& tillbaks ner i träsket...

*OBS gnällinlägg*

Blir så tröttt..... trodde verkligen Lergigan var svaret på mina böner. Men icke, kände hur jag blev tröttare ju längre veckan gick och i fredags spydde jag på parkeringen utanför jobbet när jag skulle hem.
Tog en aplugn helg på soffan i närmast grönsakstillstånd och mådde ok.
Och imorse? Joho då, all frukost i retur. Har varit frysruggig och eländig hela dagen.
Kastade in tapperhetshandduken och mailade min bm* och undrade om deltidssjukskrivning, men hon har inte ringt tillbaka.
Så förtvivlat less.


PS Kul att se att jag inte är ensam språkpolis! Jo, Arletta, jag vet att Fredrik Lindström menar att ju-ju är ok, men jag kommer aldrig att acceptera det..... Vissa principer måste man ha. *ler*

* barnmorska för ev icke insatta i gravidrelaterat fikonspråk.

Taliban

Jag gör inga som helst anspråk på att skriva 100% korrekt. Men det hindrar mig inte från att störa ihjäl mig på ett par företeelser i andras språk.

Favorithatet: Ju-Ju. Det heter ju-desto. Ju mer snö, desto bättre pulkaåkning.
Ska inte dra hela listan, men där finns ett par poster.

Senaste tillskottet: De istället för Det. "De var så kul". Vet inte varför, men det ger mig rysningar av obehag....

Jag vill sova på mage!

Har de senaste kvällarna konstaterat att nu går det inte längre. Omöjligt.
Sova på mage, alltså.

Misär.
Jag är en magsovare av stora mått. Gonar alltid ner mig på mage innan jag somnar. Vaknar ofta på mage.
Men icke längre. Piff och Puff kräver sitt space.

Så farväl, favoritsovställningen. Vi ses väl om ett år eller så, när P&P kommit ut och giganto-boobsen lugnat sig.
Kommer att sakna dig, men det är ju för ett gott syfte.... och tänker jag så, är sidläge helt OK. Faktiskt.

Tillbaka till jobb, bland morötter och jätteblommor

Imorse var jag otroligt låg. Ville verkligen inteinteinte till jobbet. Mådde illa och ynkade.
Men iväg kom jag.
Vilken tur!

Det är ju skitkul på jobbet! Även när mailen hopar sig och telefonen är full av meddelanden.
Knaprade morötter när magsuget hotade övergå i illamående och körde på.
Höll ett externt föredrag -och fick jordens blombukett som tack.

Och först i bilen hem kom jag på att jag inte behövt ta en andra lergigan idag!

Så idag är det definitivt heaven.

Heaven and hell

är så uppochner nu....

Å ena sidan:

• Ljuvlig weekendresa med maken. Avslappnat och kärleksfullt och alldeles, alldeles uuuunderbar.
• Vul2 i fredags -pickande hjärtan, vinkande tassar och glädjetårar.
• Lergigan utskrivet mot illamåendet. Sedan i fredags bara vag obehagskänsla, inget kräk.
• ÄR GRAVID.

Å andra sidan:

• Konstant "klubbadsäl"-trött
• Genomlidit två veckors kräk-o-rama de luxe (vi snackar rusa ut från ledningsgruppsmöte, flygplanstoaletter, galla....).
• Ledsen och nedstämd mest hela tiden. Inget "go", ingen ork, trivs bäst i mjukisar framför TV:n. Helst hela dagarna.
• Dåligt tålamod med sötaste dottern i världen.
• Känner mig inte ett dugg snygg. Inte i kroppen, inte i kläderna. Vill snabbspola från "obestämbart flobbig" till "vackergravid". Nu.

Och för att toppa det hela har jag supersämsta samvetet över att inte sväva runt på rosa moln och vara såändaininorden-L Y C K L I G. Jag borde skämmas, få jackpot på första IVF:en och sen ha mage att inte vara lycklig?!

Alltså, i princip är jag ju lycklig över graviditeten. Även tvillingbeskedet har sjunkit in och känns häftigt, roligt och bra. Men jag måste verkligen påminna mig om lyckan emellanåt, för det mesta känns rätt grått. Känner mig lite snuvad. Hade tänkt mig 10 veckors trötthet och lätt illamående, sen sisådär 25 veckor i "tillräckligtgravidförattdetskasynasmenfortfarandesmidignogattjobbaoch-görabraifrånmig"-stadiet. För att avsluta på topp på jobbet, gå hem och fylla frysen med mat och bullar innan det är dags... Överdrivet, men ni fattar. I min plan ingick inte att klafsa runt i jämngrå tröttochledsengröt.
Post-partum depp har man ju hört talas om, men pre-partum?

A till Ö

A is for age: 34.
B is for booze of choice: Frozen Margharita! Är en riktig drinkflicka, sveper gladeligen mojito, GT, cosmo..... Eller rödvin eller en kall öl. Hmm...låter inte bra det här :-)
C is for career: Personalchef på internationellt företag.
D is for your dad's name: Peter.
E is for essential items to bring to a party: Partyhumöret!
F is for favourite song at the moment: Efter en helg i Dublin har jag tung U2-revival. Gamla U2.
G is for favourite game: Just nu: Bamse-lotto med dottern. Annars Star Wars-monopol.
H is for home town: Stockholm, Stockholm, sta’n i världen.
I is for instruments you play: Börjat med: blockflöjt, trumpet och gitarr. Gitarr har jag börjat med två gånger. Spelar? Inget. Tyvärr!
J is for jam or jelly you like: Ingen syltperson, men det är klart pannkakor utan drottningssylt är ju inte pannkakor.
K is for kids: Lilla ljuvliga 3,5-trollungen som jag saknar mig sjuk efter. Och Piff&Puff i magen
L is for living arrangements: Villa öster om Stockholm.
M is for mother's name: Regina.
N is for name of your crush: M som i Maken. The one and only.
O is for overnight hospital stays: En natt efter förlossningen, fem dagar i samband med gallsten.
P is for phobias: Nej, faktiskt inga.
Q is for quotes you like: Oj, nu borde jag komma på något klokt…. Stillestånd. Carpe diem? Får återkomma.
R is for relationship that lasted the longest: Maken. Ofattbara 13 år snart.
S is for sartorial style [ung; hur går du klädd]: Just nu: en obskyr blandning av mammabyxor och toppar som döljer magen. Not too stylish.. Annars: klassiskt rent på kontoret, jeanstjej på fritiden.
T is for time you wake up: 6.30 på vardagar. Ick. Fick jag välja skulle inga dagar börja före 9. Och då med lååång frukost à la hotell...
U is for underwear: Bomull i mestadels vitt & svart. Men ett par färgglada undantag finns i garderoben…
V is for vegetables you love: Åh, ääääääääääälskar grönsaker!!! Särskilt nu i illamåendetider. Tomater, gurka, broccoli, morötter, paprika, rädisor, bönor, vitkål…………typ allt utom selleri och brysselkål.
W is for weekend plans: Pussa på familjen och en kort (tror jag….) appearance på 35årsfest.
X is for x-rays you've had: Tänderna.
Y is for yummy food you make: Hmm… gör nog världens godaste chokladtårta. Min cheesecake (gammalt familjerecept) går inte av för hackor heller. “Riktig” mat? Gör en schysst köttfärssås och fenomenala sallader.
Z is for zodiac sign: Lejon.
Å är åt dem du vill skicka listan vidare till: Oj, de flesta av mina blogpolers har redan blivit utmanade…Någon som känner sig manad?
Ä är för älsklingstrend: Orientalisk mysig inredning.
Ö är för en önskan just nu: Fred på jorden? I ett mer egoistiskt perspektiv: att illamåendet går över och att P&P mår bra på vul på fredag.

Love weekend

I somras, innan vi visste mer än att vi skulle ge oss in i IVF-världen, började maken & jag prata om en resa på tu man hand. Vi tänkte att det kunde vara bra att ha något att se fram emot. Antingen det gick bra eller inte på första försöket. Som tröst eller som avkoppling.
I samma veva fick jag poängutdrag från Eurobonus. En hel drös poäng skulle gå ut i januari 2007. Ett tecken att det var dags att boka en resa! Sagt och gjort.

På torsdag morgon bär det av. Maken och jag. Destination: Dublin. 4 dagar. Leka boyfriend-girlfriend. Sova länge. Hotellfrukost. Hålla handen. Äta mysluncher. Strosa i vår takt. Mysmiddagar.

Lovely.

& ja, jag tror jag måste synda och ta en liten liten sipp Guiness. Kanske.
Bye for now!

Och idag hurrar jag för Astillbe! Grattis, grattis, grattis vännen!

Måste testa...

är det här något för mig, eller är det too much...?
lutar åt too much, men måste fundera en stund.

Arbetsnamn

Maken har döpt våra twins till Piff och Puff. Efter allt "puffande" inför nedregleringen.... Ganska fyndigt tycker han själv. Och jag håller med :-)


Har alltid undrat vem som är vem...
Nå'n som har koll?

Första outningen

Har berättat för de första nu. Att jag är gravid.
Det är såååååå toppenmysigt att berätta och få den omedelbara bekräftelsen i deras reaktion.
Twins-delen håller vi dock för oss själva en stund till...

Än är det dock bara kollegor som fått veta. Av den enkla anledningen att jag skulle rest till Sydafrika i tisdags, men då läkaren avrådde var jag ju tvungen att berätta det för kollegan jag skulle rest med samt min chef och närmaste kollega för att förklara varför jag dök upp på jobbeti onsdags :-)

Men i helgen släpper vi nog nyheten till bästisarna. Ser fram emot det!

Champagne!

Hemkommen från Vul -med glatt besked!
Det pickar och växer så fint därinne. Bf 18 juni.


Men vi får väl se om det stämmer......
har för mig att tvillingar brukar komma tidigt.

FÖR DET ÄR TVÅ!!!!!! TVÅ med pickande hjärtan!
Oh.My.God.
:-)

Hjärtstillestånd

*obs* inget för känsliga innehåller detaljerade trosstudier *obs*

Igårkväll på toa slängde jag (av gammal vana, tror flera av er vet vad jag menar) ett öga i trosorna -och där var det blött och rött! Mitt hjärta stannade, medan hjärnan gick på högvarv.
Allt möjligt virvlade föbi i tankarna....Tills jag inser att just de trosorna, svarta från början, är missfärgade och de facto är lätt rödfärgade... Alltså, falskt alarm och hjärtat tickade igång igen.

Upplevelsen förföljde mig genom natten, gång på gång fick jag i drömmen uppleva rödfärgade trosor/toapapper...

Fy tusan. Får fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på det.

Snälla söta bebis(ar?!), stanna i sådär sju månader till!

Miranda Priestly!

Vilken fantastisk karaktär! Så helt, fullständigt och totalt 100% bitch. I'm in love!
Djävulen bär Prada, a must-see. Hysteriskt underhållande. Skruvad, stereotypt och alldeles, alldeles underbart!
Åh, så många grader humöret stiger av något så enkelt som fika och bio med tjejkompisarna.
Perfekt laddning inför stormeriet!

Dagens kommentar

Scen: Morgonlämning på dagis. Morgontrött treåring vill inte lämna mammas famn.

Dotter: Jag klarar inte av det här dagiset.
Fröken (skrattande): Vet du, så känner jag också ibland. Ska vi rymma du och jag?

Då blir det så som jag har sagt då

Dottern: När kommer min bebis?
Mamman: Vilken bebis?
D: Den som ska komma in i din mage snart.
M: Ska det komma in en bebis i min mage?
D: Ja.
M: Vem säger det?
D: Det säger jag. Alldeles själv.
M: Vill du att det ska vara en bebis i min mage?
D: Ja. En lilleMoa.
M: Ska det vara en lillasyster?
D: Ja, som ska heta lilleMoa.
M: Men vore det inte kul med en lillebror?
D: Jo. Det kan komma en pojke och en flicka. Det blir tvillingar då.
M: .... (alldeles förstummad)
D: Då blir det så som jag har sagt då.

Gissa vem som kommer bli lyckligast i världen när hon får veta?!

Overkligt

Kan inte få in i mitt huvud att jag är gravid. Vägrar ta in det innan vul är gjort.
Jag har ju "bevis" som borde få mig att fatta:

• tre test har visat positivt (ja, jag tog ett hemmatest i förra veckan *erkänner*)
• jag är så trött att jag kollapsar efter jobbe
• kaffe och te smakar apa
• äckelsmak i munnen när jag ätit
• byxorna stramar som tusan
• har humör som en huggorm

Punkt 2-5 är dessutom exakt desamma som då jag väntade dottern.
Men ändå: kan inte glädjas och njuta.
Känner mig så otacksam. Oavsett vad som händer är jag just nu mer gravid än jag varit på 3,5 år.
Varför inte bara dansa av glädje? Var är min obotliga optimism, mitt trademark?

Min högst amatörpsykologiska tolkning är att det beror på:
1. Jag har inte hämtat mig efter beskedet att de ville sätta tillbaka två. Det fanns inte i min värld innan. I min plan fanns stimulering, äp, återförande, test och sedan graviditet eller omstart. Det fanns liksom inget avsnitt i min plan där det kunde bli en hick-up mellan äp och återförande. Låter larvigt och kontrollfreakigt, jag vet, men det är min sanning.
2. Att vi inte berättat för någon än. Det finns bara mellan mig och M (och alla er cyberdarlings, förstås, men det är inte irl). Jag tror beskedet kommer att bli mer verkligt när det studsat mot någon annan. Vi planerar att berätta för de allra närmaset vännerna efter vul, hoppas det blir verkligare då.

Vill vara GLAD! Vill använda mina nyinköpta mammabyxor iställer för vanliga, obekväma, med gummisnodd i knapphålet. Vill berätta för hela världen.
Var är tokoptimisten?!

Den oumbärliga väskan AKA Det svarta hålet

Antar självmant Solkattens utmaning: vad har vi i våra väskor?

I min, supersöta med bilder på nära o kära på framsidan, väska finner jag:
1 visitkortsfodral innehållande 3 av mina och 5 andras visitkort
1 kontaktlista till alla på jobbet
1 busskort
1 plånbok
1 mobiltelefon p990i
1 handsfree till ovan nämnda
1 CD med dotterns dagisfoton på
7,50kr i lösa mynt
1 sten som dottern plockade åt mig på stranden i somras
1 nr av Personal & Ledarskap
1 bok: Veronika bestämmer sig för att dö
1 nyckelknippa
2 Juicy tubes
1 Aloe Vera lip balm
3 Alvedon
1 sminkväska innehållande proggisar o trosskydd
1 kuvert med ifylld enkät i att posta till KS (innan jag burit runt det så länge att jag får påminnelse!)
1 rabattkupong på barnkläder från Kappahl
3 fungerande pennor
2 trasiga pennor
1 nagelfil
1 French manicure penna (värdelös!)
x antal gamla handlingslistor, hopknölade kvitton och pappersnäsdukar....
grus och damm...

Nu brinner jag av nyfikenhet: Tinsel, Astillbe, Bridz, Grodan, Saring och Storken -vad har ni i djupet av era väskor?

Bizarro world

sms från mig till maken:
"vi behöver nog inte oroa oss, idag mår jag räv"

svar från maken:
"hurra! som jag längtat efter att du ska må illa!"

Alltid kul att kunna glädja någon.


Bakgrunden till sms:en är att vi båda tycker det är vakuum nu -en vecka sen test, en vecka till vul. Så några symptom kunde sitta fint sa vi igårkväll. Jo, det kom ju som ett brev på posten. Uäck. Undrar om äppelmos lindrar lika bra som förra gången?!

Kärlek

04.22 ropar hon. "Mamma!"
Stapplar in i hennes rum.
Där sitter hon, ljuvligt rufsig med sömndruckna ögon. Ler, sträcker sina varma armar mot mig och säger "Mamming! Jag har saknat dig". Vi kryper ner under täcket, hon lägger sina armar runt min hals, krafsar mig i nacken och trycker sin lena kind mot min.
Så somnar vi.

"Mamming" -ett smeknamn från henne till mig...nog det vackraste som någon kallat mig.

Delad glädje....

är inte bara dubbel glädje, utan såsåsåsåså mycket mer!

Är så rörd och tacksam för allt stöd och alla frånhjärtatgrattis jag fått av er alla ljuvliga, underbara tjejer i blogg- och aff-världen. Ingen nämnd, ingen glömd. Ni vet vilka ni är.
Utan er hade barnlöshetshelvetet varit ett mycket djupare och mörkare hål att vistas i.
Att ni dessutom har så enormt stora och varma hjärtan att ni med äkta värme kan gratulera mig nu....
Jag känner mig hedrad.

STORT TACK!