Känner mig kluven så här års.
Å ena sidan älskar jag att slurfa på webshoppar och frossa i inredningsdetaljer, kläder och barnsaker. Sugen på att köpa, köpa, köpa. Den delen av mig älskar presenter, till officiella presentdagar likaväl som små vardagspresenter. Till maken, barnen, vännerna och till mig själv.
Å andra sidan känner jag ett visst äckel inför ännu en webshop, ännu en glassig katalog, ännu ett coolt barnklädesmärke... Den delen av mig vill att vi slutar bidra till konsumtionshysterin, ger barnen en klapp var och slutar presentera de vuxna.
En del av det här är givetvis omsorg om barnen, de har inte en chans att glädjas när de står och kippar efter andan i en presentfors utan slut. De lär sig inte det kittlande, smärtljuvliga i att längta. Klokfina Saring har skrivit två fenomenala inlägg om detta, så jag länkar bara rakt av. Ett och två.
En annan del är någon slags, jag vet inte.... världssamvete? Hur påverkar vår presenthets miljön? Andra människors livsvillkor? Vår egen empatiska förmåga? Visst, en sida är sagorna som svenskt näringsliv skriver. Men en annan är sagan som Malin Ullgren berättar.
Och i andra vågskålen: det är ju så kul att ge bort presenter. Och det är kul att få. Jag villvillvill skämma bort de mina. Ibland tom på det förbjudna, materiella, sättet.
Facit? Vet inte än.
1 dag sedan
5 kommentarer:
Jag kommer från en presentfamilj, dvs presenter på jul, födelsedag osv. Och jag älskar att få och ge presenter. Jag känner mig också kluven, nästan lite äcklad, inför konsumtionshysterin samtidigt som det krockar med detta att älska presenter.
För mig själv så tänker jag såhär:
Julklapparna är nog inte den stora grejen ändå. Det är det ständiga fåendet som kan gå till överdrift. Om man är van att få och få och få bara för att man tjatar/ska hålla sig lugn/vill ha just då så slutar presenter lysa med sin speciella glans. Då kanske det är någonting man rent av kräver. Men om presenter inte är någon vardagsgrej som man förväntar sig, då kan man verkligen uppskatta julaftonens julklappar.
Sen tycker ju jag att till exempel julklappar faktiskt ska vara en överraskning. En gåva är någonting uttänkt, en omtanke, inte bara ett sätt att få saker. (Här får du en blå halsduk eftersom jag tycker att du är så fin i blått, typ) Jag vill så gärna lära min dotter detta och hoppas att jag lyckas.
I och med detta synsätt tycker jag också att pengar och presentkort i julklapp i allmänhet går fetbort.
Åh vad det kliar i fingrarna att skriva ett inlägg även om detta. Men jag tror jag kan bli lite tjatig med min anti-julkampanj i vilken just detta med "ösa-gåvor-över-varandra" gör mig allra mest skrämd.
Sen finns det massor av olika aspekter på det också.
Ska fundera lite.
Har last Sarings inlagg och detta ar sa sant sa sant!! Har denna oro nar det galler Bonusen, han far en liten leksak minst en gang i manaden! "Jamen det ar ju helg", "den kostar ju bara 20kr" etc sager Maken. Han far leksaken, leker med den i tva dagar for att sedan ratas till det allt vaxande leksaksberget. Det inte sa att han grinar pa affarn och vill ha, men jag ser inte heller langtan och en enorm gladje nar han far nagonting eftersom det hander sa ofta. Hans mamma hade/har det problemet nar hon och Maken var gifta, shoppade som en galning med vaxande kreditkortsskulder som foljd, vill inte att Bonusen ska bli sa. Att sjalva kopandet ger en storre kick an sjalva saken som man langtat efter sedan forra julen. Usch maste skriva omdet har pa min blogg, tack for tipset!
Jag tycker nog att man kan vara lite medveten i sina julklappsval. Köpa leksaker te.x. som är tillverkade på ett miljövänligt sätt, kanske i något biståndsprojekt. På det sättet tycker jag att man kommer lite runt problemet med lyxkonsumtion som förstör världen.
Jag älskar att så många av kedjorna börjat satsa på riktigt fina ekologiska barnkläder. Hoppas att det snart kommer mer vuxendito också.
Kunde inte ha sagt det bättre själv. Otroligt klockrent inlägg, som fångar precis hur många av oss känner!
Frågan är bara vilken väg vi ska välja... Den stora uppmärksamheten på miljöfrågorna och konsumtionshysterin tror jag ändå håller på att förändra vårt sätt att köpa - och tänka.
Skicka en kommentar