Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

måndag, september 17, 2007

Jag ber att få omformulera

Camilla undrar hur man gör ingenting med två smågrisar.
Rimlig fråga.

Ingenting -utöver att amma, byta, amma, bära, amma, vagna och pussgosmysa, menade jag givetvis! :-D

Faktiskt något jag pratade med psykologen om. Min bild av vad jag ska uträtta under föräldraledigheten. Hur jag känner att jag borde göra så mycket mer -trots att ingen annan kräver det av mig.

Jag övar på att inse att mina tjejjor är mitt heltidsjobb nu (vilket jag ju var inne på för ett tag se'n). Och att det är OK att slurfa eller slöa när de sover. Inte bara OK, utan faktiskt även livsnödvändigt. Jag har (minst) ett öra mot barnen 24-7 nu och det håller inte att ständigt vara i beredskapsläge. "Lova mig att du ibland bara sätter dig och glor" sa psykologen. Eftersom jag har viss sjukdomsinsikt lovade jag inte mer än att jag ska göra mitt bästa för att försöka...

2 kommentarer:

Anna sa...

Frågan är om det kanske är vettigt att du har en att-göra-lista som du följer när båda smågrisarna sussar samtidigt (om detta någonsin händer alltså)

Och på den står typ:
1. Se på TV minst 15 minuter
2. Stirra i taket i minst 25 minuter
3. Läsa minst 5 sidor i en bok eller tidning jag tycker om
4. Börja göra det jag trodde att jag skulle göra från början

KRAM
Ta hand om dig.
Anna

Camillas lockar sa...

Det är verkligen en konst att göra ingenting. Och att få tid för sig själv. En av mina favoritsysselsättningar när pappan är hemma (läs: kan ta hand om Peo) är att sitta vid datorn. Försvinna i min egen värld. Men då är man sällan själv. Det ska snackas, ryckas i benen, duttas och ha sig. Ständigt avbruten och jag blir galen. Enda sättet är att komma hemifrån...