Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

tisdag, januari 30, 2007

Tog fajten...

Är inte särskilt outad som SABG*:are, närmaste vännerna vet en del och till ytterligare några har jag hintat mer eller mindre om att det "tagit längre tid än planerat" alt "det går inte alltid som man tänkt". Maken är väldigt bestämd på att han vill hålla det för oss, så tills han ändrar sig får jag respektera det.

Men stå upp när folk omkring mig kläcker dumheter, det gör jag.

Vid lunchen idag kommer vi (gtillika gravid kollega och jag) in på vilken ynnest det är att få vara gravid igen. En annan kollega säger insiktsfullt att "ja, det ska man vara tacksam för, det är inte för alla det fungerar". Så långt gott och väl.

Men sen fortsätter hon: " för det är ju så att om man försökt ett tag så sätter det sig i huvudet och då blir det ännu svårare". Där försöker jag stämma i bäcken med "det tror jag inte är riktigt sant", men nehej, "Jo, så är det. Ju mer man tänker på det, desto svårare blir det". Här lackar jag ur och säger tämligen bestämt "Men X, det är faktiskt inte så. Det sitter inte i huvudet om man blir gravid eller inte". Då växlar hon in på stickspåret "men om man då slutar försöka och adopterar, då blir många gravida direkt". Där är såväl matlust som diplomati som bortflugen och jag (nästan) fräser "Det där är en myt. Det finns inga som helst belägg för att det skulle finnas något samband". "Men jag känner några som..." och där avbryter jag med "de skulle isf blivit gravida oavsett".

Diskussionen dör ut och jag kommer tillbaka till normal puls efter en stund.

Blir så trött på folk ibland.


*= Svårt Att Bli Gravid

söndag, januari 28, 2007

Går det någonsin över?

Fick igår veta av en vän att en bekant väntar barn. "Det var inte alls planerat, jättevälkommet, men om de fått bestämma hade de väntat ett tag till."

Det stack till i hjärtat, som det alltid gör när jag hör om en "oplanerad" graviditet alt en "det tog sig på första försöket"-graviditet. Oavsett i vilket sammanhang. Och jag undrar: kommer det lilla stinget alltid finnas där?

På sätt och vis hoppas jag det. För det påminner mig förhoppningsvis om att tassa fjäderlätt på tå när det gäller ämnen som barn, graviditeter och livsval.

fredag, januari 26, 2007

Öppet brev...

Till Anna, som kommenterade ett inlägg hos Tinsel häromdagen:


Anna,
du skriver att det handlar om hjärnspöken när vi inte blir gravida. Du avslutar med "hoppas jag inte trampar för hårt"- Jag skulle säga: jo, det gör du! På tok för hårt. Och det spelar (nästan) ingen roll om du gör det av allmän välvilja eller ren dumhet.

Nu är jag visserligen gravid (inte tack vare avslappning, hundinköp eller insända adoptionspapper, utan genom ivf), men jag lovar att du hade fått byta plats med mig vilken månad som helst under åren som föregick mitt positiva besked. Så kunde vi ju se om din avslappningsteknik gett resultat.

Eller hej, ännu bättre, byt plats med en kvinna som i brinnande krig (med tillhörande svält, oro och sorg) blir gravid efter att ha blivit våldtagen av soldater från motsatt sida och känn efter hur avslappned hon är? Enligt din logik borde man ju inte kunna bli gravid i stressade situationer, det ska ju hjärnan se till?

Önskar dig ett snart uppvaknande ur din värld och välkommen till verkligheten.

PS låt mig avslutningsvis citera en klok kvinna vars tillika kloka man uttryckt sig som följer: "det spelar ingen roll om L är så avslappnad så hon är medvetslös, mina spermier kan inte göra henne gravid ändå"- Vad blir rådet till honom?

tisdag, januari 23, 2007

Livet är orättvist

Skulle precis skriva ett inlägg om hur orättvist det känns när maken kommer hem och snackar karriärmöjligheter och om sin önskan att gå upp till heltid och jag känner mig otymplig, foglossad och hormonlabilt orolig för hur mammaledighet/sjukskrivning ska påverka mitt jobb. Allt möjligt världsligt mao ...

Så kommer ett mail där jag får veta att en vän just fått besked om ett andra återfall på sin cancer. Fy fan, rent ut sagt! Vi drack champagne för mindre än ett år sedan för att fira att hon tagit sig igenom behandlingen efter första återfallet och allt verkade bra.
Hon har en dotter på 4,5 och är den gulligaste och mest omtänksamma man kan tänka sig. Och såklart har hon en drummel till man. Hade jag inte sett hans "jagärminsannungkarlnärjagvill-ochförväntarmigmiddagpåbordetnärjagråkartrillahem"-tendenser innan hennes sjukdom hade jag kunnat tolka dem välvilligt nu som någon slags förnekelse inför den vidriga situationen, men tyvärr. Han är en drummel. Punkt.

Och hon har 50/50-prognos.
Djävla skit!

Ironiskt nog hade jag satt ovanstående rubrik på det här inlägget när jag började skriva det ursprungliga innehållet. Den får stå kvar. Livet är fantamig orättvist.

måndag, januari 22, 2007

Nytt år, nytt liv? Skynda fynda....

e-bay är ju galningarnas marknad, men undrar om inte detta tar priset.
Nytt liv down under, någon?
Hugade spekulanter bör skynda sig, endast 14 timmar återstår.

Jag avstår för tillfället, men kanske ångrar mig när gravidkrämporna sätter in?!

lördag, januari 20, 2007

Underbara snö!!!

Äntligen äntligen snö!!!
Kom ut från mamma med dödstrött dotter -men när hon såg snön piggnade hon till! Upp ur vagnen for hon. Ögonen lös och snön skulle smakas på, springas omkring i och göras snöänglar i.

Lycklig unge. Och lika lycklig mamma.

Enda bekymret nu är hur jag med min begynnande foglossning ska kunna ta oss till pulkabacken imorrn. Men det löser sig, för pulkas ska det!

måndag, januari 15, 2007

Besiktning u.a.

Ultraljud i eftermiddags. Lika nipprig som jag var innan, lika lycklig är jag nu!
Piff o Puff ligger som i en våningssäng med fötterna åt höger och lever rövare.
Sparkar på varandra och snurrar så det står härliga till.

Allt som skulle kollas kollades, och fick godkänt.

& som grädde på moset fick sambon sin första buff i väntrummet.

Att vi dessutom slapp p-böter utanför SÖS, måste ju ses som en fullständigt oväntad (och kanske oförtjänt) bonus!

Glad kväll som firas med ugnspannkaka enligt blivande storasysters önskemål.

söndag, januari 14, 2007

Hårfin linje mellan intelligens och idioti

Det är söndag och min hjärna går inte ens på halvfart... Tur att andras fungerar.
Läs Anna Larssons krönika om tingsrättens syn på mäns intelligens.

Utöver att min reptilhjärna omedelbart vill att någon ska göra onämnbara saker med de tre männen, tycker jag att Anna Larssons text är tankeväckande. Inte är det väl orimligt att tycka att någon av de tre borde fattat att det var rena och skära övergrepp de ägnade sig åt? Och att tingsrätten borde förstått det och dömt därefter?
Eller är lagen så urbota korkat formulerad att tingsrätten inget annat kan göra? Finns det månne någon kunnig jurist i läsekretsen som kan förklara?

lördag, januari 13, 2007

"Gravid" kontra "Vänta barn"

Insåg igår att jag denna gång, till skillnad från förra, väntar barn snarare än är gravid.

Förra gången var själva graviditeten det jag följde med spänning. Varje symptom, förändring, veckobyte var stort i sig självt. Ett antal delmål passerades (inskrivning, UL, halvvägs osv....) och slutmålet var på något vis förlossningen. Att jag i slutänden skulle komma hem med en bebis var något diffust jag kunde skönja långtlångt bort.

Denna gång har jag knappt koll på vilken vecka jag är i, hur stor jag är* och tänker inte så mycket på förlossningen. Men åh, vad jag tänker på bebisarna. Barnen. Smågrisarna. Piff&Puff. Längtar mig sjuk tills jag får hålla dem, lukta på dem och bara mysa med dem.

Minns att förra gången pratade maken och jag om känslor och filosoferade kring om man skulle känna kärlek direkt när man träffade barnet eller om det var något som växte fram.
Den här gången kan jag utan tvekan säga att jag älskar dem bägge högt, klart och sanslöst redan nu!

Visst oroar jag mig för att något ska gå fel, men det förändrar inte mina känslor. Kärlek i mängder. Älskade, älskade barn.

*även om det verkar bekymra andra :-)

måndag, januari 08, 2007

"Men Gud, hur stor är du egentligen?!"

Ovanstående är en kollegas respons på "jag är beräknad i mitten av juni".
Är det psykologist riktigt?
Fast se'n kom följdkommentaren "tvillingar kanske, höö-höö".....
Svarade nå't i stil med att vi satsar på fyrlingar för att ha en komplett förstafemma redo. men log inombords.... Om han bara visste.

Drömde fö att jag födde trillingar. Totalt prematura, men de stod upp i kuvösen efter bara någon timme, så läkaren tyckte att vi kunde åka hem. Vi fick åka två varv, för vi hade ju bara två babyskydd i bilen.
Hallå, undermedvetna, vad håller du på med?!

torsdag, januari 04, 2007

Snart slinter tungan...

Vi har kommit överens om att inte berätta om tvillingarna förrän efter UL (familjen och min allra bästa tjejbubbla* vet, men jobb och övriga vänner får vänta).

Men jag håller ju på att försäga mig hela tiden! På nyår kommenterades at min mage var rejält större än kompisens, trots att vi är beräknade ung samtidigt. Vad höll jag på att svara? Såklart nå't om tvillingar. Pratade med en kollega igår om hur vi planerar föräldraledigheten och fick bita mig i tungan när jag var på väg att säga "de kommer att börja på dagis i januari 2009**". Fikade med väninnorna igårkväll och höll återigen på att försäga mig. Det händer gång på gång på gång.

För tusan, jag har ju tusenmiljonersgånger tystnadsplikt på jobbet och har aldrig några problem med att hålla inne med information, varför är just detta så svårt?

Kanske för att detta är stort, omtumlande och rätt galet?!

*underbara tjejer som jag träffade via aff för fyra år se'n och som är en egen liten "bubbla". Inga kopplingar till andra kompisar eller makar eller så.
**btw, hur galet lter inte det? Januari 2009???

tisdag, januari 02, 2007

Utmaning till alla: Skriv på Ecpats upprop!

Öka barnpornografigruppens resurser!
Varje polistillslag mot barnpornografi innebär 100 000-tals bilder och filmer att granska. På Rikskriminalpolisens barnpornografigrupp arbetar tre arbetstyngda poliser. Just nu har de arbete för minst två år framåt. De unga offren på bilderna får därmed vänta länge på att eventuellt identifieras. En del kanske fortfarande utsätts för övergrepp. Så behöver det inte vara.

Gå in här och skriv under ECPAT Sveriges upprop för mer resurser till polisens barnpornografigrupp! Gör det NU!!