Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

söndag, juli 29, 2007

Måste lära mig

mobilblogga.
Har mobilen i handen 1000 ggr oftare (typ) än datorn. Ju.

Nå'n kunnig som har tips? Har en SonyEricsson p990i, det borde väl funka?

PS TUSEN TACK för grattis -även resten av dagen var topp!

torsdag, juli 26, 2007

Idag är ingen vanlig dag...

idag är Kapybarans fö'lsedag, hurra, hurra, hurra!!!

Solen skiner, snart kommer släkten och runt min hals har jag det finaste finaste halsband man kan tänka sig! Jordens vackraste blomsterbukett.... Tusen tack, älskade make!


onsdag, juli 25, 2007

Vad man inte säger

till en nybliven tvillingmamma:

"Jo, min svägerska väntade tvillingar, men de fick ta bort den ena i magen. Av medicinska skäl. Efteråt sa hon att hon var glad att det blev så, för hon hade aaaaaldrig orkat med två."

Men det sa en kvinna till mig. Jag blev stum. Vilket inte händer särskilt ofta.

onsdag, juli 11, 2007

Löpande band

Med första barnet ägnades timmar och åter timmar åt att lära känna varandra. Vi pratade med henne, tittade, beundrade och lekte.

Förstod att det inte skulle bli samma den här gången, men inte att det skulle bli annorlunda. Med två småttor hamnar logistiken i centrum. Ammabyta-söva ska synkas och sen rulla på, allt handlar om synk och att få det att flyta smidigt.

Jag kommer på mig själv med att rusa runt som om det enda syftet med tillvaron är att mätta och torra barn sover nöjt så jag hinner duscha, röja, uträtta ärenden...... vilket jag såklart inte uppnår, för mina barn är just barn och inte programmerbara maskiner.

Och även om jag för stunden blir frustrerad när de vaknar och "förstör" min plan, så är jag egentligen, på lång sikt, tacksam innerst inne. För det här är inte tiden för perfekt städat hem, målade tånaglar och avbockad "att göra"-lista. Det här är tiden för bebisgos, för trygghet och ro, för närhet. För etablerandet av en livslång relation. För kärlek.

lördag, juli 07, 2007

Funderingar

En anonym kommentatris* tackar för min blogg och tycker att jag inger hopp. Tusen tack för det, Anonym. Det värmer. Önskar dig och alla andra barnlängtande all framgång och det illa kvickt.

Vet så väl hur tvåveckorshelvetet ser ut.
Hur efterlängtade semestrar och sociala events som borde vara glädjefyllda plötsligt ligger i rykande ruiner, antingen av ett positivt besked (som för Tingeling) eller ett negativt (som för Tinsel). Har alltför många egna tvåveckorsperioder bakom mig. Alltfär många ruiner.

Fast trots våra erfarenheter kan jag ibland känna att jag inte har rätt att identifiera mig med barnlängtande. Att jag på något sätt glidit på en räkmacka igenom barnlösheten. Dottern kom trots allt spontant (om än efter två års försök, det sista med både pergo och sprutor). Och IVF:en tog på första försöket, med dubbelbingo (om än efter ytterligare dryga två års försök m älstickor).

Vet att man inte kan jämföra och att jag varit igenom mitt eget helvete, men ändå, har jag rätt att säga "vi" när det talas om barnlängtan och barnlöshet? Jag, som sitter här med tre perfekta döttrar? Känns det falskt när jag kommenterar och peppar?

Tack, Helena, för det nya ordet!

tisdag, juli 03, 2007

men vilket toppenskafferi se'n!

*varning för ohämmat skryt*

På BVC idag för vägning av grynen. Gryn och gryn, förresten, får börja kalla dem småpumporna snart! Idag har vi 3365g resp 4120g barn. Mot 2390g resp 3280g för fyra veckor sedan.

Gräddmjölk i tuttarna -that's me, honey!
Fick beröm av såväl BVCsköterska som make, välbehövligt efter oöverträffat gnyttig och gnällig och "bärmigoavbrutet"-förmiddag.

Nu tänker jag frossa kladdkaka -because I'm worth it!

måndag, juli 02, 2007

Det ska 17 vara skafferi...

Blir det för kallt får man mjölkstockning.
Blir det för varmt får man svamp.*

Lagom, lagom, lagom är modellen för matförrådet.... men hur hittar man "lagom" i ett sommarväder som på en sekund slår om mellan ösregn och full sol, orkan och vindstilla, 5 grader och 25?

*än så länge har jag klarat mig med en liten känning av stockning som jag lyckades häva och en anings svampsvid som nu verkar var på gång att ge sig. Men man blir ju matt av detta ständiga på-och avklädande av D-kupan**.

**snacka om frustrerad make. Här har den vanligen måttliga B-kupan svällt upp till yppig D -&så är det blott se men inte röra....