Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

fredag, mars 16, 2007

Mer omtumlande nyheter...

Är det här veckan för omtumlande, oväntade besked eller vad?

Först det ofattbara, sorgliga, meningslösa beskedet igår.

Och nyss ringde maken och berättade att våra kompisar som var beräknade strax efter oss fick sin son i fredags! I vecka 25-26 någonting?! Hon har åkt ut och in de senaste veckorna iom blödningar och risk för att moderkakan skulle lossna. Och i fredags kom han, deras lilla son. Dock verkar *peppar, peppar* han må efter omständigheterna väl. Stor för sin ålder, givetvis kvar på neo, men stabil. *håller tummarna allt vad jag kan*

Men kan ni förstå hur folk beter sig? Maken hade givetvis gratulerat till sonen, varpå den nyblivne fadern brustit ut i gråt och sagt "du är den första som säger Grattis".
Hur kan man inte gratulera? De har ju fått barn!

Ska göra UL om två veckor på samma sjukhus, ska höra om jag kan få komma upp och krama om dem då. Antar att bara familj får komma in på neo, men man kanske kan lura ut dem fem minuter i cafeterian.

Nu vill jag ha lugn och ro och bebisar som lever och stannar i magen tills det är dags.

6 kommentarer:

Anna sa...

Folk tänker så konstigt och kortsiktigt. Tänk att inte gratulera...

Men jag minns att när det blev tjorv med min graviditet för ett år sedan och Lilla My var tillväxthämmad och jag sedan blev sjukskriven och inlagd på BB. Då var det en kvinna i min närhet som inte ojade och beklagade så mycket. Hon log bara lyckligt och sa att vänta ska du få se, det är sååå ROLIGT med barn! Det var helt underbart att höra. Och en fantastisk tjej från Familjeliv som gått igenom stöttade helt fantastiskt och sa att "bebisar som fötts i vecka 34 är sååå söta"

För så var det ju. Jag var gravid och det var inget att beklaga. Och samma här (fast värre), de har ju fått ett underbart litet BARN!

Kramar till dig, tack för härlig peppande kommentar i min blogg angående jobb.

Anonym sa...

Vad hemskt med grannfamiljen.

Hoppas lille gossen kämpar på. Självklart ska man gratta!

Camillas lockar sa...

SJÄLVKLART ska man gratulera till nyfött barn! Oavsett om det är tidigt. Barnet är ju fött! Stackars nyblivna, omtumlade föräldrar som inte fått höra det. Inte ens av sina nära och kära :-( Inte nog med att ha en oro för sin neo, liksom.

Anna-Bell sa...

Oj vad omtumlande för dem att den kom ut så tidigt!Klart att de måste vara oroliga.Skönt att höra att bebisen verkar må bra trots allt.Konstigt dock att folk inte grattar. De har ju fått barn!

Tingeling sa...

Jaa..funderade på samma sak, då min barndomsvän fick en flicka med Downs syndrom för några veckor sedan. Fick höra att deras telefon varit VÄLDIGT tyst då. Fy vad tragiskt. Att inte gratulera till ett nyfött, efterlängtat barn..

Anonym sa...

Håller med om att människor inte riktigt tänker efter vad de säger.
Det gäller faktiskt även dina grannar som så tragiskt förlorade sitt barn. Det är viktigt att nån faktiskt även gratulerar till barnet!
Jag förlorade mitt nyfödda barn som dock var fullgånget. Mitt i sorgen kändes det otroligt skönt med de som också bekräftade att vi hade fått barn! Jag var mamma och hade fött ett barn, även om han sen inte fick leva hos oss.
För mig var det jätteviktigt, och även att få prata om förlossningen, precis som vem som helst.
Hoppas att allt fortsätter att gå som det ska för era bekanta och deras lille pojke!