Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

söndag, augusti 10, 2008

Stora funderingar.

Ok, så här är det. Vi funderar på att flytta.
Till Skaune.

Vän av ordning kanske undrar varför.
Jo, för att varje år när vi är där undrar vi "varför bor vi inte i den här trakten?". Alla andra år stannar det där, men i år är det något mer. Mycket mer.
Vi pratar om vad vi vill med livet, familjen, hela faderullan och vi tror att vi har möjlighet att få det där.
Vi tror att en flytt till en mindre stad kan ge oss den minskade vardagsradie vi söker. Mindre tid till pendling, handling, lämning, hämtning och mer tid till familjen. Det lockar oerhört.
Å andra sidan, det är här vi har våra familjer, våra vänner. Vi tappar 95% av vårt sociala nät, vår trygghet, vår back-up.
Å första sidan, vi har en del vänner i trakten vi funderar på och ingen av oss är socialt obegåvad. Vi kommer dessutom rätt in i dagislivet och det ger ju oundvikligen nya kontakter.
Å andra sidan igen, det kommer dröja innan de nya vännerna finns där så självklart som nuvarande.
Å ena sidan.
Å andra sidan.
Åååååååååååååååååångest. Vilket jäkla beslut.... det lockar som tusan. Men är det på riktigt, eller bara en magiskt skimrande illusion? Och hur får vi veta det utan att prova? Kommer de potentiella fördelarna överväga de påtagliga nackdelarna?

Se'n är det ju den lillalillalilla detaljen: jag har ju för tusan inget jobb där!
Ska vi då vänta in att jag får jobb och se'n ordna för maken? Eller go rock'n'roll och sticka så fort maken får jobb och jag tar föräldraledigt och söker jobb?
Eller?

Hjälp.
Ni som flyttat långt, dela med er av era erfarenheter. Och gör det nu!

PS det här är so far funderingar strictly mellan mig och maken. Så pls håll det för er själva, ni som vet vem jag är IRL.

9 kommentarer:

nylsa sa...

OJ vilka stora funderingar! Förstår dig/er helt och hållet. Skåne är underbart. Som före detta Malmöbo längtar jag ofta ofta dit, även om jag har landat på riktigt i sthlm och nog tänker stanna här rätt länge nu.

Klart att det är ett stort steg, men jag hoppas att det kan fixa sig enkelt med jobb för er, och det sociala tror jag att ni klarar utmärkt.

Spännande funderingar, lycka till!

tisalen sa...

Modiga funderingar men jag har tyvärr inga råd...sånt där är jag för feg för...Eller jag har ju gjort det en gång...flyttade till västerås (iof för att bli sambo) och har byggt upp ett nytt liv här

aussiekicki sa...

Jag förstår din ångest över ett eventuellt flyttbeslut. Vi bor i Sydney sedan 1 1/2 år tillbaka. Maken jobbar på kontrakt i två år och när vi fick chansen så tog vi den, på vinst eller förlust. Och livet blev precis så som dina funderingar går. Vi fick ett fantastiskt familjeliv tillsammans. Jag är hemma (tjänstledig) med barnen (IVF-tviliingar på snart 5 år) och maken jobbar, men kommer ändå hem tidigare än vad han gjorde när vi bodde i Stockholm.
Våra helger är bara våra eftersom jag vanligtvis stökar undan tråkigheter som handling och städning under veckorna. Vi har fått uppleva en massa roligt och spännande i vårt nya, tillfälliga hemland.

Nackdelarna är som du säger, låååångt till nära och kära och alla vänner. Jag har iofs fått nya vänner här men längtar trots det hem till Sverige varje dag. En annan sak är det sociala nätverket. Det är otroligt betydelsefullt och vi har ibland känt oss lite utlämnade eftersom vi bor så långt bort ifrån familj och vänner.

Man får helt enkelt lista alla för- och nackdelar och se vad som överväger. Jag/vi ångrar inte att vi provade på att bo utomlands (vi flyttar hem efter årsskiftet) och skulle inte vilja vara utan den här erfarenheten.

Vi har iofs olika förutsättningar på jobbfronten iom att maken kan jobba i Stockholm och jag kommer gå tillbaka till min tjänst och det känns tryggt.

Jag vet inte om jag har varit till någon hjälp men hojta till om du vill diskutera mer.
Lycka till! // Kicki

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Jag gjorde precis just det du skriver, och flyttade till Skåne. Och för mig var det verkligen inget lyckokast.

Nu är jag lyckligt tillbaka i Stockholm och vill aldrig hårifrån, eller i alla fall inte till Skåne.

Men principiellt så tror jag på att våga, om det är något man verkligen vill.
Och mina erfarenheter har att göra med en rad speciella omständigheter, som bara gällde just då och förstås bara mig.

Erika sa...

Vi gjorde det - lämnade vår i-alla-fall-ganska-stora-stad och flyttade till den blekingska kusten. Det hade varit vår dröm ett gäng år och vi hade lite släkt och bekanta där.

För oss blev det inget vidare. Det var alldeles för litet, instängt och inskränkt för oss. Efter något år tog vi vårt pick och pack och våra barn och flyttade tillbaka igen.

Vi ångrar inte att vi provade på flytten, annars hade vi säkert funderat över det i evighet. Men för oss var det inte rätt att flytta.

Lycka till med ert beslut!

Världen är liten… sa...

Svårt att säga vad som är rätt och fel... Hade ni varit 10 år yngre och utan barn hade jag sagt - Gör det, prova era vingar, ni kan ju alltid flytta tillbaka! Men det är ju inte lika enkelt längre.
Sedan är det ju det här med att flytta ifrån sitt skyddsnät, speciellt med 3 barn under 4 år. Som du vet så bor jag i USA och väntar nu mitt första barn, och det känns ledsamt emellanåt att mitt/mina barn inte kommer att ha en nära relation med mormor, morfar och kusiner i Sverige. Nu ligger ju inte Skåne i USA men du förstår vad jag menar, plus att inte ha avlastning när man bara behöver få vara man och hustru istället för mamma och pappa 24/7. Ni kanske kan vänta tills barnen är lite äldre och tills dess göra listor med vad som är positivt och negativt med respektive ställe.

Anna-Bell sa...

Oj vad spännande! Jag har ingen som helst erfarenhet av att flytta långt, men jag kan förstå att det lockar om det skulle bli mindre stress och mer tid med familjen. Svårt det där med jobb...jag hade inte vågat flytta innan jag hade ett nytt tror jag. Men det beror ju egentligen helt på situationen så klart.

Anonym sa...

Jag flyttade från storstad till småstad (ca 12 000 inv) med mycket turistnäring och kust. Nära till mycket förenklar så ooooerhört för oss. Herregud, man orkar göra saker när man kommer hem från jobb o dagis! Helt underbart. Att alla känner alla ger liksom en trygghet i sig, och inskränkt behöver man inte själv bli. Ett besök i storstaden med jämna mellanrum hjälper till, och då uppskattar man ju utbudet som vi "aldrig" tog del av när vi bodde där.

helena sa...

Wow, vilka funderingar! Har tyvärr inga egna erfarenheter att dela med mig av när det gäller det. Kan bara säga att Skåne är bra och att ni är välkomna om ni bestämmer er för att det är det bästa alternativet :-)! //Helena