Om sex timmar kliver jag in på Bagarmossens Djursjukhus.
Med en grön bur i handen. Och i den gröna buren en ömkligt pipande kisse.
Kisse fullproppad med tonfisk, men rädd efter bilresa.
Om sisådär sju timmar ska jag berätta för storfinasöta att kisse inte finns mer.
Jag är helt övertygad om att det vi gör är rätt*, men det hjälper inte så mycket.
*inte minst eftersom kisse excellerat i att lämna "presenter" på ovälkomna ställen de senaste dagarna.
5 dagar sedan
4 kommentarer:
Usch. Vad hemskt.
Mina tankar är hos er i dag.
Kram!
Tankar även från mig. Vet alltför väl vad ni går igenom.
Kram
Usch, usch, usch!
Tänker på dig och kisse!
Bagarmossen har för övrigt ryckt upp sig väldeligt både vad det gäller patienbemötande och lokaler (ifall det var länge sedan du var där sist) Så det känns som att det kan bli ett efter omständigheterna värdigt farväl ändå.
Du är stark och modig!
Kram
Usch da, sadant dar ar aldrig kul aven om man vet att man gor ratt=o(. Dock tror jag inte att du behover oroa dig sa mycket for Storsota, speciellt inte efter hennes kommentar harom dagen rorande katten, hon verkar vara en klok liten dam=o). Kram
Skicka en kommentar