Funderingar, iakttagelser och tankar. Om livet, barnen, kärleken, och en del väsentliga oväsentligheter. Just så.

tisdag, maj 08, 2007

Irriterad och lite skärrad

På väg in i en affär snubblade jag på trottoarkanten och stöp i backen. Som tur var hann jag ta emot med händerna (hellre bruten handled än landa på magen!) och hamnade på händer och knän. Under tiden jag står på alla fyra, reser mig, går dubbelvikt (pga sammandragning) mot en bänk i närheten och sedan står och lutar mig mot bänkens ryggstöd passerar ett flertal människor.

Dagens 10 000-kronorsfråga: Frågar någon hur det gick?


.....




NEJ!
Inte en djävel bryr sig om att en höggravid kvinna stupar i backen mitt i deras synfält. Fan, vad irriterad jag blir.

Nu gick det bra, men jag var rätt nära gråten av chocken och alla "tänk om" som snurrade i huvudet ett bra tag efteråt.

6 kommentarer:

Frida sa...

Usch, så otäckt! Och vilka dummisar som inte stannade och frågade hur det gick!

Tingeling sa...

Fyy, hjärtat hoppar upp i halsgropen bara av att LÄSA om det! Hur kan man då ignorera det om man SER det?!
Fy tusan vilka "medmänniskor".

Vilken TUR att det gick bra! Kan förstå ishanden kring hjärtat.. *pust*

Anna-Bell sa...

Idioter!Måste fråga om du bor i Stockholm. Det gör jag och jag blir förbannad många gånger på hur folk betér sig;Släpper dörrar i ansiktet på en, går in i barnvagnen på stan utan att ens kolla läget osv osv.Men din story tog ju priset.Antar att folk är så himla stressade och själviska här i storstan att de inte hinner och orkar bry sig.HEMSKT!Så skönt att du hann ta emot dig!

Kapybaran sa...

Frida & Tingeling: ja, visst blir man förundrad?! Har svårt att tro att jag skulle passera helt utan att bry mig.

Anna-Bell: ja, jag bor i sthlm, är född och uippvuxen här och älskar sta'n på det stora hela. Men när sån't här händer, tillrågapåallt i ett köpcentrum som till 95% frekventeras av mammor/gravida, börjar man undra vad som är fel...

Anonym sa...

Nej fy fan! Vad arg jag blir!

Saring sa...

Men hjärtat då!!! Själv hade jag tveklöst börjat gråta om detta drabbat mig. Jag är en lipis. Förmodligen hade jag gråtit utan tvillingmage, bara av den enkla anledning att det är synd om en när man slår sig. Så av mig får du en MASSA "stackars" och mängder av omtankar. Dummadumma folk!

Kram