Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

torsdag, september 27, 2007

Rött, rött, rött!

Jag gör som Katerina, Tina och säkert många andra: jag visar mitt stöd för munkarna (och andra tappra) i Burma och bär rött imorgon, fredagen den 28e. Jag och alla mina tjejor.
Modiga människor som kämpar för demokrati ska ha all respekt!

Igår

var dagen när:

Puff satte rygg till mage-vändningarna i system. Mamma lägger på filten, Puff vänder till mage, leker nöjt ett par minuter, kommer på "vafalls! jag ligger ju på mage?!", hojtar på mamma som vänder tillbaka till rygg. Puff snurrar över igen och det hela börjar om. Och om. Och om.

Piff kom igång med snacket. Mest hela dagen har det hörts ett lyckligt, och högljutt, gnisslande från den del av huset där Piff befunnit sig. Som om hon hade tre månaders berättelser att ta igen.

På det stora hela en underbar dag.

onsdag, september 26, 2007

Drömresan...

Tack för input om vår resa! Nu är det bokat och klart*!

Det blir Thailand. Sex veckor, med start i februari.
Först bor vi i Ao Nang, se'n på Koh Mook och sist på Koh Lanta.

Känns helt vansinnigt! Pendlar mellan "jäklar, vad underbart!" och "är vi helt från vettet?!". Hur som helst, iväg ska vi! Och nu vill jag bara höra positiva kommentarer. Inte ett ljud om att hotellen är kass, hur magsjuka alla varit och hur olidligt det är att flyga med småbarn. Allt negativt kan jag livligt föreställa mig på egen hand :-)

* klart såtillvida att boende och flyg är bokat. Nu återstår "bara" allt praktiskt med pass, visum, paraplyvagn, ...och tusen andra pryttlar.

tisdag, september 25, 2007

Beslutet tar form

Vi kan nog inte skjuta upp det längre nu. Igår var det dags igen -missnöjesyttring från katten i min säng. Det håller verkligen inte. Men att ringa det där samtalet. Att locka in kattan i buren som hon tycker så illa om. Att åka med hennes olyckliga jamanden i öronen hela vägen dit. Och åka i en tom bil hem.
Fy fan.

Har lånat Adjö, herr Muffin iaf, för att förbereda både dottern och mig.

måndag, september 24, 2007

Lyxrester

Måndagar är bra dagar. Ur lunchperspektiv*.

Grillad halloumi och ett par skivor serranoskinka. Till detta couscous och grönsaker.
Inte fy skam!

*ur familjeperspektiv suger måndagar. Saknar maken och storsötan så det värker.

Nackspärr

Typiskt obra åkomma för mamma till bärmigbärmigbärmig-bebisar.

lördag, september 22, 2007

Ångest

Katten. Lurviga katten. Som flyttade in på min 24årsdag och länge länge var vår bebis.
Katten mår inte bra. Drar sig undan. Använder vår säng som låda. Oftare och oftare. Ska jag våga vara ärlig är det inte nytt. Började när vi flyttade hit, men har långsamt förvärrats. Barnens ankomst har inte gjort saken bättre. Vad som förut var engångsföreteelser med månaders mellanrum, sker nu någon gång i veckan.
Konsulterade veterinären, som bekräftar: det kommer inte att bli bättre. Snarare sämre.

Jag vet vad som måste göras. Men är inte redo riktigt än. Snart, men inte idag.

Och hur tusan förklarar vi för storsötan?! Vad kan en 4åring ta in?

fredag, september 21, 2007

Betingad reflex?

Småsötorna ligger på filten*, jag står i hallen och kollar posten. Hör hur det börjar gnyttas i vardagsrummet och inser att jag omedelbart börjat vagga med den där "lugna ner bebis"-knycken i höften.

Jag är inte bara mamma, jag är...nej, jag är nog baske mig 250% mamma nu.

*i sig ett halleluja-moment, Piff brukar inte gå med på filtliggande särskilt länge...

Ja, alltså....

det måste ju erkännas att de fyra sista punkterna uträttades sittandes i soffan, med småsötorna på amningskudden i knät, så imponerande är det inte.

Men jag glömde faktiskt skriva att jag oljade köksbordet och startade om vår mailserver också ;-)

torsdag, september 20, 2007

Idag har jag

* duschat (inte alltid en självklarhet i tvillingkomaland!)
* gått en 45min promenad
* sytt en prinsesskjol till stortjejen av en gammal gardin
* bokat hotell
* ordnat doppresent
* beställt canvasbilder
* läst 50 sidor Harry Potter

och jag har lyckats låta bli att
* tömma diskmaskinen
* vika och lägga in tvätten

-rätt OK saldo på dagskontot!

Anger management

When you occasionally have a really bad day, and you just need to take it out on someone, don't take it out on someone you know, take it out on someone you don't. I was sitting at my desk when I remembered a phone call to make. I found the number and dialled it. A man answered, saying "Hello." I politely said, "This is David. Could I please speak with Robert Campbell?". Suddenly a manic voice yelled out in my ear "Get the right f*kin number!" and the phone was slammed down on me.

I couldn't believe that anyone could be so rude. When I tracked down Robert's correct number to call him, I found that I had accidentally transposed the last two digits. After hanging up with him, I decided to call the 'wrong' number again. When the same guy answered the phone, I yelled "You're a C*nt!" and hung up. I wrote his number down with the word 'C*nt' next to it, and put it in my desk drawer. Every couple of weeks, when I was paying bills or had a really bad day, I'd call him up and yell, "You're a C*nt!" It always cheered me up.

When Caller ID was introduced, I thought my therapeutic "C*nt" calling would have to stop. So, I called his number and said," Hi, this is John Smith from BT I'm calling to see if you're familiar with our Caller ID Program?" He yelled "NO!" and slammed down the phone. I quickly called him back and said, "That's because you're a C*nt!"

One day I was at Lakeside Shopping Centre, getting ready to pull into a parking spot. Some guy in a gunmetal grey Land Rover cut me off and pulled into the spot I had patiently waited for. I hit the horn and yelled that I'd been waiting for that spot, but the idiot ignored me. I noticed a "For Sale" sign in his back window, so I wrote down his number. A couple of days later, right after calling the first C*nt (I had his number on speed dial), I thought that I'd better call the Land Rover C*nt, too.

I said, "Is this the man with the gunmetal grey Land Rover for sale?"
"Yes, it is", he said.
"Can you tell me where I can see it?" I asked.
"Yes, I live at 129 Alice Street , in Ilford. It's a terraced house, and the car's parked right out in front."
"What's your name?" I asked.
"My name is Steve Hansen," he said.
"When's a good time to catch you, Steve?"
"I'm home most days as I'm currently unemployed."
"Listen, Steve, can I tell you something?"
"Yes?"
"Steve, you're a C*nt!"

Then I hung up, and added his number to my speed dial too. Now, when I had a problem, I had two a**eholes to call. Then one day I came up with an idea. I called C*nt #1.
"Hello?"
"You're a C*nt!" (But I didn't hang up.)
"Are you still there?" he asked.
"Yeah," I said.
"Stop calling me," he screamed.
"Make me," I said.
"Who are you?" he asked.
"My name is Steve Hansen."
"Yeah?" Where do you live?"
"I live at 129 Alice Street , Ilford, a terraced house, with my gunmetal grey Land Rover parked out the front." He said, "I'm coming over right now, Steve. And you had better start saying your prayers."
I said, "Yeah, like I'm really scared, C*nt," and hung up.

Then I called C*nt #2.
"Hello?" he said.
"Hello, C*nt," I said.
He yelled, "If I ever find out who you are..."
"You'll do what?" I said.
" I'll kick the sh*t out of you" He said I answered,
"Well, C*nt, here's your chance. I'm coming over right now."

Then I hung up and immediately called the police, saying that I lived at 129 Alice Street , Ilford, and that I was on my way over there to kill my gay lover.

Then I called Channel 5 News about the hoodie war going down in Alice Street , Ilford .

I quickly got into my car and headed over to Alice Street . I got there just in time to watch two C*nts beating the cr*p out of each other in front of six police cars, an overhead police helicopter and a News crew.

Now I feel MUCH better. Take it from me, anger management really works!

onsdag, september 19, 2007

Snörvelinferno

Stora tjejen vaknade med krupphosta häromnatten. Fortfarande hes och lite hostig, men relativt OK.

Maken är numer förkyld som bara en riktig karl kan, men jobbar givetvis ändå. Följden? Totalt slut om kvällarna....
Inte mycket till avlastning då, vilket annars kunde behövas då småttorna åkt på sitt livs första snoromgång.

Koksaltlösning, bäranära, kramakrama och snyta.
och tusen extra bajsblöjor, för en del av snoret verkar ta sig ut den vägen... ursäkter frmaföres till ev kräsmagade läsare :-P

tisdag, september 18, 2007

Ett tecken?

Fick inte jobbet. Nejtack-mailet landade idag.
Mailet efter var från monster, som tycker att jag ska uppdatera och aktivera min CV.

Mammalyx

Barnen sover. På soffbordet har jag Vikaknäcke med kaviar, en mugg o'boy och en flaska bubbelvatten.
I knät ligger Harry Potter.

Jag säger bara en sak:

måndag, september 17, 2007

Jag ber att få omformulera

Camilla undrar hur man gör ingenting med två smågrisar.
Rimlig fråga.

Ingenting -utöver att amma, byta, amma, bära, amma, vagna och pussgosmysa, menade jag givetvis! :-D

Faktiskt något jag pratade med psykologen om. Min bild av vad jag ska uträtta under föräldraledigheten. Hur jag känner att jag borde göra så mycket mer -trots att ingen annan kräver det av mig.

Jag övar på att inse att mina tjejjor är mitt heltidsjobb nu (vilket jag ju var inne på för ett tag se'n). Och att det är OK att slurfa eller slöa när de sover. Inte bara OK, utan faktiskt även livsnödvändigt. Jag har (minst) ett öra mot barnen 24-7 nu och det håller inte att ständigt vara i beredskapsläge. "Lova mig att du ibland bara sätter dig och glor" sa psykologen. Eftersom jag har viss sjukdomsinsikt lovade jag inte mer än att jag ska göra mitt bästa för att försöka...

Och mitt i allt annat

var det namngivning för Piff & Puff igår.
Turligt nog hade vi på ett tidigt stadium bestämt oss för att hålla det litet och enkelt med bara familjen och faddrarna. Nu blir det ändå 16 vuxna och fem barn, men ändå...
Vi var duktiga och bad om hjälp innan, under och efter och på det stora hela var det en underbar tillställning.
Flickorna är nu vederbörligen firade och namngivna.

Men mycket tid för eftertanke och sömn har det inte blivit. Sov därför till 10 med småttorna idag och har därefter övat mig i den ädla konsten att göra (nästan) ingenting.

fredag, september 14, 2007

Tom

Helt tömd, så känner jag mig efter mötet med psykologen.
Fullständigt slut.
Helst skulle jag krypa ner i sängen och sova två veckor, så dränerad känner jag mig.
Allt kom ut och det känns bra.

Nu ska jag smälta lite.

torsdag, september 13, 2007

Inför mötet imorgon

Sitter och punktar ner lite inför träffen med BVC-psykologen imorgon.
Hittills ser listan ut såhär:

* sorg över att det inte blev som jag trodde
* skuldkänslor
-pga sorgen
-för att storasyster, som är så duktig får stå tillbaka så mycket nu
-för att Piff blivit stämplad som gnällig och klängig
-för att Puff, som är så lugn, får vänta när Piff kräver bäranära
-för..... allt?!
* negativa tankar, jag tar varje chans jag kan att dunka mig själv i skallen med vilken dålig mor jag är. Dålig, dålig, dålig. Vet att det är dumt och inte särskilt konstruktivt, men kan inte ta mig ur spiralen själv

Och ja, mot bättre vetande hoppas jag att hon ska vifta med sitt magiska spö och blåsa bort all sorg och oro och vaccinera mig mot dåligt samvete.

Rapport från boklådan

Som mellanspel kommer här ett par av de sedan tidigare utlovade recensionerna*, i läsordning, inget annat:

* Hjälp, jag heter Zbigniew
Mnjaaa.... visst, lättsmält är den ju, men inte särskilt intelligent. Lite billigt av författaren att få sina 15 minuter på, att sälja ut och förlöjliga hela sin familj och dess livsstil. Tycker jag. Som född av polska föräldrar uppskattade jag iofs referenserna till sånger som jag minns, men det räcker inte för att hålla en hel bok flytande. Rekommenderar den inte.

* Män som hatar kvinnor
Absolut läsvärd. Välskriven i stort sett rakt igenom och spännande story. Klar "måste ligga vaken halva natten och läsa klart"-faktor. Förstår iofs inte tokhypen, men det kanske jag gör om jag läser de två följande delarna? Rekommenderas.

*Middlesex
Välskriven med intressanta stories (storysar?). Några segare partier och låg "kan inte lägga den ifrån mig"-faktor, men avsaknaden av cliffhangers gör den inte mindre läsvärd. Själva middlesex-storyn kunde gärna fått mer utrymme, tycker jag, som är hårt fast i hbtq-träsket tack vare min lillasyster. Men historie-/familjeskildringen är (nästan) lika intressant, så det är inget som stör. Rekommenderas varmt.

*Tidsresenärens hustru
ÄLSKAR DEN! Läs, läs, läs! Förvirrande i början, men ömsint, kärleksfull, sorglig och tankeväckande. Liknar inget annat jag läst och det var riktigt sorgligt att den tog slut... Annorlunda språk, annorlunda historia och väldigt gripande.

Har även läst Predikanten, som recenserats tidigare.

Nu dyker jag ner i Harry Potter-träsket. Som jag längtat! Har både 6an och 7an kvar och nåde den som avslöjar minsta stavelse för mig!

*trogna läsare kanske minns att jag bad om boktips och sedan inhandlade en trave böcker.

tisdag, september 11, 2007

Sorg

BVCpsykologen ringde igår. Vi (hon vill träffa pappan också) ska dit på fredag.
Givetvis snurrar tankarna i huvudet nu; vad ska jag ta upp? hur? i vilken ordning? och så vidare.

Allt tänkande har hjälpt mig identifiera en av alla känslor som konkurrerar om utrymmet i mig nu. Sorg.
Det känns lite övermaga att säga att jag, som blivit välsignad med tre underverk, sörjer. Men det gör jag. Dels sörjer jag allt skit vi var tvungna att gå igenom för att komma dit vi är och dels sörjer jag den graviditet och mammaledighet jag inte fick.

Jag hade så många bilder i huvudet av hur det skulle bli när jag var gravid och sedan hemma med vårt andra barn. Det blev inte så, eftersom de är två. Det är inte sämre, men annorlunda, och jag sörjer det som inte blev.

Å ena sidan känns det som tabu att tänka så, nästan som att jag måste bestämma vilken av våra ljuvliga töser jag tänker bort när jag känner så. Men å andra sidan känner jag att jag måste vara ärlig med min sorg. Den innebär inte att jag inte är glad och tacksam för det liv jag har, för det ÄR jag. Det finns bara en alternativ verklighet som jag aldrig fick uppleva, och det kan jag tycka är ledsamt.

måndag, september 10, 2007

Avslöja era hemligheter nu!

Medan jag författar inlägg om kapybaror och BVC-psykologer, tycker jag att ni ska avnjuta denna fantastiska lilla blogg.
Fram med kameran och skicka in!
Återkommer med nya inlägg efter småttingvaccination. Om småttorna tillåter. Håll tummar!

lördag, september 08, 2007

Idag mår jag bra av:

* Småsötor som gör rara ljud i sömnen
* Storsöta som bakar play doh-kakor till mamma
* Andrea Bocelli & Sarah Brightman på stereon
* Strilande höstregn
* Tjejmiddag att se fram emot ikväll
* Stöttande kommentarer på förra inlägget -TACK! Ni anar inte vad det värmer.

torsdag, september 06, 2007

Modig

Vågade efter många om och men ringa BVC och berätta att jag inte mår bra.
Att jag inte är översvallande lycklig 24-7, att jag tycker att det är tufft nu, att jag märker att jag gör det svårare för mig själv med negativa tankar, men att jag inte mäktar med att vända spiralen på egen hand. Jag blottade mig.

Och världen rämnade inte. Tvärtom, BVC-sköterskan tyckte att det var bra att jag berättade. Hon ska prata med psykologen, som ringer mig.

Känns otäckt, men skönt.

tisdag, september 04, 2007

Åtta informativa fakta om Kapybaran

En alldeles vanlig gråmulen morgon lös upp då jag fann en utmaning från Ulrika!

Så, åtta saker om mig....
1. Har dykcert. Men har inte dykt på 14år.
2. Älskar lukten av framkallningsvätska.
3. Skulle vilja bli en koala i mitt nästa liv.
4. Tycker att choklad med lägre kakaohalt än 65% är smågodis och inte choklad.
5. Är mer av "quick and dirty" än "långsamt och noga".
6. Älskar att se ut över hav. Det enda jag saknade under mina Uppsalaår.
7. Har otroligt svårt för att slänga saker. Trots upprepade läsningar av "Rensa i röran med Feng Shui".
8. Har ingen aning om min egentliga hårfärg. Inte efter 20 år av färgning, slingning och toning.

Så. Och jag utmanar..... *trumvirvel*.... Fraidi, Ribbolita, Cinks och Pipperoni. Alla kan nog reglerna by now, men för formens skull: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren fyra nya personer. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade.

söndag, september 02, 2007

Men ååååh...

Annons på potentiellt toppenjobb i tidningen.
Beslutsvånda. Söka eller inte?

Tänk om jag inte får det.
Tänk om jag får det.

Vojne.

Oh, the glamour

när jag nu packar ihop lördagen, lägger jag dagens fjärde tröja i tvättkorgen.
Nej, jag har inte "Madonna -queen of coola klädbyten"-komplex.
Jag har två kräkloppor.