Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

tisdag, oktober 10, 2006

Olidligt nära.....

så så nära nu. I övermorgon smäller det.
Lycka eller sorg.
Bestämde mig tidigt för att vara tokoptimist och inte känna efter hela tiden, vilket har funkat över förväntan bra. Men nu.... nu börjar det bli svårt.
Pratade med maken igår om hur man ska hantera de sista dagarna:
-fortsätta tokoptimistspåret
-börja skissa på en plan för nästa steg så man inte står på ruta noll om det går åt skogen

Några goda råd?

1 kommentar:

Tinselflickan sa...

Jag tycker så här:

Man tar sig igenom varje dag, minut för minut, timme för timme. Ibland orkar man tänka framåt, ibland gör man inte det.

Tiden går, och till slut står man där med facit i hand.

Det är det enda råd jag kan ge.

Kram! (Och hårt hållna tummar, så klart!!)