Vikt-igt

Så, vågen stannade på 64,3. 2,3kg från den vikt jag hoppats nå, men 5 kg mindre än vid starten.
Jag är nöjd. För nu.

Strategin för resan är ganska klar: thaimaten är rätt OK, ffa iom att portionerna är vettiga. Någon glass, lite chips och ett par öl kommer jag att äta, är det semester så är det. Inget överdrivet frukostbuffésvullande.
Godis, läsk och fikabröd förekom knappt på förra resan, räknar med samma nu. Är heller inte särskilt sugen.

Och när jag kommer hem kör jag vidare på vv tills jag är i mål. Och fortsätter träna 2-3ggr/vecka. Se'n följer jag kloka Sarings råd om veckovisvägning och maxgräns på +2kg.

Inte svårare än så.
Inte enklare heller, men lite utmaningar behövs.

Must-haves, cont'd

För ett tag sedan var det mycket snack om must-haves.

En av mina har länge varit Graham Webb-schampoo och balsam. Men fick veta* igår att de ska utgå! Gah! Dagens i-lands. Verkligen. Vad ska jag nu ha för schampoo?

Det man förlorar på schampoogungorna..... tar man igen på ansiktstvätten. Har sedan ett par månader Clarins Pure Melt Cleansing Gel -och kommer aaaaaaaaaaaldrig sluta. Finaste, bästa.

Den kommande månaden är mina must-haves dock: solglasögon, spf, bikini, fried rice och Chang!

Dagens viktigaste länk

Unite for women.

Var med i Stockholm 8 mars,

eller visa ditt stöd på nätet.

Gör det.

Kärlek vid första ögonkastet

Trillade in på Frozza igårkväll och blev kär.

Handlöst förälskad.

Och nu är de på väg till mig.

Tycker att jag förtjänar en belöning eftersom jag

inte längre behöver knäppa upp jeansen för att få dem

över höfterna.

Alla hjärtans

Väckt med kaffe och ljus på hjärtbricka.

Mysfrukost.

Och nu bakar maken och Storsötan Bolibompas Kärleksmums.

Det blir en bra dag.

Hur tänkte jag nu?

Storsötan i måndags: Mamma, jag vill ha en tjejkväll på fredag.
Mamman: Vilken bra idé!

Redan här borde varningsklockorna börja ringa.
Men nejdå, supermamman* ringer runt till bästisarna och bjuder in, städar huset, springer runt på Panduro för att hitta bästa pysslet, handlar till fika, hemgjorda pizzor och snacks.

Stanna upp och tänka på att veckan är fylld av kvällsjobb för mig och maken? Att jag samma dag ska ha en stor avrapportering till kund och gå på konsultintervju? Nejdå. Kör på, bara.

Så, nu har jag gjort det jag skulle på jobb.
Dukat i ordning för fika.
Tar nu en macka och en kaffe för att ha blodsockret på rätt nivå**.
Om en kvart går jag och hämtar mina tre tjejer plus fyra lånebabes.

Klockan åtta blir lånebarnen hämtade och våra läggs.
Klockan kvart över åtta har jag tömt en vinflaska och sover med öppen mun i TV-soffan.

Nu blir det fredagsmyyyyyyyyyyyys.........

*borde det kanske stå puckomamman?
** troligtvis det smartaste jag gjort denna veckan...

Ligga sig lite?

Först och främst kommer jag ut ur garderoben: jag är listtaliban. Det finns listor för a l l t. Inte ett projekt har påbörjats i den Kapybarska familjen utan ett tillhörande excelark med listor.

Och jag gillar listor av alla de slag: att göra-listor, inköpslistor, topplistor.... spellistor. Jag har sett många bra genom åren, men nu undrar jag om inte vinnaren är utsedd: Liggalistan!

Ställer mig dock samma fråga som Notonmyshift: Oh boy med Peps Persson? Allvarligt?

Det här med facebook, alltså.

Igårkväll hade en bekant ändrat sin relationsstatus till "singel".

Tappar hakan, de var ju här för inte länge sedan och barnen lekte ihop bara häromdagen?! Men: vi är för nya bekanta för att jag ska kunna ringa/sms:a/maila.

Idag ser jag att hon inte längre har honom som vän och han inte har henne. Båda har tämligen glada statusuppdateringar i övrigt, hon från i fredags och han från igår. Vad händer?

Innan fb hade jag fått informationen när vi sågs el när de fann det lämpligt. Och då kan jag koden med frågor, omsorg, bekräftelse... hela kitet. Men nu?

Nu vet jag, fast jag v e t inte.

Inte helt på det klara med de nya vettochetikett-reglerna.

PS: jag har inte släppt förra inlägget. Det finns mer att säga, men orden har inte tagit form ännu.

Desillusionerad

64,8
65,8
65,6
65,4
65,6
65,6
är mina dystra viktsiffror denna vecka. Lika bra att hänga ut skiten.
Den första från jubelfredagen, sedan mån-fre denna vecka.
Ja ,jag har gjort det förbjudna: vägt mig varje dag.

Jag är verkligen totalt demotiverad och desillusionerad. I fredags var allt jubel och klang, vi åt räkor och fettfri majonnäs, skålade och berömde oss själva för att den här gången, den här gången, känns allt så b r a, så l å n g s i k t i g t, så b a l a n s e r a t. Den här gången kommer vi inte att falla ur. Jag var oövervinnerlig. oslagbar. på väg mot snygg, slank och fast.

Lördag: vänner på besök -minutiöst uttänkt middag för att passa in i viktandet. Åh, så duktig jag var! Möjligen något glas vin för mycket, men inte mer än att det borde gå att kompensera.

Söndag: trött, chokladsugen och komplett oförmögen att stå emot chokladrånen i skåpet.

Så kom då svarta måndagen, ett kilo plus.
Och all min motivation bara rann ut genom tårna. Känslan av att vara oövervinnerlig, att vara på väg mot balansen som Saring skriver så klokt om, den var borta, puts väck, finns inte. Känslan av "det kommer aldrig att gå, för så fort jag släpper en millimieter, så går jag upp i raketfart. Jag kommer att få äta vv-mat i resten av mitt liv och aldrigaldrig kunna unna mig en god middag eller en glass på stranden och allt detta bara för att vara rultig, för slank kommer jag inte att bli" låg över mig som en tung, blöt och stinkande filt.

Nej, jag har inte grävt ner mig i glasslådor a la deppig amerikansk tonåring, jag har viktväktat på och lunchtränat. Jag läser Olgas blogg och försöker få tillbaka mitt "go" och mitt "flow".
Ja, en förklaring är makens födelsedag i onsdags, som firades skapligt återhållsamt, men ändå med ett hörn tårta och champagne.
Men, jag har haft svårare att motstå frestelser, ätit upp en orörd macka här, norpat en näve pistagenötter där, tackat ja till lite fika när kollegan fyllde år, och framförallt: jag lyckas inte hitta tillbaka till att känna mig "värd att vara slank", oövervinnerlig och motiverad.

Det känns som jag resignerat inför att för alltid vara en tjockis.En tjockis som gör små ömkansvärda försök att bli snygg ibland, men som egentligen vet att hon inte passar in bland de snygga, slanka.
På ren svenska: JÄVLA SKIT.