Insikter och utsikter II

Iaf, mellan Florence Nightingale-uppdragen, har jag hunnit tänka en del.
Om Insikt No1 var att jag måste våga bygga min trovärdighet på seriositet, så är Insikt No2 att Good Enough faktiskt är just, Good Enough.

Jag har så jädra hög ambitionsnivå, så stark önskan att leverera det perfekta resultatet, att jag blir förlamad. När jag inser att jag inte har tiden som krävs för att grotta ner mig till 110% i ett uppdrag, hitta den optimala, ultimata, lösningen och metodiskt arbeta mig dit, för att slutligen leverera ett komplett paket snyggt inslaget och med konstnärligt krullade snören -ja, då blir jag alldeles inkapabel att leverera något öht. Lätt överdrivet, men ni hajjar.

Det sunda alternativet vore ju att analysera situationen (jepp, där kom användandet av den analytiska förmågan som ett brev på posten), konstatera att "det här är rimligt att leverera under rådande omständigheter" och sedan köra på det. Så, as of now, är det vad jag strävar efter.

Och, förstås, att utveckla förmågan att sålla bland de tusen och en andra bollar som kastas in längs vägen.
P r i o r i t e r a, kallas det. Det ska jag också lära mig. Inklusive användandet av det magiska lilla ordet "nej". För, NEJ, alla bollar som slängs på mig är inte mina att ta. Punkt.

Bacillbazooka efterlyses

*varning för onyanserat språk*
Jag är så förb-t trött på alla baciller som hemsöker Kapybarafamiljen! Sedan en vecka har det konstant varit en eller flera däckade i magåkommor, feber eller annan j-a ebola.
Än så länge står Puff och jag relativt oanfrätta, men det är väl en tidsfråga.

Enough is enough, liksom.

Min vanliga mamma

Frisören plattångade mina ystra lockar till en slät, glänsande page. Kom hem och svassade runt.

Storsötan: Men var är dina lockar?
Jag: Frisören tog bort dem
S: Kommer de aldrig tillbaka?
J: Jo, när jag tvättar håret nästa gång.
S: Gör det nu! Jag vill ha tillbaka min vanliga mamma.

Insikter och utsikter

Med anledning av feedbacken och nya tjänsten var jag hos en av våra konsulter för en assessmentövning. Fyra och en halv timmes mangling. Tester, övningar och en avslutande lång diskussion. Som alltid känns det bra efter en genomlysning av styrkor/svagheter. Inga chockerande överraskningar, men det är i sin ordning -viss självinsikt ska jag ju ha lyckats införskaffa under mina 35 år.

Ett par nyttiga insikter dock, inför jobbstarten. Och inför livet i stort.
Jag skattar analytisk förmåga oerhört högt, och har länge dragits med dåligt självförtroende på det området. Sluta! Jag har en god analytisk förmåga. Vartenda test jag någonsin gjort visar på det. Alla jag känner nämner det som en av mina styrkor. Och vad gör jag? Jo, fortsätter att vara kvinnlig och lägger huvudet på sned, avslutar med ett leende och ett "tror jag".
Dumskalle.

Jag måste våga bygga min trovärdighet på kompetens och saklighet, inte charm och likeability. Jag är trevlig, jag är rolig -men det är inte anledningen till att jag har det jobb jag har.

Konsulten uttryckte det bra:
"Du har alla resurser, du är en komplett person, men du måste våga agera som en också"

Det är dags att axla ansvaret. På med businessuniformen*, fram med pondusen och, sorry, bort med skämtandet. Om jag vågar ta för mig, vågar vara ny och ställa nödvändiga frågor, vågar vara tydlig och stå upp -då kommer det här bli ett sjuhelsikes spännande jobb.

På ett sätt är jag tacksam, feedbacken jag fick var tuff, men den gavs i en konstruktiv anda. Jag har bemött den, dvs jag tar inte den del som är orättvis, men jag är ödmjuk inför möjligheten att utvecklas som person.

Framtiden ser ljus ut. Om jag bara vågar ta emot den.

*jag ska sluta ha jeans och andra casualkläder ett tag. Tror helt och fullt att det påverkar. Från svart kostym och klackar är det längre till flams än från jeans och boots.

Note to self

Intressant länk om hur man bygger barnens självkänsla.

Å andra sidan

Weather.com-prognosen för Phuket. Som ju är rätt nära. För oss.

Seriöst

nästa enlingsmamma som ynkar om att det är "såååå tufft med en bebis" kommer att få det hett om öronen.

En. Jag säger bara det. EN.
Baggis*.

* Nej, jag menar det självklart inte så hårt. Jag tyckte också det var tufft med en. Jag visste inte bättre ;-)
Men två är en helt annan nivå av kaos och otillräcklighet.

Hur korkad får man bli?

Nattsovet går rätt OK nu. Puff har kört ett långt tokgorm vid 05, men imorse var det lugnare och inte förrän 06. Däremot har dagsovet ballat ur sedan ett par dagar. Skitjobbigt för alla.
Igår var jag på mördarlång och tråkig promenad för att grynen skulle sova sina 1,5 tim mitt på dagen. Tror ni inte de vaknar efter 30 min, när vi med råge passerat point of no turning back? Jo då.

Så idag får jag en lidnersk knäpp och lägger grynen på sidan i vagnen -de sover som små söta grisar! Både fm-sovet och nu mittpådagen-sovet.
Så osmart av mig att inte göra kopplingen, på natten sover de på mage och så tror jag att de ska vilja sova på rygg dagtid?!

Hoppas, hoppas det verkligen är den sista pusselbiten.

På plussidan:

Allt är inte ett töcken av elände. Storsötan sov till 8.30 och vaknade med orden "Mamma! JAg mår toppen!". Har druckit vatten och blåbärssoppa och ätit en tortilla med smör. Känns rätt lugnt. Men vi tar kokt torsk till middag, för säkerhets skull.
Vad är det mer som är snäll mat?

Dessutom fick vi brev från kommunen med besked att Piff&Puff fått plats på storsötans dagis. Så skönt! Dagisplatser här skulle vara värda guld om man kunde sälja dem på tradera!
Fast, tanken på att de där två ligisterna ska börja på dagis får faktiskt inte plats i mitt huvud än. Tur det är 10 månader kvar.

Jeanstävling

Modeakuten.se har just nu en tävling där du Kan vinna ett valfritt par Jeans ur deras sortiment.
Ju fler som tävlar, desto fler par Jeans kommer de tävla ut, så det är bara vi tävlande som sätter gränsen på hur många Jeans det kommer att bli.
Jag är självklart med i tävlingen om ett par Nya Jeans, och det hoppas jag du också är?
Dessa Jeans har de i sitt lager just nu.
Här går du in för att vara med och tävla.
Lycka till!!

O.B.S TÄVLINGEN AVSLUTAS DEN 29 JANUARI KL 19:00

På listan över saker jag inte behöver

återfinns barn som gråter förtvivlat kl 04 och strax spyr ner hela sängen.
Fan.

Missförstå mig rätt, barnet behöver jag för att överleva. Kräksjukan, däremot, kan dra åt pipsvängen.
Och stanna där.

Ett av livets mysterier

Hur kan det komma sig att en Coca-Cola upphälld i glas från en burk smakar så mycket sämre än Coca-Cola upphälld från glasflaska?
Tom om båda är iskalla och hälls upp i isfyllda glas känns skillnaden.
Mystiskt.

Jag är bra

Vid mötet i tisdags levererade chefen en rätt rejäl laddning feedback av det mindre angenäma slaget.
Och ett förslag på ny tjänst att återvända till.
Kluvet som fan. Tjänsten hon föreslår är ny. En som jag drömt om, hoppats på och nu får, men på "fel" grunder.
Jag får inte ansvar för det här oerhört spännande, och för koncernen superviktiga, projektet för att jag är bästlysandestrålande, utan för att hon inte har förtroende för mig i min gamla tjänst.
Hårt uttryckt.

Givetvis skulle jag inte få driva Projektet om hon inte trodde på min kapacitet, för det är ett alldeles för viktigt projekt, men det får ändå den bismaken hos mig.

MEN, jag är så nöjd med mig själv och hur jag hanterat situationen. Jag var cool under mötet, sedan gick jag hem, tyckte förbannat synd om mig själv och deppade ner mig i "jag är värdelös, usel och allmänt misslyckad"-tankar. Se'n ryckte jag upp mig, formulerade ett sakligt mail till chefen på temat "jag tar givetvis ansvar för A, B och C, men skulle vilja framhålla X och Y rörande D, E och F. Med detta sagt ser jag fram emot att driva Projektet" och tryckte på "Skicka".
Fick tillbaka ett asbra svar och känner att jag kom ut på topp.

Jag stod upp för mig själv, visade att jag är mogen, smart och att ingen jävel trampar på mig.
Jag tog ansvar för situationen. Jag hade att välja på att
A) fly till nytt jobb
B) komma tillbaka med svansen mellan benen, en rädd blick över axeln och stukat självförtroende
C) bemöta, lägga bakom mig och komma tillbaka med huvudet högt och laddad för att ro Projektet i hamn med bravur.
Jag valde C. Jag är fanimig bäst.
Gôtt.

*som jag inte kan gå in på utan att avslöja för mycket. Önskar jag kunde tala i klartext, men det går inte...

IRL-date...

medan jag samlar tankarna kring jobbfunderingarna (nej, Anna, ingen Sir Väs-repris på gång!), svarar jag på Fraidis utmaning:

Lista 5 bloggare som du gärna skulle träffa IRL och varför. Nämn inte nån som du redan träffat.
"Bara fem?" är min första reaktion, men OK:

Anna. Klok som få, empatisk, rolig och helt enkelt en cool katt
Saring. Språkekvilibrist, varm, djup, klok och förbannat rolig.
Tinselflickan. Intresserad, engagerad och just nu så oemotståndligt sprudlande kär!
Tingeling. Öppen, engagerad och stark. Med ett språk som golvar mig totalt.
Lillasysteryster. Ärligt, rakt och innerligt kärleksfull.

Tror att vi skulle vara ett sjuhelsikes party crew så vad säger ni, brudar? En helkväll med skyhöga klackar och färgglada drinkar? Och ta med era fem bloggkompisar, för utmaningen går härmed vidare till er!

Stukad

OSHN går fortsatt bra.
Blir inte mer uppdatering idag, måste slicka mina sår. Lätt stukad efter ett möte på jobb.

Uppdatering OSHN*

Jodå, det har gått bra.
Båda sov 20.55, efter 25 min läggning (Puff efter 12, Piff ville bli ombuffad och ramsad ett par ggr till).
23.30 började Puff knarrgnälla och där började ett knappt entimmespass. Rätt lugnt ändå, men ett par varvs buffning och ramsande. Några eskalerande gråtningar, men mest sömnknarr med lite gnäll.
03.30 Puff igen. Mer gnäll och gråt. Även Piff stämde in, så det blev dubbelbuffning. Mumma för ryggen. Den här gången tog det till 04.50 innan allt var lugnt. Rätt drygt.
05.20 kort hojt från Piff
05.50 kort hojt från Puff
06.05 Piff gnällolycklig, OK så länge jag buffade, men gråt nör jag slutade. Höll på till 06.45, då bestämde vi att klockan var nästan 7 och tog upp dem (när Piff var lugn, såklart).

De var sjukt trötta hela morgonen och småsov och gnällde om vartannat, men somnade ordentligt 11.25 och sover än. Nu går jag och tar upp dem (kl 14!)!

Sammanfattningsvis: ingen panik, inga genomolyckliga barn. På något vis kändes de lugnare än under amningsnätterna, som att de tyckte det var skönt att vara kvar i sängarna, men behövde lite hjälp att komma till ro. Så vi kör igen inatt!

PS Fraidi, vill du veta mer i detalj inför er start, så kan jag mejla.

* Operation Sova Hela Natten

Cover me, I'm going in...

Efter ett par veckors sömngnyttande (må så vara att en del var förkylnings-/feberrelaterat), har föräldrarnas gräns nåtts. Fem amningar per natt är inte OK. Måsåvara att läggningarna är OK (men inte mer). Nu blir det sömn meddelst metod. Vi kör på bred front och tar läggning och nattamning i ett svep.

Med hjälp av SuperAnna*, andra Anna, lite sunt förnuft och stort mod startar vi nu Operation Sova Hela Natten. Håll tummar.

*Honeydarlingsweetheart, TACK för tips och pepp!

Kulspruta

Skrev en kommentar hos Tinsel nyss. Fick följande svar när jag försökte skicka den:
Jag känner mig som värsta coola kulsprutekommentatrisen! Yeah, I rock.

PS Tinsel: jag ville bara tipsa om snyggaste duschdraperiet. Ever.

Kommentar hos Fotbollsfrun

Hittade en sjukt rolig kommentar hos Fotbollsfrun Här höjdpunkterna, hela listan hittar ni via länken.

Efter att jag fick min dotter har jag lärt mig följande:
4. Nöjet med att andra skaffar barn är de roliga repliker man aldrig hör i vardagen annars. T.ex "Nej, du får inte måla färg på vovven"
7. Vissa barn håller andan när dom åker karuseller. Att ta med dom på en tur som varar med än 30 sekunder KAN vara en riktigt dum idé, hur gärna pappa än vill åka Space Mountain på Disneyland.
8. När barn ska viska i ditt öra vill dom gärna hålla för det andra örat så det inte ska höras på andra sidan. Det är fullt normalt. Ditt barn är inte galet.

Kapybarakompis

Lilla syster* messade imorse: "Något litet och väldigt sött har fötts på bristol zoo! Den heter Raz. (ja, å hoppas du å ni mår bra och så -men Så Söt!)"

Mitt svar? "Ååååååååååååååååååååååååååååååååå...... kan vi adoptera honom. Delad vårdnad?"
För visst torde lemurer leka bra med kapybaror?

Bilden lånad från aftonbladet.se

* Ja, hon blir 23 snart. Ja, hon bor själv. Ja, hon pluggar framgångsrikt (om än i fel Lärdomsstad). Men för mig kommer hon alltid att vara den Lilla Systern.

Överdos!

gaah......... det finns fär många bloggar! Har, mot bättre vetande, klickat lite i länklistorna hos några av mina favvobloggare. Och där finns ju oändliga mängder nya favvobloggar! too many blogs, too little time.

Men kanske ändå. Om jag vinner på triss, skaffar barnflicka och låser in mig med laptopen i ett eget rum 24-7?
Eller inte.
Go'natt.

Smälter intryck

Vardagen är tillbaka. Maken jobbar och storsötan håller ordning på dagis.
Småttorna och jag har varit coolaste katterna i sta'n. Hämtade visa på ambassaden och strosade sedan igenom posha gallerian, och vidare runt lite i city. Lunchade på Wayne's och kände oss rätt... coola.
Nu hemma smälter vi intrycken.
Piff hasar kring på rumpan och växlar mellan rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr-haranger och långa dlä-dlä-dlä-monologer, Puff ålar som en speedad vessla och ba-ba-ba:ar alt bubbelblåser.
Och mamman? Hon knaprar mörk choklad och bloggar.
Nice.

Pussfacket

Apropå storsötans fantasi:
Varje läggning avslutas med att jag kastar en slängpuss till storsötan när jag står i dörren. Förut har hon fångat den och sagt att hon ska hålla i den hela natten, liksom jag har sagt om den hon kastar tillbaka.
För ett par veckor sedan bad hon om ett par extra "för att lägga i mitt pussfack" och sedan dess får hon ett par extra, som hon fångar och trycker in i en av blommorna på sin vadderade sänggavel.
Imorse frågade Pappan vad hon gör med pussarna i pussfacket. Och hör på den här:
"Om jag vaknar på natten och är ledsen, tar jag en och lägger mot min kind".

Kloka barn. Jag får tårar i ögonen och mammavärk i hjärtat bara av att återberätta det...

Kreativitet kontra ordning

Storsötan har den mest livliga hjärna en unge kan ha. Fantasifull och kreativ till megamax.
Leker ofta och gärna rollekar, ensam eller med ensemble att regissera. Underbart att tjuvlyssna eller delta.
Men rollekar kräver rekvisita och där sätts ordningssinnet på prov. Mattor rullas ihop, möbler flyttas, köksattiraljer återfinns i lekrummet. Och inget får röras.
Men om man, gudförbjude, behöver durkslaget i köket? Eller tycker att det är skönt för tassarna med mattor på hallgolvet?
Hur balanserar man mellan att å ena sidan bejaka och uppmuntra kreativitet och å andra sidan upprätthålla ett (någorlunda) välordnat hem?

Nytt år, nytt liv

Nej, inga nyårslöften om -10 kg, inget godis, bara bra mat, eller sån't.
Men en bra diskussion med maken igår om vad vi vill ändra på i vår tillvaro och hur vi vill satsa på vår familj. Kvällskörningen hem efter härlig nyårshelg i vännernas stuga var bra timmar, trots snöoväder. En del pusselbitar om oss själva föll på plats. Eller snarare: vi hjälptes åt att bygga vidare på vårt gemensamma pussel. Oerhört nyttigt.
Det här blir ett spännande år.