Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

söndag, april 04, 2010

Oj, vad tufft det måste vara

....eller: "jag fattar inte hur man klarar det!".
Eller: "shit, hur ooooooorkar ni?"

Hej, knäppon, ni missar själva kärnan! Ja, det är tufft emellanåt att ha barn och ja, fler barn är mer jobb än färre. MEN, fatta lyckan i att ha t v å som utvecklas tillsammans. Två som älskar dig. Två som sover sött tillsammans. Två som gosarbråkarbusar. Två.

Barn är kärlek.

2 kommentarer:

Världen är liten… sa...

Jag kan förstå reaktionen, det är det okända som skrämmer. Men jag förstår också hur otroligt tröttsamt det måste vara som tvillingförälder att ständigt höra dessa negativa kommentarer. Jag ska definitivt säga något positivt nästa gång jag möter en tvillingförälder!
Du som provat på både och, först en enlig och sedan tvillingar, vad är den största skillnaden? Förutom det faktum att du redan hade en liten en när du fick tvillingarna. Hur gammal var Storan när tvillingarna föddes?

Helga sa...

Blir nyfiken på svaren till frågorna som ställs ovan.

Jag tror aldrig jag har sagt något till en tvillingförälder, men nog har jag ibland tänkt. Vilket ju är helt baserat på mina egna upplevelser. Jag är tokig i min son, men hade han varit två hade jag blivit galen. Nä, det hade jag förstås inte. Jag hade fixat det också, och sett glädjen i det.


Överhuvudtaget är det tjatigt att få samma kommentarer och frågor jämt när man inte lever eller är som normen. Hade jag en krona för alla frågor om adoption. Den absolut vanligaste är "får ni välja kön".