Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

måndag, maj 10, 2010

Usel mamma -fast fina barn!

När jag lägger Piff&Puff läser jag saga, bäddar om, pussar, berättar hur mycket jag älskar dem och sjunger. Sedan ber de om vatten och jag går för att hämta. Men jag tar lite tid på mig. Så de hinner somna innan jag kommit tillbaka. För att slippa sitta och sjunga lille katt och trollmors vaggvisa 274 gånger, lurar jag mina barn. Bara att börja spara till terapipengen genast.

Men de verkar inte ta någon omedelbar skada. Maken var på utvecklingssamtal* på dagis och fick höra att de är kloka, empatiska, envisa på att klara nya saker, ligger före i utvecklingen både på tal och motorik, duktiga med toalettbesök och kläder, hjälpsamma, roliga..... det var ingen hejd på superlativen och det hela avslutades med "Du får aldrig ta dem ifrån mig och åka bort en hel månad igen, för det klarar jag inte".

Behöver jag säga att de går på bästa dagiset i världen, hos bästa fröken i världen?
Och behöver jag säga att jag är stolt som en tupp?

*och jag skrattar inombords varje gång det benämns utvecklingssamtal i den åldern...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hahahaha du är infernalisk! Och jag förstår att du är stolt, mamma mia vilka fina barn jag hör att du har!

Kram på dig, knipsluga Kapybaran. Och tack för hejarop och stöttande kommentarer, du vet hur mycket det betyder!

Världen är liten… sa...

Låter som ett underbart dagis, vill att lillan ska gå på ett sådant. Du måste vara en väldigt stolt trollmor!