Att jag ungefär nu skulle gå och vänta och leta tecken, det var väntat. Och den väntan är OK, även om den är dryg eftersom jag såsåsåsååååååå gärna vill träffa mina gulliganer nu (& inte blev längtan mindre av att Frida trängde sig i kön...GRATTIS gumman!).
Men att jag skulle vistas i limboland där jag åker in för bedömning var tredje dag, det hade jag inte en tanke på. Att var tredje dag ha ett bestämt klockslag när ett beslut ska fattas, ett beslut som kan vara allt från "det ser bra ut, åk hem så ses vi om tre dagar igen" till "ligg still på britsen, nu kör vi upp dig för kejsarsnitt", plus ett par alternativ däremellan.
Det gör mig frustrerad. Och lättirriterad. Och inte ett dugg charmig.
Att jag dessutom inte kan göra något för att mha handling påverka eller genom logik/intuition förutspå utgången av varje koll, ja det spär ju bara på.
1 dag sedan
4 kommentarer:
Nääääär som helst nuuuu.......... :-)
Ja du, det vet jag precis hur det är! Jag hade ju tillväxtproblem med lillgumman, flödeskontroll typ varannan dag och det var precis sådär. Man var som en scout, alltid redo :-)
Det är skitjobbigt när man är mitt uppe i det, men efteråt kände jag att det faktiskt varit ganska bra. När ungen (ungarna) väl kommer ut så är man väl förberedd och blir inte det minsta chockad :-D Om det nu kan vara till någon tröst. Jag menar, eftersom man gått på en massa kontroller så har man iallafall inte gått hemma och nojat och inte heller har man gått hemma och trott att man kanske inte är gravid egentligen...
Kämpa på så gott det går. Jag har hört att väldigt mycket glass (i mitt fall Solero och Piggelin) kan hjälpa en hel del.
Kramar
Hej igen, länge sedan sist. Spännande spännande grejor på gång, ser jag! Flera dagar sedan detta inlägg, ju! Är det möjligen pågång??
Precis vad jag tankte - spannande=o). *skickar massor med energi*
Skicka en kommentar