Till Anna, som kommenterade ett inlägg hos Tinsel häromdagen:
Anna,
du skriver att det handlar om hjärnspöken när vi inte blir gravida. Du avslutar med "hoppas jag inte trampar för hårt"- Jag skulle säga: jo, det gör du! På tok för hårt. Och det spelar (nästan) ingen roll om du gör det av allmän välvilja eller ren dumhet.
Nu är jag visserligen gravid (inte tack vare avslappning, hundinköp eller insända adoptionspapper, utan genom ivf), men jag lovar att du hade fått byta plats med mig vilken månad som helst under åren som föregick mitt positiva besked. Så kunde vi ju se om din avslappningsteknik gett resultat.
Eller hej, ännu bättre, byt plats med en kvinna som i brinnande krig (med tillhörande svält, oro och sorg) blir gravid efter att ha blivit våldtagen av soldater från motsatt sida och känn efter hur avslappned hon är? Enligt din logik borde man ju inte kunna bli gravid i stressade situationer, det ska ju hjärnan se till?
Önskar dig ett snart uppvaknande ur din värld och välkommen till verkligheten.
PS låt mig avslutningsvis citera en klok kvinna vars tillika kloka man uttryckt sig som följer: "det spelar ingen roll om L är så avslappnad så hon är medvetslös, mina spermier kan inte göra henne gravid ändå"- Vad blir rådet till honom?
1 vecka sedan
1 kommentar:
Bra skrivet. Hur kan man, seriöst, tro att en avslappnad attityd ger större chanser att bli gravid? Som om medvetandet (vi kan ju inte säga hjärnan eftersom den till största del ej är viljestyrd) kan påverka ägglossning och befruktning? Visst, hjärnan styr alla hormoner men det har inget som helst samband med ens tankevärld, ens medvetenhet eller ens oro och/eller glädje.
Om nu Anna anser allt detta, om hon verkligen tror att det är sant så fattar jag bara inte varför hon var tvungen att skriva det hos Tinsel, TVÅ gånger dessutom!?
Skicka en kommentar