Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

tisdag, april 06, 2010

Ge mig mitt hem tillbaka!

jag blir fan galen.
Se'n vi kom hem har vi inte haft tre minuter själva. Min syster har bott här medan vi var borta och är kvar tills imorgon. Makens föräldrar kom i helgen för att passa barn när vi var på bröllop, de var visserligen bara här i ett dygn, men avlöstes av min mamma med man som är kvar till imorgon.
Och jag. blir. galen.
Folk överallt. Frågor om allt.

Jag älskar familjen, Jag uppskattar avlastningen*.
Men. Det. Räcker. Nu.

*som inte blir så jävla avlastande när det hela tiden frågas: jag viker tvätten -men var ska tröjorna vara? jag lagar maten -har du planerat middagsmenyn? jag fixar mellis till barnen -får de äta en macka till?

5 kommentarer:

Världen är liten… sa...

Djupa andetag=o).

Helga sa...

Hehe, igenkännande. Träffsäkert det där med att hjälpa fast ändå inte riktigt. Får de äta en macka till, herregud!

Helga sa...

Men jag glömde ju!

Meeen Kapy, var du glaaad för att du har släkt och familj som kommer och ställer uuupp! Du måste vara glad för det! Tänk på alla som inte har det! Och barnen i Afrika!

Tingeling sa...

Shit jag skulle bli galen!!
Tsemppiä, som man säger här i Finland!
("Styrka")

lillawi sa...

Min svärmor kommer och "hjälper till med barnen" som hon säger. Det innebär att hon skickar iväg sin son, dvs tvinpaps, med orden "Gör vad du vill, du är fri" medan hon och jag ska passa barnen.
Så kan det också gå till. :)

lw