Vi har pratat en del med 4åringen om att katten är gammal och sjuk och inte kommer att finnas hos oss så länge till. Hon tar det förvånansvärt bra.
Och uppenbarligen bearbetar hon det på egen hand.
Häromdagen sa hon, apropå ingenting, till sin moster: "Vi måste passa på att klappa katten och vara extra snälla mot henne, för vi vet inte hur länge vi får ha henne."
Imorse kom vi att prata om katten igen och jag sa nå't om hur gammal och sjuk hon är. Och kände klumpen i magen. Då tittar min förstfödda på mig och säger: "Mamma, vi ska inte vara ledsna. Vi ska vara glada för att vi har katten idag. Och kanske imorgon."
Och visst är det så.
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Åh, vad klok hon är!
SÅ vettig tanke, glädja sig över det man har idag. För man vet inte om man har det imorgon.
Du har gjort ett bra jobb, mamma!
Wow. Klokis.
En garanterad presidentkandidat när tiden är mogen. Skönt att ha kloka efterträdare ;-)
Kram
Jag kan bara halla med tidigare inlagg, vilken klok liten tjej=o)! Kanns tryggt for framtiden
Skicka en kommentar