Insikter och utsikter

Med anledning av feedbacken och nya tjänsten var jag hos en av våra konsulter för en assessmentövning. Fyra och en halv timmes mangling. Tester, övningar och en avslutande lång diskussion. Som alltid känns det bra efter en genomlysning av styrkor/svagheter. Inga chockerande överraskningar, men det är i sin ordning -viss självinsikt ska jag ju ha lyckats införskaffa under mina 35 år.

Ett par nyttiga insikter dock, inför jobbstarten. Och inför livet i stort.
Jag skattar analytisk förmåga oerhört högt, och har länge dragits med dåligt självförtroende på det området. Sluta! Jag har en god analytisk förmåga. Vartenda test jag någonsin gjort visar på det. Alla jag känner nämner det som en av mina styrkor. Och vad gör jag? Jo, fortsätter att vara kvinnlig och lägger huvudet på sned, avslutar med ett leende och ett "tror jag".
Dumskalle.

Jag måste våga bygga min trovärdighet på kompetens och saklighet, inte charm och likeability. Jag är trevlig, jag är rolig -men det är inte anledningen till att jag har det jobb jag har.

Konsulten uttryckte det bra:
"Du har alla resurser, du är en komplett person, men du måste våga agera som en också"

Det är dags att axla ansvaret. På med businessuniformen*, fram med pondusen och, sorry, bort med skämtandet. Om jag vågar ta för mig, vågar vara ny och ställa nödvändiga frågor, vågar vara tydlig och stå upp -då kommer det här bli ett sjuhelsikes spännande jobb.

På ett sätt är jag tacksam, feedbacken jag fick var tuff, men den gavs i en konstruktiv anda. Jag har bemött den, dvs jag tar inte den del som är orättvis, men jag är ödmjuk inför möjligheten att utvecklas som person.

Framtiden ser ljus ut. Om jag bara vågar ta emot den.

*jag ska sluta ha jeans och andra casualkläder ett tag. Tror helt och fullt att det påverkar. Från svart kostym och klackar är det längre till flams än från jeans och boots.