Skulle jobba hemma igår för att komma ikapp lite. Men dagis ringde lagom när jag fått på datorn och bad mig hämta eftersom dottern hade kräkts...
Förmiddagen flöt på, hon drack vatten, tittade på film och verkade pigg. Blåbärssoppan vid lunch kom dock upp igen och under eftermiddagen blev hon bara slöare och slöare. Tom vätskeersättningen kom i retur. Mest låg hon i halvdvala på soffan.
Men som den tappra lilla sötunge hon är, log hon lite blekt varje gång jag kom och pratade med henne. Det lilla leendet, med slutna ögon och bleka kinder, gick verkligen rakt in i hjärtat. Min lilla, stora kärlek. Jag vill beskydda henne från allt ont, från skoskav, via kräksjuka och till brustet hjärta och stukat självförtroende...
Uppdaterat 23:00
Var in och stoppade om lillsötingen och då fick jag det där leendet igen, tillsammans med en svag klapp på kudden bredvid hennes och "Mamma, kan du ligga här. Jag tycker det är så mysigt". Svårt val...
1 vecka sedan
1 kommentar:
Krya-på-hälsningar till dottern från en som läser din blogg lite nu och då och glädjs =D
Här är en till med en sjuklis hemma. Vattkoppor för vår del och inte särskilt "sjuk". Men lite påverkad är hon väl iallfall, annars skulle nog inte en nioåring sova timmvis mitt på blanka dagen, kan man tänka.
Skicka en kommentar