Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

torsdag, maj 24, 2007

Hormoner, hormoner, hormoner...

Frida skrev att det var skönt att skylla på graviditetshormoner och därmed få böla till fåniga TVprogram.

När jag väntade dottern fick jag en kväll för mig att läsa om Vi på Saltkråkan (för miljonte gången?). När Nisse kommer tillbaka från skogen utan att ha kunnat skjuta Båtsman började jag stortjuta. Inte en liten tår i ögonvrån, nej, här pratar vi syndafloden. Gick ut i köket för att torka tårarna och snyta mig, varpå oroad make dök upp och undrade vad som stod på.

Frågan öppnade dammluckorna igen och jag slängde mig om halsen på honom och snyftskrek "de skulle skjuta Båtsman!".

Tror ni jag fått äta upp det se'n dess?

5 kommentarer:

Tingeling sa...

Hihi, den var rolig!

Fast just då var det knappast roligt, bara fruktansvärt fruktansvärt tragiskt!

Men vilken TUR att de inte skjöt Båtsman!! :)

Anna-Bell sa...

Testa att läsa Adjö herr Muffin så ska du få se på en sorglig men väldigt fin barnbok. Författare är Anna-Klara Tidholm och Ulf Nilsson tror jag.

Fridas mamma sa...

Frida är inlagd för sitt höga blodtryck och skall kanske snittas idag...

Camillas lockar sa...

Moahahaha! Den tar ju nästan priset :-D

Saring sa...

Åååh, det här var PRECIS vad jag behövde!!! Ett riktigt skratt! Tack.