Limboland

Att jag ungefär nu skulle gå och vänta och leta tecken, det var väntat. Och den väntan är OK, även om den är dryg eftersom jag såsåsåsååååååå gärna vill träffa mina gulliganer nu (& inte blev längtan mindre av att Frida trängde sig i kön...GRATTIS gumman!).

Men att jag skulle vistas i limboland där jag åker in för bedömning var tredje dag, det hade jag inte en tanke på. Att var tredje dag ha ett bestämt klockslag när ett beslut ska fattas, ett beslut som kan vara allt från "det ser bra ut, åk hem så ses vi om tre dagar igen" till "ligg still på britsen, nu kör vi upp dig för kejsarsnitt", plus ett par alternativ däremellan.
Det gör mig frustrerad. Och lättirriterad. Och inte ett dugg charmig.

Att jag dessutom inte kan göra något för att mha handling påverka eller genom logik/intuition förutspå utgången av varje koll, ja det spär ju bara på.

Uppfinner inga hjul idag

Ibland formulerar andra sig så väl att det bara är slöseri med tid att försöka skriva något själv. Idag länkar jag gärna till två klokingar:

City har kört ett antal artiklar* på temat "ett nej är ett nej" och Tina Lagerström har bl a skrivit en fenomenal krönika (som jag såklart inte hittar länken till nu). Och ett toppensvar på en puckad kommentar. Läs gärna hela artikelserien.

Piri kommenterar reaktionerna kring att Socialstyrelsen gett tre familjer tillstånd att göra ivf med PGD/HLA för att försöka föda fram ett friskt barn som kan rädda livet på sina svårt sjuka syskon. Håller med henne till punkt och pricka -och glöm inte att läsa Sarings kommentar på inlägget: hur ska inte alla "stackars" eskimåsyskon känna sig?

*länkar till alla artiklar och krönikor finns i högerkant.

Bagare Bengtsson....

Visserligen har här inte bakats några bullar, men väl fyra plåtar Chocolate Chip Cookies.

Mums.

Nu gäller det bara att få in dem i frysen innan de på något magiskt sätt försvinner. För det är annars ett vanligt öde för goda saker som passerar vårt kök. Helt spårlöst och oförklarligt är de bara borta. Händer det er också?

Syndast om mig.

Blir inget begåvat inlägg idag. Ligger på soffan och tycker synd om mig själv.

Trött, ont i huvudet och halsbränna.
Trots att jag sovit halva dagen (efter att ha vaknat 05, tack för det P&P!), druckit massor och ätit min Losec.

Dessutom rätt stel och öm i ryggen.
Och inte en enda värk, whatsoever.

Mors dag idag

Och idag tänker jag på alla mammor, särskilt på dem av er som fortfarande bara är det i hjärtat. Önskar er alla en ljuvlig dag som påminner er om vilka fantastiska kvinnor ni är! Och till er som längtar, kämpar och väntar -min innerligaste önskan är att detta är sista året ni upplever mors dag med tomma armar. Nästa år....

Valuta för landstingsskatten

Den här veckan har jag nog använt upp varenda krona jag betalt in i landstingsskatt de senaste åren:

• söndag till måndag -koll på förlossningen och sedan inlagd över natten för observation
• tisdag -rutinbesök hos mvc-läkare
• onsdag -läkarbesök i samband med uppföljning av bröstcancerstudie
• torsdag -tillväxtul, ctg och blodprov på specialistmvc
• fredag -test av blödningstid på kemlab

Om vi kastar in nästa veckas två planerade ctg och flödesmätningar* också, så borde jag nog börja betala mer skatt. Och då har vi inte ens tagit höjd för förlossningen!

* tillväxtUL igår visade att "lillis" tappat ytterligare i vikt och nu ligger utanför "normalspannet". Så länge ctg, flöden och allmän aktivitet ser bra ut, görs inget, men dalar något värde blir det igångsättning. Oroar inte ihjäl mig, men nog vore det skönt om förlossningen kom igång spontant så vi slipper jobbiga beslut.

Hormoner, hormoner, hormoner...

Frida skrev att det var skönt att skylla på graviditetshormoner och därmed få böla till fåniga TVprogram.

När jag väntade dottern fick jag en kväll för mig att läsa om Vi på Saltkråkan (för miljonte gången?). När Nisse kommer tillbaka från skogen utan att ha kunnat skjuta Båtsman började jag stortjuta. Inte en liten tår i ögonvrån, nej, här pratar vi syndafloden. Gick ut i köket för att torka tårarna och snyta mig, varpå oroad make dök upp och undrade vad som stod på.

Frågan öppnade dammluckorna igen och jag slängde mig om halsen på honom och snyftskrek "de skulle skjuta Båtsman!".

Tror ni jag fått äta upp det se'n dess?

*andas ut*

Min mamma har haft bröstcancer, inte bara en, utan två gånger. Senaste vändan, för fyra år sedan, blev jag erbjuden att delta i en studie där de försöker utröna vilken undersökningsmetod som är bäst för att tidigt hitta bröstcancer. Det innebär att jag en gång per år i sex års tid kallas till ultraljud, mammografi och palpering hos olika läkare.

En jättechans, eftersom jag annars är för ung för att kallas till regelbundna kontroller. För trots att mamma drabbats är jag usel på att kolla mig själv. Så det är verkligen toppen att få vara med.

MEN. Det finns ju alltid ett "men".
I det här fallet är det att jag, varje år när kallelserna dimper ner i brevlådan blir akut hypokondrisk och orolig. Från att första undersökningen gjorts till att jag kommer ut från den sista med lugnande besked, ligger det potentiella cancerbeskedet där och lurar på mig.

Nu är det dock avklarat för i år! Läkarbesöket idag avlöpte väl och nu kan jag förtränga alltihop i ett år. Puh!

Firade med att köpa en skötväska och dyrlunch på stan :-)
Och, som alltid, med att lova mig själv att fr o m NU är det jag som kollar brösten varje månad.

Gör det ni också!

Dagens gnäll

Jag är sååååå uttråkad. Och samtidigt helt handlingsförlamad.
Slurfar*, kollar på TV och är arg på mig själv för att jag inte gör något vettigt.

Känns som att all energi rann ur mig efter falsklarmet. Orkar inte ta mig för sådant som jag tidigare planerat (rensa ett par gamla pappershögar, beställa hem foton och komma ikapp i fotoalbumen, jaga målare....), men trivs inte heller med att ligga på soffan och bara gnälla.

Som tur är har jag en del läkar-/bmbesök och ultraljud inbokade, så jag tar mig iväg utanför dörren. Passar oftast på att göra något på vägen, så idag blir det att kika på skötväskor. Men ändå, det mesta känns som konstgjord andning i väntan på Piff&Puff.

Och om ett par veckor kommer jag hata mig själv ännu mer för att jag inte utnyttjade den här tiden bättre....

*SLösURF, eget uttryck.

Äckel...

På väg hem från dagis noterar jag att det sitter ett klistermärke på en lyktstolpe. Tittar närmare och inser att en av de mest högervridna, nationalsocialistiska, grupperingarna står som avsändare under ett korkat, populistiskt, budskap.

River såklart ner det. Och de som sitter på övriga stolpar längs min väg också. Dessa grupperingar må omfattas av yttrandefriheten, men jag vill inte ha deras budskap i min närmiljö. Debatterar gärna med förespråkare om de vill för jag tror inte på att tiga hjäl dem, men deras klistermärken river jag ner.

Med risk för att generalisera ser jag dem som kräk med ytterst små hjärnor och begränsad kapacitet att använda desamma.
Ick.

Känner mig lite snuvad på konfekten....

Gick och önskade mig mina små hela dagen igår. Kände verkligen att jag hade väntat klart nu. Men inga känningar whatsoever.

Tills klockan slog 23. Då drog det igång och kändes såpass att vi ringde förlossningen. Kombinationen tvillingar, andra graviditeten och vecka 36 ledde till rekommendationen "Kom in för en koll". Och jag som förväntat mig "avvakta och ring igen".

Frenetisk aktivitet utbröt: packa BBväskan, ringa barnvakt, känna efter om det fortfarande var aktuellt.... "Shit, shit, shit, ska de komma nu? Är jag redo för detta?" var vad som for genom huvudet, gång på gång.

Kl 01 var vi inne. Hela vägen in fick jag andas ordentligt var 5e minut. CTG visade på piggelina busungar och rejäla sammandragningar var 4e minut. Jag var laddad, men det kändes inte "på riktigt" på något vis och jag blev inte förvånad när bm konstaterade att livmodertappen var relativt opåverkad.

Dock ville de ha kvar mig för observation, så jag fick ligga kvar och maken fick åka hem. Det var ett otippat utfall i vår värld som dittills bestått i alternativen
a) real thing som avslutas med bebisar
b) falskt alarm som leder till hemgång.

Nåväl, rättning i ledet och inskrivning på specialBBavdelning. Sov rätt OK utan smärtlindring eller värkhämmande och vaknade vid 7 -med relativt få och smärtfria sammandragningar. CTG OK, maken kom in, seeeeeeeeeeeeeg fm då vi väntade på läkare och sammandragningarna/förvärkarna var allt annat än regelbundna och se'n åkte ivi hem.

Och här sitter jag nu. Utan vare sig sammandragningar eller bebisar.
Har gått från "kom NU" via "nej, inte än" till "jo, kom" och känner mig lite...ja, som om jag somnat under upplösningen till en spännande film. Snuvad.

När kommer de? Någon som vet?

Hysteriskt roligt

som sagt, tänk att behöva svara i telefon här....

Eller ja, öht behöva svara på frågan "var jobbar du då?"

Recension nr 1

Har haft två toppenslöa dagar med mycket lästid och raskt plöjt Predikanten av Camilla Läckberg.
Jag skulle rekommendera dem som har lite tomt i bokhyllan inför hängmatte/strandläsning att fylla upp med Läckbergs böcker (har även läst första boken, Isprinsessan). De är inte introverta deckare där man enbart följer polisens/detektivens tankar och arbete, utan innehåller flera parallella spår och personöden som till slut vävs ihop.
Lättläst, men inte förenklat. Väldigt "härochnu"-läsning, dvs man kommer in i dem snabbt och blir uppslukad, men inget som stannar kvar i huvudet efteråt.

Välskrivet och med intressanta historie- och personbeskrivningar, så betyget blir klart godkänt.

Popcorn

I måndags var vi på Du kan sjunga gospel-körens vårkonsert. När alla 800 körmedlemmar tagit plats på scenen, samtliga vitklädda, kommenterade dottern: "de ser ut som popcorn, en hel skål med popcorn". Träffande analys, särskilt när de började gunga och dansa.

Dotterns gudmor (=anledningen till att vi var där) framförde kommentaren till körledaren Gabriel Forss, som tyckte att det var ett jättefint betyg. :-)

På tal om popcorn så misstänker jag att Piff&Puff tagit intryck av hela popcorndiskussionen, för se'n igår morse studsar de runt som nypoppade popcorn därinne. Skvatt galna är vad de är. Har aldrig sett något liknande, emellanåt sticker det ut en fot(?) säkert fem cm ut från magen.
Det är som att de inte litar på att det finns en utgång planerad, utan tror att de måste ordna den saken själva.

35+0!

Snacka om att det känns som att vara på upploppet nu. Absolut tokmax fem veckor kvar (ännu en fördel med tvillingväntan är ju att det inte blir fråga om att gå över tiden).

Längtar lite extra nu, eftersom försmaken igår var enbart positiv! Söta småttisar som sov, knarrade lite och ville bli burna resp gungade i babysitter. OCH: enligt mamman sover de i princip hela nätter, med någon matning vid 24 och ev en vid 4-5. Hur soft låter inte det? I samma ålder vaknade dottern varannan timme och ville ha käk. det blir hårddrillning av grynen, sanna mina ord.

Från det ena till det andra: idag får jag hämta ut mitt bokpaket, superlyx! Sen blir det soffläge med vindruvor och bok. Återkommer med recensioner.

Träningsläger

Via Tvillingklubben har jag kommit i kontakt med en nybliven tvillingmamma (de små är drygt 3 månader) som bor här i krokarna. Efter att ha mailat ett tag har vi nu bestämt att ses i eftermiddag!

Jag ska få träffa två små töser och få se en tvillingmammas vardag! Spännande!
Tror jag kommer vara ännu mer sugen på att få träffa Piff&Puff efter detta äventyr.

Sömn, sömn, mitt kungarike för lite sömn...

Jag skulle kunna sova 24/7 just nu. Konstant supertrött. Av någon anledning sover jag bäst på soffan i vardagsrummet. Varken sängen eller TV-soffan fungerar lika bra. Turligt nog är dottern utlokaliserad och maken röjer garaget, så jag kan sova bäst jag vill. Lyx.

Till er som kommenterade förra inlägget: tyvärr avtog spänningen. Inte en göraontsammandragning på hela dagen igår. Idag är jag typ mensvärksöm och eländig, men det känns inte som förvärkar.

Å andra sidan, lita inte på mitt omdöme i dessa frågor. När dottern föddes fick jag värkar kl 03 på morgonen. Klockan 04 var det tre minuter mellan och när det fortsatt så till 07 ville maken ringa förlossningen. "Absolut inte, det här är bara förvärkar. Det är två veckor kvar till bf och förstföderskor går över tiden" svarade jag. Till slut fick han tillåtelse att ringa (jag vägrade prata med dem, jag skulle minsann inte vara nån nipprig förstföderska som åkte jojo ut och in på bb), vi åkte in och kl 15.55 samma dag föddes hon.

Så pålitligt är mitt omdöme.

Men jag tror ändå inte att det är på gång riktigt än. Lovar att hålla er uppdaterade!

*Frida: jag är i v34+5 idag.
*Kattmamman: ja, det ser jag tokmycket fram emot!

Dags att förbereda sig, kanske?

Igår morse hade jag första förvärkarna. Först en 20 minutersmastodontvärkhistoria, se'n ett par kortare. Efter nå'n timmes sömn var allt som bortblåst, men frampå eftermiddagen kom ett par små känningar.

Tror det var lite bra för oss att få ett "wake-up call", vi har legat galet lågt med att tvätta kläder, packa väskor och fixa i ordning. Någon slags kombo av mañanainställning och strutsbeteende. Efter gårdagen har vi iaf rena bebiskläder i en väska och på kylskåpsdörren hänger lista till bb-väska och en brux för storasyster.

Det kan ju faktiskt dra igång.
För min del får det ju gärna göra det. Särskilt som smågodingarna låg huvud/huvud i torsdags, vilket ju är guldläge.

Idyll

Att stå barfota i gräset och hänga doftande tvätt* på tork. Att lyssna på fåglarna och njuta av solens värme. Att gå på varm asfalt till brevlådan och att slå sig ner på trappen med ett glas kallt vatten och kika igenom posten. Att höra grannbarnen spela fotboll på gatan och veta att snart lägger sig grilldoften över området.

"Those are a few of my favourite things" för att citera Sound of Music.
Idag känns det som om jag lever i en Astrid Lindgrensk idyll. Fast med tvättmaskin och SodaStream. Dock utan jungfru.

*att en del av tvätten dessutom består av docksmå plagg till de små gryn som buffar i min mage minskar inte på något sätt idyllkänslan. Tvärtom.

Seg förmiddag, hektisk eftermiddag

Idag leker jag "görsålitedukan" hela förmiddagen.
Efter lunch blir det desto mer action. först kommer vännen hit och fikar på väg till sin behandling. Se'n ska jag på ultraljudsundersökning av mina bröst*. Undersökningen råkar vara på samma sjukhus som våra vänner befinner sig på med sin lille kille, så jag ska få fika med dem innan!
Ska bli jättekul att få träffa dem och se bilder på mirakelgossen. Just nu verkar allt gå bra, men det är klart att det fortfarande finns risker.
Lär vara tämligen slut ikväll, men det får det vara värt. Två av tre aktiviteter idag är ju faktiskt superkul! Och den tredje är nyttig.


*As strange as it sounds, men jag ingår i en studie om bröstcancer där man försöker utröna vilken metod som är mest effektiv för att tidigt hitta tumörer. Det innebär för mig att jag kallas till ultraljud, mammografi och läkarundersökning varje år. Jordens chans, eftersom jag är för ung för att kallas till regelbundna kontroller, men också lite nervöst eftersom det ju faktiskt kan leda till att de hittar något.

Irriterad och lite skärrad

På väg in i en affär snubblade jag på trottoarkanten och stöp i backen. Som tur var hann jag ta emot med händerna (hellre bruten handled än landa på magen!) och hamnade på händer och knän. Under tiden jag står på alla fyra, reser mig, går dubbelvikt (pga sammandragning) mot en bänk i närheten och sedan står och lutar mig mot bänkens ryggstöd passerar ett flertal människor.

Dagens 10 000-kronorsfråga: Frågar någon hur det gick?


.....




NEJ!
Inte en djävel bryr sig om att en höggravid kvinna stupar i backen mitt i deras synfält. Fan, vad irriterad jag blir.

Nu gick det bra, men jag var rätt nära gråten av chocken och alla "tänk om" som snurrade i huvudet ett bra tag efteråt.

It's the final countdown....

...på flera sätt. T ex det här, som jag tyckte var otroligt kul. Kan livligt föreställa mig att det är vad som pågår i min mage. Min man tycker att jag är rubbad. På ett gulligt sätt.

PS ljudet måste vara på innan du klickar på länken....

Delmål avklarat!

Så, nu är kalasen avklarade. Idag ska jag bara viiiiiiiiiiiiiiiiiiiiila. Soffan och fjärrkontrollen, here I come!
Kalasen var iaf klart lyckade, båda två -det enda problemet är var 17 vi ska göra av alla nya saker som "invaderat" vårt hem :-) Rensade iofs bort en IKEAsäck med prylar innan, så lite har det lättat i hyllorna (tusen tack för pepp och toppentipset om sopskyffelknepet!!).

Delmålet "ingen förlossning innan storasyster firats" får därmed anses som avklarat! Grymt skönt. Även om det är 5 veckor kvar, så vet man ju inte med tvillingar och fasan hade verkligen varit att dotterns firande skulle gå om intet pga bebisleverans. Det känns som att i år av alla år behövde hon få ha sina dagar i rampljuset. Snart nog får hon dela uppmärksamheten med två småhuliganer.

Drömmen nu vore att få vila ut ett par dagar, få gå på tjejträffen på torsdag och se'n en lagom lätt förlossning framemot helgen! Även om jag hela tiden får höra att jag "är så vackert gravid", "är så smidig", "ser så pigg ut" så kan jag lova att det inte är så det känns. Otymplig, trött och emellanåt tämligen less är närmare sanningen.

Fast vid närmare eftertanke så behöver garaget röjas (så vi kommer åt bebiskläderna och får in vagnen) och det har maken på listan för nästa helg. Men i början av nästa vecka, kan jag be att få en "sompåfilm"-förlossning* då?

*ni vet: fyra lätta "ååååh" och sen har den välsminkade, välfriserade mamman ett rent och fint litet knyte i famnen.

Frustrerad valross

På lördag är det kalas för 12 barn. På söndag för 12 släktingar.
Huset ser ut som skrutt, fikat är inte handlat, fiskdammen är inte förberedd..... Allt är sån't som jag räknat med att kunna få undan när jag "bara är hemma och dräller".

Men det går ju inte! Jag ser inte mina tår, än mindre småsaker på golvet. Jag kan inte bära, jag kan inte böja mig upp och ner tusen ggr för att få undan alla saker som dräller, jag kan inte flytta möbler.

Kanintekanintekanintekaninte.
Och det är SÅ inte jag. Jag brukar vara kansjälvkansjälvkansjälvkansjälv.

Mamma kommer visserligen imorgon, så det gäller att utnyttja henne väl. Tror hon får baka det enda som ska bakas samt röja dotterns lekrum. Maken handlar på vägen hem imorgon och städar på kvällen. Jag ska ordna innehållet till fiskdammspåsarna, that's it.

Så frustrerande! Jag är bättre på att göra själv än att be andra göra.

Påfyllning i bokhyllan!

Tusen tack för boktipsen ni delade av er med för lite sen.

Idag har jag äntligen fått tummen ur och betällt en trave böcker från adlibris (visst är bokkap en toppensajt?!).
Paketet jag väntar på innehåller:
*Stranger house
*To kill a mockingbird
*Hjälp, jag heter Zbigniew
*Predikanten
*Män som hatar kvinnor
*Tidsresenärens hustru
*Middlesex

Det känns som en skön blandning! Nu infinner sig bara lyxproblemet: vilken ska jag börja med...
Iiih, att få hem en låda böcker känns som julafton!

4 år

Idag är det fyra år sedan den ljuvligaste tös världen skådat föddes.
Ofattbart, underbart.

Hennes min när vi kom in i rummet imorse med födelsedagsbricka och sång ska jag minnas länge. Lycklig, förväntansfull och nyvaken i en blandning som fick mammahjärtat att slå extraslag.

Tänk att jag har en så fin liten en att älska och älskas av.
Och att jag ska begåvas med två till inom kort.

Jag är en lyckligt lottad människa.