Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

onsdag, juli 11, 2007

Löpande band

Med första barnet ägnades timmar och åter timmar åt att lära känna varandra. Vi pratade med henne, tittade, beundrade och lekte.

Förstod att det inte skulle bli samma den här gången, men inte att det skulle bli annorlunda. Med två småttor hamnar logistiken i centrum. Ammabyta-söva ska synkas och sen rulla på, allt handlar om synk och att få det att flyta smidigt.

Jag kommer på mig själv med att rusa runt som om det enda syftet med tillvaron är att mätta och torra barn sover nöjt så jag hinner duscha, röja, uträtta ärenden...... vilket jag såklart inte uppnår, för mina barn är just barn och inte programmerbara maskiner.

Och även om jag för stunden blir frustrerad när de vaknar och "förstör" min plan, så är jag egentligen, på lång sikt, tacksam innerst inne. För det här är inte tiden för perfekt städat hem, målade tånaglar och avbockad "att göra"-lista. Det här är tiden för bebisgos, för trygghet och ro, för närhet. För etablerandet av en livslång relation. För kärlek.

2 kommentarer:

lillasysteryster sa...

Så klokt sagt. Jag önskar att alla kunde tänka som du. Och att jag kunde göra det själv!

Dina barn kommer att uppskatta dina ansträngningar. För vad gör det om man växer upp i ett dammigt hem så länge det finns kärlek?

Respekt!

Hannah sa...

Hej! Jag e oxå tvillingmamma, mina är 9 månader, och har en son på snart fyra.
När mina tvillingar kom hem insåg jag oxå rätt fort att det var 24 h service som gällde, ingen tid att ligga å mysa. När tvillingarna råkade sova på samma gång behövde sonen min odelade uppmärksamhet och tusen andra saker behövde göras. Inte lätt..
Men den här tiden kommer aldrig igen, man ska njuta av det mitt i allt kaos, inse att så här är det, och bara försöka hänga med, och ta till vara alla små stunder....