pepparkaksbak som höjdpunkt
2. Min lillasyster ringde och kommer ha tid att ses när hon är i hemstaden i veckan.
3. Dagen är snart slut...

Det gick väl sådär.
1&2 är sanna glädjeämnen, men mer kommer jag inte på. Skulle vara att jag inte spytt idag?!
Fasen, hur gör man när man rycker upp sig? Är riktigt emlig. Inte hållerpåattblisjuk-emlig, utan deppmenkanintekommaurdet-emlig. Sådär så att jag sjunker djupare i självförakt för varje minut som går och bara ser vad jag inte lyckats göra idag (heller).
URRK.

Och i allt det här skäms jag. För vem är jag att klaga, egentligen?
Jämfört med alla barnlängtande cybervänner som väntar, känner efter, hoppas, förtvivlar och lider. Eller de riktigt ensamma, de som inte har maken borta över helgen utan som varje dag lever utan den där självklara andra hälften. Eller.... ja, det finns många som lider. Jag blir inte lyckligare av att försöka räkna upp dem. Inte de heller.

Fan. det blev visst ett alternativ a-inlägg. Over and out.

Uppdaterat 22:31:
1. Dottern och jag har haft en mysig dag, med pepparkaksbak som höjdpunkt
2. Min lillasyster ringde och kommer ha tid att ses när hon är i hemstaden i veckan.
3. Jag kände precis Piff&Puff böka!!!!!!!

Historiens första tvillinggraviditet?

Inte nog med att jag mår apa emellanåt. Inte nog med att jag oroar mig för praktiska saker. Inte nog med alla "vanliga" gravvo-nojjor.

Nej, dessutom ska jag som väntandes tvillingar tydligen bli betraktad som ett UFO.
Det började med anmälan till MVC. Första två jag ringde var jag inte välkommen till (eftersom de är knutna till BB som garanterar plats om man har en "normal" graviditet). När jag kom fram till den tredje fick jag en yrhöna på tråden som i varannan mening återkom till funderingen "ska inte du gå på specialistmvc när du väntar tvillingar?" Ja, inte vet jag... jag har aldrig gjort detta förr.

Till slut fick jag en inskrivningstid.
På inskrivningen fick jag en del info, men allt vad gällde fosterdiagnostik och uppföljning av tvillinggraviditet skulle jag informeras kring av läkaren. "Och det är ju så bra, det finns mängder av tvillinginfo på nätet". I alla andra sammanhang varnas det ju för att själv söka info på nätet, då det inte är granskat...

På läkarbesöket igår log läkaren snett och sa "nej, det där ska din bm informera dig om". Och svarade därigenom inte på några frågor. Dessutom var allt kring fosterdiagnostik (vi vill göra KUB) sååååååååå besvärligt med tvillingar, men inte kunde hon ge några fakta inte. Bara berätta hur besvärligt allt var och ge mig en remiss till någon annan för konsultation. Gick därifrån med känslan av att vara en outcast av något slag.

Jag förstår att jag inte tillhör normen, det är OK. Men jag förstår inte att jag ska behandlas som ett UFO. Jag är trots allt inte den första i världen som väntar tvillingar. Eller?

måndag, november 27, 2006

& tillbaks ner i träsket...

*OBS gnällinlägg*

Blir så tröttt..... trodde verkligen Lergigan var svaret på mina böner. Men icke, kände hur jag blev tröttare ju längre veckan gick och i fredags spydde jag på parkeringen utanför jobbet när jag skulle hem.
Tog en aplugn helg på soffan i närmast grönsakstillstånd och mådde ok.
Och imorse? Joho då, all frukost i retur. Har varit frysruggig och eländig hela dagen.
Kastade in tapperhetshandduken och mailade min bm* och undrade om deltidssjukskrivning, men hon har inte ringt tillbaka.
Så förtvivlat less.


PS Kul att se att jag inte är ensam språkpolis! Jo, Arletta, jag vet att Fredrik Lindström menar att ju-ju är ok, men jag kommer aldrig att acceptera det..... Vissa principer måste man ha. *ler*

* barnmorska för ev icke insatta i gravidrelaterat fikonspråk.

torsdag, november 23, 2006

Taliban

Jag gör inga som helst anspråk på att skriva 100% korrekt. Men det hindrar mig inte från att störa ihjäl mig på ett par företeelser i andras språk.

Favorithatet: Ju-Ju. Det heter ju-desto. Ju mer snö, desto bättre pulkaåkning.
Ska inte dra hela listan, men där finns ett par poster.

Senaste tillskottet: De istället för Det. "De var så kul". Vet inte varför, men det ger mig rysningar av obehag....

onsdag, november 22, 2006

Jag vill sova på mage!

Har de senaste kvällarna konstaterat att nu går det inte längre. Omöjligt.
Sova på mage, alltså.

Misär.
Jag är en magsovare av stora mått. Gonar alltid ner mig på mage innan jag somnar. Vaknar ofta på mage.
Men icke längre. Piff och Puff kräver sitt space.

Så farväl, favoritsovställningen. Vi ses väl om ett år eller så, när P&P kommit ut och giganto-boobsen lugnat sig.
Kommer att sakna dig, men det är ju för ett gott syfte.... och tänker jag så, är sidläge helt OK. Faktiskt.

tisdag, november 21, 2006

Tillbaka till jobb, bland morötter och jätteblommor

Imorse var jag otroligt låg. Ville verkligen inteinteinte till jobbet. Mådde illa och ynkade.
Men iväg kom jag.
Vilken tur!

Det är ju skitkul på jobbet! Även när mailen hopar sig och telefonen är full av meddelanden.
Knaprade morötter när magsuget hotade övergå i illamående och körde på.
Höll ett externt föredrag -och fick jordens blombukett som tack.

Och först i bilen hem kom jag på att jag inte behövt ta en andra lergigan idag!

Så idag är det definitivt heaven.

söndag, november 19, 2006

Heaven and hell

är så uppochner nu....

Å ena sidan:
  • Ljuvlig weekendresa med maken. Avslappnat och kärleksfullt och alldeles, alldeles uuuunderbar.
  • Vul2 i fredags -pickande hjärtan, vinkande tassar och glädjetårar.
  • Lergigan utskrivet mot illamåendet. Sedan i fredags bara vag obehagskänsla, inget kräk.
  • ÄR GRAVID.
Å andra sidan:
  • Konstant "klubbadsäl"-trött
  • Genomlidit två veckors kräk-o-rama de luxe (vi snackar rusa ut från ledningsgruppsmöte, flygplanstoaletter, galla....).
  • Ledsen och nedstämd mest hela tiden. Inget "go", ingen ork, trivs bäst i mjukisar framför TV:n. Helst hela dagarna.
  • Dåligt tålamod med sötaste dottern i världen.
  • Känner mig inte ett dugg snygg. Inte i kroppen, inte i kläderna. Vill snabbspola från "obestämbart flobbig" till "vackergravid". Nu.

Och för att toppa det hela har jag supersämsta samvetet över att inte sväva runt på rosa moln och vara såändaininorden-L Y C K L I G. Jag borde skämmas, få jackpot på första IVF:en och sen ha mage att inte vara lycklig?!

Alltså, i princip är jag ju lycklig över graviditeten. Även tvillingbeskedet har sjunkit in och känns häftigt, roligt och bra. Men jag måste verkligen påminna mig om lyckan emellanåt, för det mesta känns rätt grått. Känner mig lite snuvad. Hade tänkt mig 10 veckors trötthet och lätt illamående, sen sisådär 25 veckor i "tillräckligtgravidförattdetskasynasmenfortfarandesmidignogattjobbaoch-görabraifrånmig"-stadiet. För att avsluta på topp på jobbet, gå hem och fylla frysen med mat och bullar innan det är dags... Överdrivet, men ni fattar. I min plan ingick inte att klafsa runt i jämngrå tröttochledsengröt.
Post-partum depp har man ju hört talas om, men pre-partum?

onsdag, november 15, 2006

A till Ö

A is for age: 34.
B is for booze of choice: Frozen Margharita! Är en riktig drinkflicka, sveper gladeligen mojito, GT, cosmo..... Eller rödvin eller en kall öl. Hmm...låter inte bra det här :-)
C is for career: Personalchef på internationellt företag.
D is for your dad's name: Peter.
E is for essential items to bring to a party: Partyhumöret!
F is for favourite song at the moment: Efter en helg i Dublin har jag tung U2-revival. Gamla U2.
G is for favourite game: Just nu: Bamse-lotto med dottern. Annars Star Wars-monopol.
H is for home town: Stockholm, Stockholm, sta’n i världen.
I is for instruments you play: Börjat med: blockflöjt, trumpet och gitarr. Gitarr har jag börjat med två gånger. Spelar? Inget. Tyvärr!
J is for jam or jelly you like: Ingen syltperson, men det är klart pannkakor utan drottningssylt är ju inte pannkakor.
K is for kids: Lilla ljuvliga 3,5-trollungen som jag saknar mig sjuk efter. Och Piff&Puff i magen
L is for living arrangements: Villa öster om Stockholm.
M is for mother's name: Regina.
N is for name of your crush: M som i Maken. The one and only.
O is for overnight hospital stays: En natt efter förlossningen, fem dagar i samband med gallsten.
P is for phobias: Nej, faktiskt inga.
Q is for quotes you like: Oj, nu borde jag komma på något klokt…. Stillestånd. Carpe diem? Får återkomma.
R is for relationship that lasted the longest: Maken. Ofattbara 13 år snart.
S is for sartorial style [ung; hur går du klädd]: Just nu: en obskyr blandning av mammabyxor och toppar som döljer magen. Not too stylish.. Annars: klassiskt rent på kontoret, jeanstjej på fritiden.
T is for time you wake up: 6.30 på vardagar. Ick. Fick jag välja skulle inga dagar börja före 9. Och då med lååång frukost à la hotell...
U is for underwear: Bomull i mestadels vitt & svart. Men ett par färgglada undantag finns i garderoben…

V is for vegetables you love: Åh, ääääääääääälskar grönsaker!!! Särskilt nu i illamåendetider. Tomater, gurka, broccoli, morötter, paprika, rädisor, bönor, vitkål…………typ allt utom selleri och brysselkål.
W is for weekend plans: Pussa på familjen och en kort (tror jag….) appearance på 35årsfest.

X is for x-rays you've had: Tänderna.
Y is for yummy food you make: Hmm… gör nog världens godaste chokladtårta. Min cheesecake (gammalt familjerecept) går inte av för hackor heller. “Riktig” mat? Gör en schysst köttfärssås och fenomenala sallader.
Z is for zodiac sign: Lejon.

Å är åt dem du vill skicka listan vidare till: Oj, de flesta av mina blogpolers har redan blivit utmanade…Någon som känner sig manad?
Ä är för älsklingstrend: Orientalisk mysig inredning.
Ö är för en önskan just nu: Fred på jorden? I ett mer egoistiskt perspektiv: att illamåendet går över och att P&P mår bra på vul på fredag.

tisdag, november 07, 2006

Love weekend

I somras, innan vi visste mer än att vi skulle ge oss in i IVF-världen, började maken & jag prata om en resa på tu man hand. Vi tänkte att det kunde vara bra att ha något att se fram emot. Antingen det gick bra eller inte på första försöket. Som tröst eller som avkoppling.
I samma veva fick jag poängutdrag från Eurobonus. En hel drös poäng skulle gå ut i januari 2007. Ett tecken att det var dags att boka en resa! Sagt och gjort.

På torsdag morgon bär det av. Maken och jag. Destination: Dublin. 4 dagar. Leka boyfriend-girlfriend. Sova länge. Hotellfrukost. Hålla handen. Äta mysluncher. Strosa i vår takt. Mysmiddagar.

Lovely.

& ja, jag tror jag måste synda och ta en liten liten sipp Guiness. Kanske.
Bye for now!

Och idag hurrar jag för Astillbe! Grattis, grattis, grattis vännen!

fredag, november 03, 2006

Måste testa...

Lilypie Expecting a baby Ticker


är det här något för mig, eller är det too much...?
lutar åt too much, men måste fundera en stund.

torsdag, november 02, 2006

Arbetsnamn

Maken har döpt våra twins till Piff och Puff. Efter allt "puffande" inför nedregleringen.... Ganska fyndigt tycker han själv. Och jag håller med :-)


Har alltid undrat vem som är vem...
Nå'n som har koll?

Första outningen

Har berättat för de första nu. Att jag är gravid.
Det är såååååå toppenmysigt att berätta och få den omedelbara bekräftelsen i deras reaktion.
Twins-delen håller vi dock för oss själva en stund till...

Än är det dock bara kollegor som fått veta. Av den enkla anledningen att jag skulle rest till Sydafrika i tisdags, men då läkaren avrådde var jag ju tvungen att berätta det för kollegan jag skulle rest med samt min chef och närmaste kollega för att förklara varför jag dök upp på jobbeti onsdags :-)

Men i helgen släpper vi nog nyheten till bästisarna. Ser fram emot det!

måndag, oktober 30, 2006

Champagne!

Hemkommen från Vul -med glatt besked!
Det pickar och växer så fint därinne. Bf 18 juni.


Men vi får väl se om det stämmer......
har för mig att tvillingar brukar komma tidigt.

FÖR DET ÄR TVÅ!!!!!! TVÅ med pickande hjärtan!
Oh.My.God.
:-)

lördag, oktober 28, 2006

Hjärtstillestånd

*obs* inget för känsliga innehåller detaljerade trosstudier *obs*

Igårkväll på toa slängde jag (av gammal vana, tror flera av er vet vad jag menar) ett öga i trosorna -och där var det blött och rött! Mitt hjärta stannade, medan hjärnan gick på högvarv.
Allt möjligt virvlade föbi i tankarna....Tills jag inser att just de trosorna, svarta från början, är missfärgade och de facto är lätt rödfärgade... Alltså, falskt alarm och hjärtat tickade igång igen.

Upplevelsen förföljde mig genom natten, gång på gång fick jag i drömmen uppleva rödfärgade trosor/toapapper...

Fy tusan. Får fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på det.

Snälla söta bebis(ar?!), stanna i sådär sju månader till!

torsdag, oktober 26, 2006

Miranda Priestly!

Vilken fantastisk karaktär! Så helt, fullständigt och totalt 100% bitch. I'm in love!
Djävulen bär Prada, a must-see. Hysteriskt underhållande. Skruvad, stereotypt och alldeles, alldeles underbart!

Åh, så många grader humöret stiger av något så enkelt som fika och bio med tjejkompisarna.
Perfekt laddning inför stormeriet!

onsdag, oktober 25, 2006

Dagens kommentar

Scen: Morgonlämning på dagis. Morgontrött treåring vill inte lämna mammas famn.

Dotter: Jag klarar inte av det här dagiset.
Fröken (skrattande): Vet du, så känner jag också ibland. Ska vi rymma du och jag?

tisdag, oktober 24, 2006

Då blir det så som jag har sagt då

Dottern: När kommer min bebis?
Mamman: Vilken bebis?
D: Den som ska komma in i din mage snart.
M: Ska det komma in en bebis i min mage?
D: Ja.
M: Vem säger det?
D: Det säger jag. Alldeles själv.
M: Vill du att det ska vara en bebis i min mage?
D: Ja. En lilleMoa.
M: Ska det vara en lillasyster?
D: Ja, som ska heta lilleMoa.
M: Men vore det inte kul med en lillebror?
D: Jo. Det kan komma en pojke och en flicka. Det blir tvillingar då.
M: .... (alldeles förstummad)
D: Då blir det så som jag har sagt då.

Gissa vem som kommer bli lyckligast i världen när hon får veta?!

måndag, oktober 23, 2006

Overkligt

Kan inte få in i mitt huvud att jag är gravid. Vägrar ta in det innan vul är gjort.
Jag har ju "bevis" som borde få mig att fatta:

  • tre test har visat positivt (ja, jag tog ett hemmatest i förra veckan *erkänner*)
  • jag är så trött att jag kollapsar efter jobbe
  • kaffe och te smakar apa
  • äckelsmak i munnen när jag ätit
  • byxorna stramar som tusan
  • har humör som en huggorm

Punkt 2-5 är dessutom exakt desamma som då jag väntade dottern.
Men ändå: kan inte glädjas och njuta.
Känner mig så otacksam. Oavsett vad som händer är jag just nu mer gravid än jag varit på 3,5 år.
Varför inte bara dansa av glädje? Var är min obotliga optimism, mitt trademark?

Min högst amatörpsykologiska tolkning är att det beror på:
1. Jag har inte hämtat mig efter beskedet att de ville sätta tillbaka två. Det fanns inte i min värld innan. I min plan fanns stimulering, äp, återförande, test och sedan graviditet eller omstart. Det fanns liksom inget avsnitt i min plan där det kunde bli en hick-up mellan äp och återförande. Låter larvigt och kontrollfreakigt, jag vet, men det är min sanning.
2. Att vi inte berättat för någon än. Det finns bara mellan mig och M (och alla er cyberdarlings, förstås, men det är inte irl). Jag tror beskedet kommer att bli mer verkligt när det studsat mot någon annan. Vi planerar att berätta för de allra närmaset vännerna efter vul, hoppas det blir verkligare då.

Vill vara GLAD! Vill använda mina nyinköpta mammabyxor iställer för vanliga, obekväma, med gummisnodd i knapphålet. Vill berätta för hela världen.
Var är tokoptimisten?!

lördag, oktober 21, 2006

Den oumbärliga väskan AKA Det svarta hålet

Antar självmant Solkattens utmaning: vad har vi i våra väskor?

I min, supersöta med bilder på nära o kära på framsidan, väska finner jag:
1 visitkortsfodral innehållande 3 av mina och 5 andras visitkort
1 kontaktlista till alla på jobbet
1 busskort
1 plånbok
1 mobiltelefon p990i
1 handsfree till ovan nämnda
1 CD med dotterns dagisfoton på
7,50kr i lösa mynt
1 sten som dottern plockade åt mig på stranden i somras
1 nr av Personal & Ledarskap
1 bok: Veronika bestämmer sig för att dö
1 nyckelknippa
2 Juicy tubes
1 Aloe Vera lip balm
3 Alvedon
1 sminkväska innehållande proggisar o trosskydd
1 kuvert med ifylld enkät i att posta till KS (innan jag burit runt det så länge att jag får påminnelse!)
1 rabattkupong på barnkläder från Kappahl
3 fungerande pennor
2 trasiga pennor
1 nagelfil
1 French manicure penna (värdelös!)
x antal gamla handlingslistor, hopknölade kvitton och pappersnäsdukar....
grus och damm...

Nu brinner jag av nyfikenhet: Tinsel, Astillbe, Bridz, Grodan, Saring och Storken -vad har ni i djupet av era väskor?

fredag, oktober 20, 2006

Bizarro world

sms från mig till maken:
"vi behöver nog inte oroa oss, idag mår jag räv"

svar från maken:
"hurra! som jag längtat efter att du ska må illa!"

Alltid kul att kunna glädja någon.


Bakgrunden till sms:en är att vi båda tycker det är vakuum nu -en vecka sen test, en vecka till vul. Så några symptom kunde sitta fint sa vi igårkväll. Jo, det kom ju som ett brev på posten. Uäck. Undrar om äppelmos lindrar lika bra som förra gången?!

torsdag, oktober 19, 2006

Kärlek

04.22 ropar hon. "Mamma!"
Stapplar in i hennes rum.
Där sitter hon, ljuvligt rufsig med sömndruckna ögon. Ler, sträcker sina varma armar mot mig och säger "Mamming! Jag har saknat dig". Vi kryper ner under täcket, hon lägger sina armar runt min hals, krafsar mig i nacken och trycker sin lena kind mot min.
Så somnar vi.

"Mamming" -ett smeknamn från henne till mig...nog det vackraste som någon kallat mig.

torsdag, oktober 12, 2006

Delad glädje....

är inte bara dubbel glädje, utan såsåsåsåså mycket mer!

Är så rörd och tacksam för allt stöd och alla frånhjärtatgrattis jag fått av er alla ljuvliga, underbara tjejer i blogg- och aff-världen. Ingen nämnd, ingen glömd. Ni vet vilka ni är.
Utan er hade barnlöshetshelvetet varit ett mycket djupare och mörkare hål att vistas i.
Att ni dessutom har så enormt stora och varma hjärtan att ni med äkta värme kan gratulera mig nu....
Jag känner mig hedrad.






STORT TACK!

Spooky....

Enligt läkaren på Sohiahemmet är jag i v4+2 idag.

I Mammapraktikan* från när jag väntade dottern läser jag:
"v4+2: idag fick vi veta att vi ska bli föräldrar"

Hur galet är inte det?! 4+2 är vår dag, helt klart...

*rekommenderas!

Lycklig

Utan minsta tvekan visade testet positivt imorse.
Så även testet på Sophiahemmet.

Vi väntar barn.

Finner inte ord. Försöker smälta.
Det kommer att ta en stund.

Vul 30/10.

tisdag, oktober 10, 2006

Om sorg

Tingeling skrev häromdagen ett klokt inlägg om sorgen som är relaterad med infertilitet.
Mycket klokt.

Det finns så många fantastiska tjejer som skriver klokt om det här helvetet. Fanns det någon djävla rättvisa i världen skulle de alla vara mammor NU. Förbannat bra mammor kommer de att bli. Världens bästa.

Tänker på er -ingen nämnd, ingen glömd!

Men nu får det vara nog!

Jag är fortfarande relativt cool.
Emellanåt.
Ibland iaf.

Men maken går snart upp i atomer.
Vill inte behöva leverera det där djävla beskedet. Igen.
Vill inte behöva vara den som gör att något slocknar i hans vackra ögon. Igen.
Undrar om han ska få läsa av testet på torsdag morgon...

Han blev riktigt arg på mig igår. Arg för att jag drar mig undan.
Han har ju rätt, det är ju så jag hanterar motgångar. Hur utåtriktad jag än är i sociala sammanhang så börjar jag inse att jag i mångt och mycket är en ensamvarg. Jag hanterar helst mina känslor själv. Vill inte (kan inte?) dela med mig. Vet faktiskt inte om det är för att jag inte vill belasta eller för att jag tycker det är lite skämmigt att erkänna att jag mår dåligt.

I tonåren hade jag och bästisen M som motto "ingen ser när clownen gråter". Vi var båda utåtriktade, sociala och glada. Busiga och modiga. Vågade prata med snyggaste killarna, vågade allt möjligt. Men på tu man hand pratade vi mycket om att må dåligt, inte våga be om hjälp, inte räcka till.
Hon åkte in på akuten efter en överdos tabletter (jo, hon klarade sig!), jag var avundsjuk att hon vågade. Den tankevurpan har jag iaf kommit över. Tur att man mognar i vissa avseenden...
Hur hamnade jag i depptonårsland?

...Gräl med maken, ja så var det.
Det är ju enklast för mig att dra mig undan, det är ju det jag kan bäst. Men när han säger "jag är rädd för att det här lägger grunden för hur vi hanterar motgångar. Om det blir negativt på tirsdag, så fortsätter du bearbeta det själv och istället för att svetsas samman så glider vi isär", då fryser hjärtat till is. Jag kan ju inte driva iväg från honom. HONOM.
Måste släppa in honom mer. Måste lyssna mer.
Nej, det är inte bekvämt för mig. Det är klart utanför min komfortzon. Långt utanför. Men för vår skull gör jag det. Punkt.

Olidligt nära.....

så så nära nu. I övermorgon smäller det.
Lycka eller sorg.
Bestämde mig tidigt för att vara tokoptimist och inte känna efter hela tiden, vilket har funkat över förväntan bra. Men nu.... nu börjar det bli svårt.
Pratade med maken igår om hur man ska hantera de sista dagarna:
-fortsätta tokoptimistspåret
-börja skissa på en plan för nästa steg så man inte står på ruta noll om det går åt skogen

Några goda råd?

fredag, oktober 06, 2006

En saga


Flicka mötte pojke, tycke uppstod, bröllopsklockorna dinglade och dånglade och med nyglittrande ringar på en paradisstrand i långtbortistan uttalades de magiska orden "ikväll är det sista p-pillret". Lyckliga, lyckliga tu.

Månaderna kom och gick, och lika regelbundet som tidvattnet kom mensen. Ändlös väntan. Livet i tvåveckorsintervall. Ovärdigt. Outhärdligt.
Kontakt togs, utredning gjordes och bristfällig äl konstaterades. Blandade känslor. Lättnad över diagnos, men sorg över stämpel på otillräcklighet.

Pergotime knaprades, otaliga vul gjordes, sex hades på bestämda tider -men fortfarande kom mensen. Månad efter månad. Press, sorg, stress. Olyckliga, olyckliga tu.
Sprutor blev rekommendationen. Inget resultat. Tårar fälldes. Ofta.

Sommarstängt. Den andra sommaren efter paradisstranden och fortfarande var de enda fötterna som tassade på parkettgolvet vuxenfötter.

Plötsligt: Ett mirakel inträffar och två blå streck visar sig. Ofattbart. Osannolikt. Och alldeles, alldeles underbart.
Veckorna passerar. Lycka, förväntan, oro...många känslor trängs om utrymmet.
Den vackraste gör entré.
Kärlek. Oändliga mängder kärlek.

Tankarna på ytterligare en perfekt varelse knackar på. Chansar. Ingen brådska, det gick ju en gång.
Mens. igen. och igen. och många gånger.

Ny kontakt. Ny klinik.
Äl OK, spermier inte OK. Insemination?
Nytt prov. HalvOK.
IVF rekommenderas. Iskyla, chock, sorg och oro. Försöker lite till.

Tredje sommaren efter miraklets ankomst. Sjätte efter paradisstranden.
Inget mirakel.

IVF. Tanken har mognat. Spray och sprutor. Äggplock. Återförande.
Ruvning.
Hoppas, hoppas, hoppas....

Måtte det bli ett lyckligt slut.

Dagens fuskmamma

Vad gör man när alla barnets trosor ligger i tvättkorgen?
1) tvättar, hänger upp, viker ihop och lägger in i skåpet
x) vänder ut och in på ett par använda
2) köper nya

Jag svarar 2) köper nya och känner mig lagom fuskig.
Dock bör tilläggas att lillpluttan inte svassar runt i några DKNYtrosor eller så. Nej, nej, fuskmamman kom ju på detta 20.23 igårkväll varför 3pack trosor inhandlades på ICA.

Glamour!

Dags för knipövningar?

Inte för att vara så'n, men när proggisarna trillar ut, börjar man ju undra hur de små, små embryona ska kunna klamra sig fast?!

Vad är det de säger? Hundra knip om da'n?

*knip* *knip* *knip* *knip* *knip*

onsdag, oktober 04, 2006

Och dagens roligaste:

Hittade precis till Smartasaker.
Kul blandning av prylar.
Men ffa: Klicka på Spännande läsning och se'n vidare till Grejer vi inte säljer.
Dagens bästa.

Fikonspråk eller inte.

Fikade med gosemysbästistjejerna igår. 3 av de 4 musketörerna smet hemifrån för en soft kväll på lokalt hak. Som alltid, otroligt välgörande för själen att leka med dem. Me like. Eller snarare Me lööööv. Om någon av dem mot förmodan läser detta förstår de.

I alla fall. Outade vår ivf för dem (M vill ju påingasomhelstvillkorintealls prata om den med någon, men jag kände att jag s p r i c k e r om jag inte får dela med någon människa av kött och blod. No offence, alla cyberdarlings, både på
aff, mail och bloggar, men det är inte riktigt samma sak.). Och det var så häftigt att konfronteras med sin inskränkthet.
Jag "vi har precis gjort vår första IVF"
De "vad innebär det, vad hönder nu?"*
Jag "jag, som det heter på fikonspråk: ruvar nu"
De "vad betyder det?"

Lite omvänt mot
Tinsels inlägg. Hon var helt upplyft efter en helkväll i fikoninvigdas sällskap, jag efter att ha insett att alla faktiskt inte är hemma i den märkliga karusell som kallas ivf. Svårt att förklara, men just att detta var första gången jag klätt vår erfarenhet, vår verklighet, i ord och sett de orden studsa mot andra.

*märk väl att de inte är omedvetna om vad ivf i stort innebär. Frågan riktade sig mer mot var i processen vi var.

måndag, oktober 02, 2006

Ruvar. Jo, jag gör ju det.

note to self: idag är ruvardag 4 (eller räknar man återförandedagen som nr 1? Isf är jag på 5).

Kan inte smälta att jag lyckas glömma / förtränga ruvandet hela tiden!? En vanlig månad går jag och klämmer på brösten, känner efter i magen, analyserar sönder minsta trötthet/irritation/vadsomhelst. Men nu? Nej, tar mina proggisar*, men reflekterar öht inte över kroppsliga symptom.
När jag pendlar mellan mina ytterligheter handlar det mest om spekulationer kring beskedet och reaktioner på det, men inte om att analysera mig fram till själva beskedet.
Intressabelt.
Och ganska skönt.


*ytterligare ett nytt uttryck

lördag, september 30, 2006

den är tillbaka!

skrivlusten, alltså.
Eller skrivmåstet, om man hellre vill uttrycka det så.
Nu har den dock nästan gått i träda efter att jag kämpat halva kvällen med att hitta mina inloggningsuppgifter. Ordning och reda? På mig? *fnittrar förtjust*
Det har det inte varit sen innan jag blev gravid med dottern. Och det är länge sedan nu. Fyra år och en månad för att vara ganska exakt. Och nu kanske det är dags igen. *håller tummar, slappnar av och tänker positiva tankar*

För sen i torsdags gör jag det som i de invigdas krets kallas "ruva".
Mycket märklig upplevelse. Första timmarna var jag låg och besviken för att kvaliteten var så dålig (min tolkning) att de valde att sätta tillbaka två. Sen sov jag en stund, bearbetade med kloke maken och läste kloka inlägg på
aff och sedan dess har jag helt och hållet släppt deppandet över det saknade guldägget*.
Och istället gått in i något slags bergochdalbaneliknande tillstånd.

Jag pendlar mellan att glömma bort det helt. Komma på det och känna ilningar i hela kroppen.
Planera för konsekvenserna av att få tvillingar. Fundera på om jag (trots att jag alltid sagt att jag vill ha två barn, inte mer inte mindre) kommer bli besviken om det "bara" blir ett. Räkna på om vi hinner fler försök innan jul. Ja, och så vidare och så vidare.....

Testdag 12 oktober. The story will continue.

*jeez, vad med uttryck jag slänger mig med nu. Uttryck som var grekiska för mig för bara nå't år sedan. Ruva. Guldägg. ÄP. Fnutta. Vad finns det mer?


onsdag, februari 08, 2006

jodå, för 17, jag är på....

började i söndags, fortsätter nu. snabb som en iller i vändningarna. not.
seriöst, varför är tid en sån bristvara? så fort det finns en gnutta tid så blir jag nästan apatisk av valmöjligheterna: ska jag använda den till nytta eller nöje? när inriktningen väl är vald måste valet specas ytterligare. ok nöje. då kan jag: träna, sova, slöglo på tv, slurfa*, sticka klart dotterns halsduk (påbörjad i ngn slags storhetsvansinne), sortera foton, ringa en kompis, läsa,.... i nio fall av tio blir det datorn som vinner. Men inte är jag nöjd med det, det känns mer som ett ickeval. Trist som fan.

Ska det verkligen vara så här? Vad är fel med världen? Eller med mig? Kanske vill jag bara för mycket och borde istället acceptera att jag inte pallar mycket mer än jobb och familj just nu. Troligen. Men det vill jag inte riktigt. Något i mig skriker "nej, det skulle finnas mer än så här!!". Men vad är det den delen vill? Önskar det fanns en brux att slå upp meningen med livet i. Och då menar jag inte Douglas Adams Meaning of Liff :-).

Eller kanske inte så mycket meningen, som riktningen. Innehållet. Planen.
Meningen med livet ger 731 000 träffar på google. The meaning of life 95 300 000 plus 27 800 bilder. Fler än jag som undrar. Otippat.

Man skulle simma runt i världshaven istället

*=SLösURFA

söndag, februari 05, 2006

Söndagkväll

och huvudet fullt av jobb och annat.

...men såklart, dags för mat. Återkommer. Troligen inte förrän lillpluttan slagit igen då bedårande blå.

tisdag, januari 10, 2006

Tillbaka till verkligheten

jahapp, då var jullovet över. Tillbaka till jobb. 280 olästa mail. Färre än jag trodde. Men mycket ändå. Men nu vägrar jag ha dåligt samvete över att de inte blir besvarade på en kvart. Det får ta den tid det tar. Punkt.
Ingen blir gladare av att jag kör slut på mig. Har för mycket att tänka på. Snart dags för denna månads ångestperiod. Rätt less på denna tvåveckorslivsstil. Blir ledsen av att M inte vill diskutera andra alternativ, känns som om han ser så ensidigt på det. Det gick en gång, då går det igen. No matter how long it takes. Visserligen känns det lugnare nu, men inte såpass lugnt att jag kan slappna av helt. Varje månad blir ändå en besvikelse, ett nederlag.
Men vem vet, kanske blir det inte det denna månaden?! Tänk positivt, tänk positivt...

Nu kommer verkligheten igen, dags att kasta sig in i ekorrhjulet igen och laga mat. Röja kök. Måla vägg. Skippar nog träningen idag. Känner mig helt omotiverad. Måla är också träning. Behöver dessutom diskutera om vi ska beställa bänkskivorna.

Nåväl, vad är en bal på slottet....
Fast nu låter det faktiskt för deppigt. Är egentligen vare sig deppig eller låg, bara lite.... matt? Men det känns som om min bas är betydligt mer stabil nu än före jul. Inte genomklappningsvarning för minsta lilla. Skönt.

lördag, januari 07, 2006

Men varför då?

som min dotter skulle säga med sitt alldeles egna tonfall. Varför dååå?
Ja, varför en blogg för mig? Kanske för att lämna spår efter mig? Kanske för att återuppta det jag en gång trodde jag skulle göra jämt: skriva?
Har inte svaret här och nu, men det kommer nog till mig när det är dags.

Funderar på min vän som verkar så slutkörd. Hur mår hon egentligen? Det verkar finnas mycket i hennes huvud, men alldeles för lite tid för att prata. Vi pratar nästan dagligen, men alldeles för sällan om sån't som verkligen betyder något.
Det var så mycket lättare före relationerna, barnen och vardagen. Då kunde man fika bort en halv dag och bara prata. Prata om stort och smått, dela historien och lära känna varandra utan och innan. Nu blir det mer här och nu, med korta tillbakaglimtar ibland. Kan sakna det där "före"-stadiet ibland. Ångrar inget, men visst finns en saknad efter den tiden. Tror inte det är av ondo. Jag älskar inte mitt liv mindre för att jag ibland tänker på ett annat liv, andra val, andra beslut. Återkommer ju hela tiden till att häret och nuet är det jag vill.

Kanske är det för de här frågorna jag vill skriva? Skriva och genom skrivandet, genom frågorna, finna svar? Mina svar. Inte de svar mitt fjortonårsjag skulle önskat kanske, men hej, det händer en del på 20 år :-)

Mitt fjortonårsjag... Önskar ibland att jag då skrivit ett brev till mig nu. Det hade varit roligt att möta mig. Amf-reklamen, fast baklänges liksom.
Hade hon tyckt om mig? Hade hon kunnat lära något av mig? Å andra sidan, hade jag pallat? Den drömmande, längtande, tuffa men oroliga själen. Ja vem vet, hur vi hade trivts ihop?

Från min dotter till mitt eget fjortonårsjag på 25 rader. Vilken resa. Och då har jag bara börjat...
Godnatt.

Allra första inlägget

efter många funderingar har så även jag ansökt om medborgarskap i bloggarland. mest för mig själv, som alltid tycks ha för långt till ett anteckningsblock när det skulle behövas... men skulle någon annan läsa här är även det välkommet.