Katten är borta.
Nu är även spåren efter henne bortstädade. Inga skålar i köket, ingen mat i skafferiet och ingen låda i badrummet. Och inte en tår har jag fällt.
Kom på mig själv att lyssna på tystnaden igår. Inga tassar i trappan, inga jamanden vid matlagningen och inget krafsande på lådan. Men inga tårar.
18 timmar sedan
1 kommentar:
Det krävs så mycket styrka för att orka ta det beslut du var tvungen att ta, och sen dessutom att utföra det, att du nog stålsatt dig för mycket för att kunna gråta.
När du kan släppa lite på skyddet hoppas jag att du kommer att kunna sörja ordentligt.
Kramar
Skicka en kommentar