Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

torsdag, augusti 09, 2007

OK, helt objektivt...

så har jag världens absolut ljuvligaste ungar.
Bara så att ni vet.

Stortjejens kommentar när jag kom in imorse: "Vad fin du är! Tänd en lampa till så jag ser ordentligt" Jag tänder och får höra "Mamma, så vacker du är!". Betänk då att jag är morgonrufsig och iförd mjukisbrallor och linne.

Piff och Puff snackar inte så mycket begripligt än, men jollerkonversationerna har inletts och med dem smilekavalkader utan dess like. Om man blir knäsvag när man får leenden från en bebis, tänk då att få dem i stereo. Yr i huvudet och mjuk i magen, det är vad jag blir.

Kärlek, kärlek.

8 kommentarer:

Tingeling sa...

Helt underbart, ryser i hela kroppen!

En Södertäljebos Liv II sa...

Leendena kan nog smälta vem som helst, de är så söta när de ler. Melvin låg här imorse och log och log.. hade han kunnat skratta högt hade han nog skrattat ordentligt.

Världen är liten… sa...

Later supermysigt, och vilken komplimang fran stortjejen=o)!

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Du de låter som att alla dina är helt underbart ljuvlo!!!

Fast min bebis han är också underbarast, helt objektivt alltså.

Anna sa...

Nu blev jag varm i hjärtat

Camillas lockar sa...

Kan man få önska sig tvillingar som tvåa och trea kanske...? *hoppas* Chansen ökar väl ju äldre man blir? Att få de där leendena i stereo låter guld...

Saring sa...

Ljuvligt!

Arletta sa...

Det låter ljuvligt! Själv längrat jag tills Lovisa kommer på att det är så roligt att pilla mamma i håret. (Jag älskar det!) Finns det någon intensivkurs i detta, tro?