Utmanad!

Saring-raring har haft den stora vänligheten att utmana mig.
Kan jag motstå? -Skulle inte tro det!

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18 rad 4,vad står det där?
[...]De flyger långt bort och högt upp, och ser en[...]
Ur Aja Baja Alfons Åberg

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan,vad rör du vid?
Glamour, Saring? Jag rör vid en halväten äppelklyfta, kvarlämnad i soffan av dottern.

3. Vad såg du senast på tv? Ett avsnitt av Lost, säsong 1, som vi senare än senast börjar följa. Härligt spoooooky!

4.Utan att se efter gissa vad klockan är?17.30 (17.36 var rätt svar, dvs den oansvariga mamman borde omedelbums släppa datorn och börja laga mat....men "jag ska bara....")

5. Bortsett från datorn vad hör du just nu? Mina egna snörvlingar, Labanfilm från TVrummet, dotterns hemmagjorda sånger som komp till Laban och en gnällig katt (som jag ignorerar, se fråga 12)

6.När du senast var ute vad gjorde du då? Gick från ICA till bilen och sedan uppför uppfarten och in.

7.Vad tittade du på innan du började med denna undersökning? Sarings svar

8.Vad har du på dig nu? Underkläder, svarta mammabyxor från Growinlife (måste påpekas eftersom jag inte brukar unna mig dyra mammakläder), rosalilablommig top (snygg, fast det låter gräsligt i text) från Dublin och en fleece.

9.Drömde du något i natt? Nå't Lost-läbbigt om ssk:n som gav mig bricanyl i lördags. I drömmen visade det sig att hon var psykopat och hade spetsat medicinen med något som var farligt för bebisarna. Tillräckligt trovärdigt och otäckt för att jag skulle behöva väcka maken och bli tröstad missinassen.

10.När skrattade du senast? Åt dotterns lerlek: "Jag tar hand om middagen, mamma. Titta, jag rör ihop falukorv, karameller och fisk. Det blir gott"

11.Vad finns på väggarna i rummet där du är nu? Min farfars mästarbrev (skräddare. Kuriosa: i samma stil som korten i förra inlägget, då det är från 40talets Polen). En 1700talskarta över Skåne och en tavla som jag vann i konstutlottningen på jobbet. Ett par hyllor med värda saker på.

12. Har du sett något konstigt på sista tiden?Ja. Tyvärr såg jag kattbajs på madrassen i vår säng. Vår 'baskade katta är sur över nåt och visar det gnm att bajsa på fel ställen. Och här har man försökt lära tanten om kommunikation...

13.Vad tycker du om den här utmaningen? Mycket mycket trevligt att bli utmanad. Jag är utmanad, alltså finns jag. Typ.

14.Vilken var den senaste film du såg? Bilar.

15.Om du blev multimiljonär-vad skulle du köpa då? Tid. Resor, bl a en rymdresa. Ett slott.

16.Berätta något om dig själv som folk inte vet om? Folk i allmänhet vet inte att jag gjort en IVF. Folk här vet inte att jag är en ruggans bra fotograf. Och schlagerfjolla. Och glassoman.

17.Tycker du om att dansa? JA!!!!! Till schlager, pop, rock..... mycket, svettigt och länge.

18-19.Vad ska dina barn heta,pojke resp flicka? Flickebarnet med de glada ögonen heter Tilde Eva Cornelia. Eva & Cornelia är släktnamn som var klara från början (förutsatt att det skulle bli en tös). Tilltalsnamn var det som visade sig passa sötungen bäst. Vad nästa små gynnare ska heta tror jag förblir oklart tills de behagar visa sig.

20.Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?Ja. En bungalow på en trevlig strand t ex. Eller NY. Så länge nån sponsrar mig tillräckligt bra för att kunna ta dit vänner och släktingar med jämna mellanrum.

21.Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten? Tror ju inte på honom/henne, så jag skulle nog inte uppfatta vad som sades i min förvåning över att han/hon finns. Men välkommen är väl alltid trevligt?

22.Vilka vill du ska svara på dessa frågor? Det vore kul att se svar från Camilla, Lillasysteryster, Anna och Översättarhelena

Spana in!

Absolut coolaste e-vykorten ever:
http://www.davno.ru/cards/9ma.html

Tyvärr förstår jag inte ett ord, så jag hoppas jag inte förolämpar mottagaren, men fiiiiina är de :-)

Fortsättning på sjukeländet...

I lördags hostade jag blod och hade svårt att andas, så efter samråd med sjukvårdsupplysningen åkte jag till SÖS. Fick åka själv eftersom vi inte ville släpa ut dottern i smällkalla natten för att sitta på alla bacillers favvohak: akuten!

Blev otroligt bra bemött, en äldre manlig ssk tog sig an mig med moderlig omsorg och ordnade bums en säng och eget rum "du och bebisarna ska inte sitta på en stol mitt i infektionsrisken" *raring*
Tror de prioriterade upp mig rätt hårt, för jag var bara där i tre timmar, vilket känns kort en lördagkväll när korridorerna var fulla.

Sänkan visade på infektion, så jag fick pencillin och dessutom Bricanyl för andningen. Fick sitta där och inhalera en stund också -vilken kick! Hjärtslagen i topp och skakiga händer, men åh vad skönt det var att få ner luft utan ansträngning!

Men utflykten tog nog lite på Piff&Puff, för igår var de riktigt lugna. Så lugna att jag funderade på att åka in till förlossningen... Men idag buffar de på fint. *andas ut*

Känner mig mycket piggare efter två dygn på pencillin, om än fortfarande hostig och snorig, men ser iaf ljuset i slutet av tunneln. nu gäller det bara att inte göra min vanliga miss och tro att allt är bra och jag är tip top bara för att antibiotikan kickat in. Kommer hålla mig hemma ett par dagar till och bara ta mig in till jobb för att intervjua kandidater till tjänsten som min vikarie.

Sjuk. Och sjukskriven.

Däckad som aldrig förr. I tisdags kom, från ingenstans, feber och hosta. Hostan från hell. På gränsen till kräkframkallande och segslemmig. Dottern åkte på detsamma, fast med högre feber och mindre hosta. Hon sover uselt om nätterna, jag sover uselt om nätterna. Hon skapligt pigg dagtid, jag däckad i soffläge. Maken springer omkring som Florence Nightingale...
Var iaf på VC igår och fick lugnande besked, det är inte halsfluss, lunginflammation eller något annat läskigt.
Idag känns det mer som en dyngförkylning, komplett med värkande hals, lock för öronen och tvärtäppt i näsan. På soffbordet: bromhexin för slemhostan, bafucin för halsen, panodil för huvudet, nässpray, näsdukar en masse och litervis av honungs/citronvatten. Känns inte som något hjälper. Tips på huskurer, någon?

I förra veckan fick jag en extratid hos BM efterom jag kände mig konstant yr och svag. Blodtryck på rekordlåga 98/...(tror det var strax under 60?) och järnvärde på 103, trots två veckors Niferexknaprande (varannan dag). Hon tyckte jag skulle vila, öka på Niferexdosen och sen diskutera arbetstid med läkaren. Var hos läkaren igår (fick viska mig igenom besöket eftersom min röst var försvunnen...) och blev sjukskriven utan pardon. 50%. Från mån till BF.
Nu är jag lite för risig för att orka tänka igenom det hela, men spontan reaktion: kluven.
Ja, jätteskönt med mer vila. Förhoppningsvis ger det lite mer ork till familjen då jag hittills lagt all energi på jobb och se'n sovit mig igenom kvällar och helger. Men samtidigt, besvikelse. Hade sett fram emot någon form av revansch (lång historia, återkommer kanske till den) den här gången. Eller om det kunde fått vänta ett par veckor till så jag kunde kommit lite ikapp på jobbet....
Såklart skulle jag inte göra något som skulle riskera Piff&Puffs välbefinnande, så jag kommer att jobba halvtid så fort jag är igenom förkylningen. Men är inte odelat lycklig.

Lillasysteryster, Anna & Tingeling

Tack för stärkande kommentarer på mitt inlägg om att ta fajten.
Det värmde!

PS Tingeling -kommer nästan aldrig in på din blogg, får alltsomoftast felmeddelande. Gör jag något fel, eller har du tagit bort den eller...?

Vändpunkter

Det har varit många konferenser sista veckorna. Den första hölls i Sigtuna, vilket gav mig en nyttig påminnelse.
När taxin svängde in i Sigtuna passerade vi en (för dagen snötäckt) äng och då slog det mig hur tiden verkligen är relativ. Sex år är på samma gång otroligt kort och oändligt långt.

Sist jag var i Sigtuna var en strålande solig dag sommaren 2001. Maken och jag köpte varsin kaffe och satte oss på just den ängen. Vi pratade om hur tungt livet var på många plan; vi hade försökt bli gravida länge utan resultat, min då tonåriga syster åkte in och ut på ungdomspsyk, maken var på väg in i utmattningsdepression, företaget jag arbetade för gick dåligt och en uppsägning hängde i luften och vi hade letat hus länge utan resultat... Sommaren till trots, men särskilt soliga kände vi oss inte.

Bäst vi sitter där och deppar säger jag plötsligt: tänk om vi om fem år kan titta tillbaka på den här dagen och känna -efter det, då vände det!
Maken log lite och tyckte att det var typiskt mig att leta efter det positiva i mörkret.

När jag åkte förbi ängen nu, knappt sex år senare, slog det mig: Det vände!
Inte omedelbart. Maken var sjukskriven fram till jul, systern fortsatte må dåligt ytterligare en tid och såväl hus som graviditet lät vänta på sig ytterligare något år. Men ändå.... bara veckor senare blev jag headhuntad till det jobb jag har idag och efter det kom de positiva nyheterna slag i slag.

Summa sumarum, sex år senare har jag en frisk och glad (och levande!!) lillasyster, jag har den underbaraste dotter jorden skådat, ett par små gulliganer i magen, en man med perspektiv på balansen mellan jobb och fritid (vilket även jag fått genom honom), ett härligt hus nära vattnet och ett utvecklande jobb.

Sex år. Otroligt kort och oändligt långt.

Lever och har hälsan....

men hinner inte riktigt med bloggandet just nu. Konferenserna avlöser varandra, just nu är jag i K-hamn.....

Men så fort jag kommit hem och pussat färdigt på familjen så lovar jag uppdateringar i massor!

Love!