OK att det var ett tag se'n -men en månad? Seriously.
Vad var det egentligen som hände? Någon slags utvecklingskris där allt skulle bytas ut på en gång, tror jag. Jobbandet var fortfarande nytt, för mig såväl som för resten av familjen. Och om inte den omställningen var nog, började maken hemnet-knarka och lobbade för flytt. Och som lök på laxen blev jag kontaktad av huvudjägare för nya jobb.
*pssssssssssssssssssssssssssssssssst* lät det när min hjärna smälte och rann ut genom öronen i protest mot informationsöverflödet.
Jag har följt er alla, särskilt mina längtansland-vänner, men knappt kunnat formulera ord till stöd, än mindre allmänna inlägg om stort och smått. Det har accentuerats av en gnagande känsla av att inte "höra hemma" i barnlösas klubb längre. Jag har ju de ljuvliga knytten jag längtat efter, och jämfört med många av er, har jag haft en tämligen enkel resa genom längtansland.
Kopplat till allt detta har jag funderat mycket på vad jag ska skriva om här. Det var från början en längta barn-blogg. Se'n blev det en vänta barn-blogg och till slut en mamma-blogg, om än uppblandat med allt möjligt krafs som passerat mitt huvud. Och vad är det egentligen jag vill få fram?
Nu har iaf lusten till orden återvänt. Det måste vara ett bra första steg?
5 dagar sedan
6 kommentarer:
Välkommen tillbaka, det blir så där ibland och då är det bättre att ta paus än att krysta fram något bara för att.
Det är ett bra steg. Och det är skönt att få läsa mer om dig igen. Kram
Hej hej! Det var inte igår jag hälsade på. Ja, det var nog ett bra tag sen. Har själv lidit litegrann av bloggtorka. Det har säkert att göra med allt man är uppslukad av IRL. Men jag har dragit ner på bloggandet litegrann. Ett tag kändes det nästan som ett måste att blogga. Nu känns det mer OK att ta en vit vecka.
Hej! Ja det är ju ett jättebra steg att skriva lite bara. Har undrat vart du har hållit hus;)
Anna-Bell
Jag var nära att skicka ut en skallgångskedja.
Härligt att du är tillbaka. Skriv om vad som faller dig in, högt och lågt!
Skicka en kommentar