Som en tonåring

Sugmärken.
Fast nu återfinns de på armarna istället för på halsen.

Liten Piff tycker napp är överreklamerat. Mammas arm är bästa snuttet.

the winner takes it all...

vore ju topp att få börja året med en goodie-bag från Shopaholicmammans tävling.
Håller tumme för mig själv :-)

Kommentarer

Det finns de som är otroligt duktiga på att svara på alla sina bloggkommentarer. Andra svarar på vissa. Jag svarar otroligt sällan, men gläds åt varje enskild kommentar.

Vill bara få det sagt, så ni vet. Trots att jag deklarerat att jag skriver för min egen skull, blir jag både rörd och glad att ni läser mina funderingar och att ni emellanåt tar er tid att kommentera.

Ett innerligt TACK!

Med ett barns logik

Ett barn, som hört mycket om äldre kompisars TVspel, ser Robin Hood på julafton. Barnet vill sedan leka Robin Hood. Vad Robin Hoods flickvän heter?

Super Marion, såklart.

Cookie Dough-test

Har nu, i rent vetenskapligt syfte såklart, ätit ordentliga mängder av såväl Ben&Jerry's Cookie Dough som Häagen-Dazs Chocolate Chip Cookie Dough. I know, it's a dirty job, but someone has to do it.

Juryns utlåtande?
Vaniljglassen: Ben & Jerry's ganska ordinära vaniljglass får ordentligt däng av Häagen-Dazs überljuvliga, himmelskt lena motsvarighet.
BJ - HD 0-1

Chokladbitarna: Tjocka och med bra tuggmotstånd i båda. Ordentligt tilltaget med rejäla bitar i båda.
BJ - HD 1-1

Kakdegen: Sorry, Häagen-Dazs, men här gör ni bort er. Er kakdeg är salt. Totalt oätlig. Ben&Jerry's är inte helt klockren heller, men får godkänt.
BJ - HD 1-0

Slutkommentar: Man kan faktiskt inte göra en cookie dough-glass med oätlig kakdeg. Då hjälps det inte hur genomljuvlig vaniljglassen är. Jag utnämner Ben&Jerry's till vinnare.

Nästa gång tror jag att jag testar Fraidis tips. HD's vaniljglass med pepparkaksdeg might be da shit.

Tvillinginfo

Hittade precis sajten Tvillingnytt. Fastnade för överskriften i bloggen:
Alla tvillingföräldrar är superhjältar – som orkar, som tröstar, som byter tonvis med blöjor, som aldrig får sova och som kämpar varje dag för att räcka till. De förtjänar en stor portion respekt och beundran.

Just så!
Nu sveper jag in mig i manteln och flyger iväg för att steka fiskpinnar.
Upp, upp och iväg!

Inga förslitningsskador

Söndag -jag kvällsfikade med kompisar
Tisdag -maken höll kvällsseminarium
Onsdag -jag var på julmiddag med jobbet
Torsdag -maken på julmiddag med jobbet.

Jaja, ingen kan iaf komma och påstå att vi nöter slut på varandra maken och jag.
Imorgon börjar jullovet. Ska bli skönt att nötas lite :-)

Konsumer eller inte konsumera

Känner mig kluven så här års.

Å ena sidan älskar jag att slurfa på webshoppar och frossa i inredningsdetaljer, kläder och barnsaker. Sugen på att köpa, köpa, köpa. Den delen av mig älskar presenter, till officiella presentdagar likaväl som små vardagspresenter. Till maken, barnen, vännerna och till mig själv.

Å andra sidan känner jag ett visst äckel inför ännu en webshop, ännu en glassig katalog, ännu ett coolt barnklädesmärke... Den delen av mig vill att vi slutar bidra till konsumtionshysterin, ger barnen en klapp var och slutar presentera de vuxna.

En del av det här är givetvis omsorg om barnen, de har inte en chans att glädjas när de står och kippar efter andan i en presentfors utan slut. De lär sig inte det kittlande, smärtljuvliga i att längta. Klokfina Saring har skrivit två fenomenala inlägg om detta, så jag länkar bara rakt av. Ett och två.

En annan del är någon slags, jag vet inte.... världssamvete? Hur påverkar vår presenthets miljön? Andra människors livsvillkor? Vår egen empatiska förmåga? Visst, en sida är sagorna som svenskt näringsliv skriver. Men en annan är sagan som Malin Ullgren berättar.

Och i andra vågskålen: det är ju så kul att ge bort presenter. Och det är kul att få. Jag villvillvill skämma bort de mina. Ibland tom på det förbjudna, materiella, sättet.

Facit? Vet inte än.

Mammahjärtat

Tog en fika med vänner i söndags kväll. Maken ensam med tjejligeläggning för första gången.
Gick galant. Såklart. Precis som jag förväntat mig, han är ju bäst.

Men vad jag inte hade förväntat mig var att jag skulle bli så överväldigad av bebissaknad att tårarna rann nerför kinderna på mig när jag gick (who am I kidding: jag halvsprang) uppför uppfarten. Vankade mellan småttorna i vårt sovrum och storsötan i sitt rum halva natten.
De sov så sött, så sött, men jag hade ett omättligt behov av att stoppa om, klappa kind, snusa nacke, pussa panna.

Det ömma mammahjärtat...

Endast Kapybaran är vaken...

men varför????????????
Jag vill sova.
Eller, om jag nu inte får det, slurfa på nya, inspirerande, roliga, underhållande, tänkvärda bloggar/sajter.

Var slurfar du? Berätta!

PS kanske kan jag få ett tröstpris av Ysolla?

Lögnerska

Jag, som är fostrad att aldrig ljuga, har genom andras brist på fostran tvingats bli en lögnare.

Eller är det jag som har en konstig syn på fostran? Kanske är det istället oerhört väluppfostrat och engagerat att fråga "Var och hur blev du gravid?" Vilket är precis vad jag tycker att man frågar när reaktionen på mina tvillingar är "blev det naturligt, eller är det provrörsbefruktning?"*.
För mig är det en ytterst privat fråga, var och hur ens barn blev till.

Om det är en nära vän, som vet att vi längtat länge, som frågar kan jag tycka att det är berättigat. Kanske.
Men att vilt främmande människor tycker att det är en OK fråga att ställa? Aldrig.
Inte springer man runt och frågar "I vilket rum / i vilken ställning hade ni sex när du blev med barn"? Eller?

Så därför ljuger jag. Eller svarar iaf undvikande. Önskar jag hade mod att svara "Åh, det var på det mest naturliga sätt. Bakifrån, på köksgolvet" bara för att peka på det orimliga i frågan, men där går nå'n form av anständighetsgräns.

* har en gång fått frågan formulerad så som: "Är de naturliga eller konstgjorda?"

PS Att vara öppen och stötta andra i barnlöshetsträsket, är en helt annan fråga. Som kan diskuteras en annan gång. Nu handlar det om vilken information man har rätt att kräva av andra...

Sammansvetsade

Fjärde träffen hos BVC-psykologen idag. Inte för att det behövdesbehövdes, men för lite closure.

Bäst vi sitter där, maken och jag, säger psykologen: "Ni är så harmoniska, det är härligt att se. Det är inte självklart att förhållandet går åt det hållet när man går igenom något tufft. För många kan det gå åt motsatt håll".

Med hennes ord i minne och vetskapen om vad som hänt bland bekanta (både irl och i bloggosfären) känner jag mig oändligt tacksam för det vi har.

Älskar dig, maken. Älskar dig.

Shop 'til you drop.

Förkyld. Igen.
Klappshopping i city planerad, men no can do.

Men med laptopen i knät och VISAkortet bredvid mig, blir nästan alla klapparna klara ändå. Nästan lika dyrt som en dag på stan.
Eller nej, dyrare, för här knäar jag inte under kassarnas tyngd, utan förleds att stoppa ned ett och annat extra i korgen. Och här blir jag inte trött i fötterna utan ilar oförtröttligt in i nya butiker.

Stop me!

Kärleksförklaring

Storsötan kryper tätt intill, fångar min blick med sina vackra ögon och säger allvarligt:
"Jag älskar dig. Jag älskar Piff och Puff och Pappa. Och dig. Men allra allra mest älskar jag mig själv."

Ibland känns det helt OK att bli väckt 06.30 en söndag...

Avtrubbad?

Katten är borta.
Nu är även spåren efter henne bortstädade. Inga skålar i köket, ingen mat i skafferiet och ingen låda i badrummet. Och inte en tår har jag fällt.

Kom på mig själv att lyssna på tystnaden igår. Inga tassar i trappan, inga jamanden vid matlagningen och inget krafsande på lådan. Men inga tårar.

Tre saker som finns i min

För att skingra tankarna antar jag Tingelings utmaning.

Tre saker som finns i min...
Kyl: pepparkaksdeg, citrongräs, mjölk
Frys: makens viktväktarlådor, glass, is
Skafferi: kokosmjölk, välling, banangröt
Handväska: orderbekräftelse på nya soffbordet, öronproppar, fullmakt till veterinären
Sminkväska: mascara, tops, nagellack
Badrumshylla: bästa krämen, bästa lockgojset och tusen hårspännen
Tvättkorg: bebiskläder, fyraåringskläder, IKEAs tvättlappar
Skohylla: vinterkängor, rosaprickiga gummistövlar, svarta stövletter
Förråd: bråte, mer bråte och ytterligare lite bråte
Hjärna: katt, barn, jul
Jackficka: fula vantar, kvitton, reflex
Kryddhylla: lättare att lista tre saker som inte finns där...
Tomt: för lite snö, för mycket gräs, gungor
Barskåp: alldeles för mycket gott som jag inte får dricka
Köksbänk: recept på kvällens soppa, odiskad kastrull, pipmugg
Fruktkorg: gapar helt tooooooom. tyvärr.

Och den som känner sig manad, listar sina tre.

T minus 6 hours

Om sex timmar kliver jag in på Bagarmossens Djursjukhus.
Med en grön bur i handen. Och i den gröna buren en ömkligt pipande kisse.
Kisse fullproppad med tonfisk, men rädd efter bilresa.

Om sisådär sju timmar ska jag berätta för storfinasöta att kisse inte finns mer.

Jag är helt övertygad om att det vi gör är rätt*, men det hjälper inte så mycket.

*inte minst eftersom kisse excellerat i att lämna "presenter" på ovälkomna ställen de senaste dagarna.

För övrigt

vill jag bara berätta att Cookie Dough åter finns på min ICA.

Halleluja!

För säkerhets skull köpte jag flera burkar (byttor? lådor?). En åt jag i fredags. Gissa om en kommer att gå åt ikväll, efter en ensamläggning av tre?!

Och förresten så äter jag bara för att kolla så att det inte är ost under.

Snacka går ju

På tjejträff igår. Julpyssel med barn. Hade villkorat min närvaro med en önskan om bärabarnassistans. "inga problem. vi är ju flera mammor som gärna bär barn. kom du, vi hjälper till!"
Men hur ser verkligheten ut? Alla står och snackar och dricker glögg medan jag far runt och bär, sjunger, byter, bär mer. På uttrycklig fråga tog en av tjejerna Puff i selen. I tio minuter.
Blir så jäkla besviken. Måste lära mig. "Vi hjälper till" betyder inte att någon självmant tar sig an en bebis. Det betyder helt enkelt inte ett skit.

Ja, de är mina barn. Ja, de är mitt ansvar.
Men om jag säger att jag inte kan delta med mindre än att jag får avlastning, då vill jag kunna lita på att avlastningen finns där. Annars gör jag hellre annat med barnen, annat som jag klarar själv.

Disträ? Jag?

Handlade i förra veckan. Lade ner tre burkar kokosmjölk i kassen.
Kom hem och packade upp två kokosmjölk och en rödcurrygrythistoria.

Köpte vantar till stortjejen i tisdags. Höll i ett par stl 4-6år i affären.
Kom hem och plockade upp ett par stl 8-10 år.

Handlade igen igår. Lade ner två färdigmatlådor med kyckling i kassen.
Kom hem och packade upp en låda kyckling och en fisk.

Antingen har jag grav gröthjärna eller så är jag förföljd av små busiga tomtar.

Klokare än mamma

Vi har pratat en del med 4åringen om att katten är gammal och sjuk och inte kommer att finnas hos oss så länge till. Hon tar det förvånansvärt bra.
Och uppenbarligen bearbetar hon det på egen hand.
Häromdagen sa hon, apropå ingenting, till sin moster: "Vi måste passa på att klappa katten och vara extra snälla mot henne, för vi vet inte hur länge vi får ha henne."

Imorse kom vi att prata om katten igen och jag sa nå't om hur gammal och sjuk hon är. Och kände klumpen i magen. Då tittar min förstfödda på mig och säger: "Mamma, vi ska inte vara ledsna. Vi ska vara glada för att vi har katten idag. Och kanske imorgon."

Och visst är det så.

Tillägg till stör-listan

5. Tomgångare. Ska det vara så svårt att stänga av motorn när du ska in och lämna en sak hos grannen? Och har du råd med en villa i Sthlm, så har du också råd att skaffa motor- och kupévärmare till bilen för kalla morgnar.

Idag stör jag mig på

1. Fartdårar. OK om man vill pressa sin rosthög på motorvägen. Men i ett villaområde fullt av 30-skyltar, barnvagnar och höga siktskymmande häckar?
2. Mörkermonster. En reflex kostar en tia. Och kan rädda ditt liv. För nej, bara för att du ser bilen, betyder inte att föraren ser dig.
3. Affärsinredare. Om man vill sälja barnkläder, är det då smart att hänga dem längst in i hörnet och göra gångarna så smala att en barnvagn inte går in? Svar nej.
4. Den fortsatt B&J-bristen i mitt hem. Cookie Dough slut på affären. Kan man stämma någon?

Abstinens

Mikebike påminner mig om vad som saknas i mitt hem.
Fram till nu var jag nöjd med min latte. Men efter att ha läst inlägget sliter abstinensen i mig.

Must. Have. Cookie Dough.
Gah.

Otacksam?

Jag älskar helgerna när vi är hemma allihop. Mysmysmys. Tid för umgänge och närhet.

Men, på sistone har jag börjat uppskatta måndagförmiddagarna mer och mer. När maken gått till jobbet, stortjejen är på dagis och småttorna sover. Då, när jag i lugn och ro dricker kaffe och slurfar.

Min egentid. Extra skön efter en intensiv helg med en möbelshopping, två födelsedagskalas och en släktlunch.

Marie Picasso

-vilken djävla stjärna!
Shit.

Och jag som inte ens gillar Idol.

Hur tänkte jag egentligen?

När jag övertalade* maken att gå på fredagsöl?
När jag såg till att bli ensam hemma med tre huliganer?

Två som ska ammas. En som ska få i sig riktig mat.
Två som ska grötas. En som ska läggas.
Tre som ska ha kärlek, ömhet och uppmärksamhet.

När jag är sjuk.
Bra tajmat, Kapybaran. Snyggt jobbat.

*för det gjorde jag. Det var inte han som frågade, det var jag som föreslog: "vore det inte kul att gå på en fredagsöl innan jul?"

Klockan klämtar för katten

Nu är det bokat. Om två veckor är det dags.

Och nästan som om hon känner det på sig, för hon är keligare än på flera år.
Lilla kissen. Sötaste kissen.
Fan.

Ynk

Efter ett par dagar med vagt halsont* slog det till inatt.
Med full kraft.

Förkylningen from hell och ögoninflammation.
Idag är det syndast om mig.

*Fraidi, träningskompis, därav nix aktivitet på boot camp-bloggen. Inget liv i Kapybaran=inget liv i boot camp.

Euro 2008

Damn, vad skönt.

Djävulens påfund

Så här års avskyr jag julen. Prestationsångest och stress.
Vad ska alla få? Vad önskar jag mig?
Varför i hela friden kom jag på idén med presentkalender?

Men se'n tar jag mig samman, ordnar önskelista, planerar presenter, beställer på nätet, slår in småsaker till presentkalendern...

och när det är dags myser jag åt mottagarnas glädje, sliter nyfiket upp mina egna paket och bara julnjuter.
Måste bara påminna mig om det nu, när det känns oöverstigligt.

Inspirerad

Tre timmar på Fotomässan idag. Utan barn. Utan man. Bara jag. Inte mamman, inte hustrun, inte ens vännen. Bara Kapybaran. Hobbyfotografen.
Underbart.

Vilka bilder man kan ta...Bland de utställda bilderna fanns många exempel på ren magi.

Kom hem tokinspirerad och brände omedelbart av sisådär 100 bilder på världens bästa motiv: De tre sötorna! När de sover ska jag bläddra i min nyinköpta bok: Lennart Nilsson -hans livs bilder.
Det, mina vänner, är ren njutning. Mannen är ett geni. Och en stor konstnär.

Å nu blir det reklam:

Innan ni ränner på sta'n och köper klappar, kolla in bosieboo.
Mängder av fint, och dessutom hyfsat många rättvisemärkta prylar!

Me like.

14.7 kg kärlek

Vägning av klimparna igår.
Vi har 7340 g Piff (startvikt 2390) och 7330g Puff (startvikt 3280).

Dubbelhakor och lårveck. Pretty lovely.

Boot camp

bloggen uppdaterad.

Money, money, money

Det sägs att man inte blir lycklig av pengar.
Det är möjligt, men nog tusan blir livet enklare.

Småttorna är födda tre veckor för tidigt för att omfattas av gratis pneumokockvaccin*.
Att vaccinera privat kostar ca 2000 kr. Per barn.
Det var jäkligt skönt att inte behöva tänka två gånger innan vi bestämde oss för att vaccinera dem.

Men det är orättvist att vissa måste göra tuffa avvägningar. Vinterjacka eller vaccination? Stövlar eller simhallsbesök? IVF eller hyran... Vi behöver inte välja, men det finns många som måste.

* I Stockholm ingår pneumokockvaccinet för barn födda efter 1 juli.

Som en dröm

Småttorna somnade 21 igår. Käkade 03.30.
Storan vaknade 07.15. Kläddes på och sattes vid morgonTV.
Låååång dusch.
Småttorna vaknade 07.40. Käkade och kläddes på.
Storan lämnades 08.45.
Småttorna somnade under promenaden till dagis.
Gick en extra sväng i vintervackret och se'n en timme tillbaka dricker jag chai latte och slurfar.

Life is good.
Och i eftermiddag kommer allrakäraste syster.

Life gets even better.

Obsessed? Jag?

Den gröna dräkten visar sig svårflörtad. Mail från leverantören om att de har slut på den.
Ge upp, tycker maken.
Aldrig.
En rejäl surfning senare är den beställd. Från Danmark.
Håll tummarna!

Åsså

är boot camp-bloggen uppdaterad.

Inspirerande!

Deppsurfade efter förra inlägget och efter planlöst klickande hitochdit hamnade jag till slut hos Malin.
Malin har bokfemmor -varje vecka ska en litterär femma väljas ut på ett givet tema.

Veckans tema: Nämn fem författare som du skulle vilja bjuda hem på middag och motivera varför.
Jag hakar på och listar mina gäster. Satsar på en uppsättning feel-good gäster som ger en mysig och kreativ kväll:

A A Milne: Nalle Puh är en av mina litterära favoriter*. Inbillar mig att A A Milne skulle fungera lika lugnande som hans karaktärer.
Astrid Lindgren: i mitt nuvarande, lite sköra, tillstånd vill jag ha en trygg, småländsk sagotant vid bordet. Särskilt som hon ju besitter ett visst bett också och inte är sockersöt.
J R R Tolkien: mannen bakom hoberna och deras fränder måste vara med. Tänk att få diskutera ringen-historien med honom!
Douglas Adams: likaså mannen bakom meaning of liff och hitchhiker's guide!
J K Rowling: Ytterligare en författare som uppfunnit en egen, spännande, värld.

Seså, genast mer schvung i livsandarna!
PS Och ett stort tack till er som peppar när jag deppar. Kärlek!

*ska dock inte läsas på svenska.

Jag vet inte. Jag vet inte. JAG VET INTE!

Hela jag är ett "jag vet inte" just nu. Alla frågor besvaras med "Jag vet inte". Framförallt de från maken med innebörden "hur mår du egentligen?".
Känns som om det är så många trådar som drar i mig från alla håll att jag sitter stenhårt fast i mitten. Utan en chans att avgöra vilken av trådarna jag vill/bör följa med.
För jag vet inte.

Jag vet nog fan inte ens vilken min favoritfärg är just nu.

Jag VET att jag älskar mina barn och min man. Men utöver det?
Jag vet inte.

Tänkvärt

Gillar Katerina Janouchs tankar om möten.

Guld värt

Tjejerna sover ute, mormor är på väg för att hämta storasyster och jag har tio minuter själv med en kaffe och datorn.
Sådana stunder ger tillräckligt med energi för att orka nästa pass.

Redo för tjejkväll

Efter att ha röjt upp röran som Lillasysteryster varit här och ställt till (jag håller det nämligen för omöjligt att husets ordinarie invånare kan ha stökat till det så!) och handlat är vi nu redo för en tjejkväll när maken/pappan är på konferens.

Storasyster får lasagne till middag och när barnen sover får jag se rom-com med godispåse och chai latte!

OK, erkänn nu

Vem var här inatt och öste ut leksaker över alla golv, ställde fram skitig disk i köket, lämnade morgonrockar på golvet i badrummet och smutstvätt i TVsoffan?
Träd fram och erkänn, så kan vi ev diskutera strafflindring.

Tröstshopping i snorträsket

Hittade drömfina bodysuits igår. Dessvärre hade affären bara den rosa i rätt storlek. Resten av eftermiddagen ägnades åt hysterisk jakt på den gröna. Från bilen ringde jag till 5 olika affärer, längs vägen stannade jag i tre och väl hemma googlade jag som en tokig.
Till slut fann jag den. Hos wildbabies.
Lyckligt klickade jag på "Lägg i shoppingvagn".
Hajja hur (ännu mer) överjordiskt underbart supergulliga mina sessor kommer att bli...

Tror att Piff får den gröna och Puff den rosa.

Dagens ros

vill jag ge till en förare på Tvärbanan.

TACK för att du var uppmärksam när jag inte var det.
Det hade kunnat sluta i tragedi, men tack vare dig kom ingen till skada.

TACK känns som ett futtigt ord, men det är det enda jag kommer på.

Måste utveckla

tankarna kring Jehovas Vittnen-föräldrarna.
Visst kan man argumentera för att var och en måste få vara fri att fatta beslut kring sitt eget liv. Men fatta, har du en gång valt att få barn, då är det väldigt få beslut du kan fatta om ditt eget liv som inte påverkar andra. Andra som DU har valt att sätta till världen* och gentemot vilka du för alltid har ett ansvar.

Och som mamma kan jag inte begripa hur någon kan acceptera en sk skapare som anser att det finns principer som ska gå före mitt ansvar som förälder. Hur kan man hävda att en gud som påstås vara allas far, vill separera föräldrar och barn helt i onödan?

OK om man avstod från blodtransfusioner för tvåtusen år, eller ens tvåhundra, sedan, då de i sig nog skulle varit dödliga, men att inte uppdatera sig och följa med tiden? Det gör de ju i andra sammanhang, så varför inte i detta?

Kan bara undra hur de små ska känna sig när de växer upp utan sin mamma och såsmåningom får veta varför hon dog. Men de blir väl indoktrinerade till att tro att det var rätt och vackert. Suck.
Ännu en anledning till att inte trycka ner religion i halsen på barn. Berätta om vad som finns att välja på, dela med dig av dina värderingar och uppfostra en individ som självständigt väljer sin tro**, vilken form den än tar. Det är min idealvärld.

På tal om värderingar: Bridz tar upp den judiska "lagen" som säger att man kan tumma på alla andra lagar om det leder till att rädda liv. That's more like it***! Rädda liv borde alltid vara prioriterat.

* inbegriper givetvis adoptivföräldrar i detta, då dessa iom adoptionen tagit ansvaret för barnet och på alla sätt är dess föräldrar.
** "tro" i en betydligt vidare mening än "gudstro", mer syftande till livsvärderingar.
** finns annat jag inte gillar m judendomen (är själv judinna, men fullständigt icketroende), men för detta skall den ha credd.

Boot camp

Boot camp-bloggen uppdaterad.
Jag har ont.

Nej, jag förstår inte

hur det kan vara viktigare att vara trogen mot sin skapare än att små barn får växa upp med sin mamma.

Har svårt att förstå fundamentalister öht*. Visst kan man brinna för något, vara övertygad om att något är det rätta, men att aldrig, aldrig våga sig utanför sin övertygelse för att kanske finna något bättre?

Har mycket mer att säga i frågan, men nu hinner jag inte....

*förutom i bilbältesfrågan, där jag själv är fundamentalist. Alla sitter fastspända i bil. Barn sitter i bilstol. Alltid. Amen.

Ny blogg

För att logga träningen har jag skapat en ny blogg: Kapybarans Boot Camp.

Jag och min stora trut...

Fraidi skrev om ett träningspass* och jag, mitt spån, utmanade henne på att köra det tre ggr/vecka med rapportering via blogg.
Och hon nappade. Attans....

Så nu är det bara att bita i. Tar nyligen avslutad timmesprommis som uppvärmning och kör.
Vill ni mig nå't träffas jag på filten bredvid tjejerna!

På knogarna!

*
-Uppvärmning, t ex dans med bebis i famnen
-Armhävningar över bebis. Pussa bebis varje "dip".
-Sit-ups bredvid bebisar.
-Rygglyft bredvid bebisar.
-Benböj med bebis i famnen som extra tyngd.
-Axelträning med bebis som hantel.

Saldo på sömnkontot: negativt

Min natt:
Puff dyngförkyld. Med nosen igentäppt kan man inte sova.
När Puff äntligen somnat, vill Piff ha mat.
När Piff somnat, hostar storasyster.
När storasyster somnat, vaknar Puff.
... runt, runt, hela natten.

Och nu på morgonen nyser även Piff. Hurra.

100% trött. 0% inspiration.

Nästa serie?

Behöver en ny serie att fastna framför.
Vilket träsk ska jag gå ner mig i: Grey's Anatomy eller House?

Traditioner

Jag är en sucker för traditioner. Antagligen för att vi inte hade så många under min uppväxt. Vi var mer av en hippiefamilj* som tog dagen som den kom.
Nu vill jag ge mina barn en trygg minnesbank av mysiga traditioner. Tänker inte på de stora tillfällena som julafton och födelsedagar, de blir minnesvärda ändå. Nej, jag gillar de mindre, mer vardagliga. De som knyter oss samman som familj.
Vi har bland annat Fredagsdrinken (efter avslutad jobb/dagisvecka tar vi en fredagsdrink. Skålar för veckan som varit och pratar om helgen) och Sommarlovsglassen (första dagen på semestern åker vi till Gamla Stan och äter kulglass).

Vad har ni för traditioner?

*som var fantastisk på många andra sätt, ska understrykas!

Höstfärger

Häggmispelhäck, silverpil och körsbärsträd.

I vår trädgård. Vår oas.

Just därför!

Absolut. Enda anledningen till att jag överöser mina barn med pussar och kramar.
Inte aaaaaalls för att de har de mjukaste kinderna, godaste öronen, luktagottigaste munnarna, rundaste magarna eller...ja, ni hajjar.
Men nej, det är inte för att de är oemotståndliga sötnosar. Det är bara för att bygga deras immunförsvar.

Sådetså.

Holy shit!

Tyvärr, ingen trillingfamilj dök upp igår. Men vi fick anledning att tappa hakan ändå. Sug på den här:

En av familjerna berättade att de gjort IVF, ett frysförsök, och fått tillbaka ETT ägg. På vul konstaterades tvillingar och ut kommer: en pojke och en flicka.
Dvs 100% säkert TVÅäggstvillingar.

De har alltså lyckats bli spontangravida i samma cykel.

Läge att köpa alla lotter i affären?!

Ide is da shit?

Som sagt. Regn, regn, regn. Tilltagande mörker. Mer regn.
Klart tankarna på ide kryper fram. Både Piri och Anna är inne på samma spår.

Fatta: en brakmiddag (nej, inga barr à la mumin, här snackar vi gala. Och med tre efterrätter. Minst.) och se'n tre månaders sömn i en varm säng. Jag är på.

Tusentals björnar kan inte ha fel.

Uppdatering, efter lillasysterysters kommentar: OK, ide med paus för jul. Kan vara lagom att tanka om förråden med skinka, köttbullar och knäck! :-)

Regn, regn, ge dig av...

Det blir till att ta bilen till bvc idag. Nix promenad genom skogen i det här regnandet.
På agendan står tvilling-och trillingträff. Vi tvillingmammor är exalterade: Hoppas trillingfamiljen kommer! Vad enkelt tvillinglivet kommer att kännas då!

Snacka om perspektivförändring...

Besök i verkligheten

Gullungarna och jag ska på finutflykt i eftermiddag.
Vi hälsar på när avdelningen har konferens. Spännande.

Målet är att vara med på fikat och "vadharhäntse'nsist"-genomgången.
Bonus är om vi klarar "dethärärdetviktigastefördekommandesexmånaderna"-presentationen.
Fullständig överkurs om vi är kvar på drinken.

Nyfikna strutar

Nyvakna gullungar i knät. Mamma med gullungeabstinens försöker få ögonkontakt.
Men se, det går inte. Gullungarna vänder och vrider på sig och måste kolla om världen förändrats under natten.
Små halsar sträcks, huvud vänds och två par stora, stora blå ögon registrerar golvet, taket, väggarna och soffan. För att inte tala om trädgården utanför fönstret.

Mamma är inte hälften så intressant.
Get used to it, Mummy.

Drömpartnern?

En relationsexpert* på radio berättade att den första frågan hon brukade ställa till dem som sökte hennes hjälp var:
"Varför gifte** du dig med XX?"

Lite senare brukade hon komma till den riktigt läskiga:
"Skulle du vilja vara gift med dig själv?"

Jag kan nog inte svara tveklöst "Ja" på den. Kan ni?

*fånig titel, men hon kallar sig för det...
**eller flyttade ihop/blev ihop -fyll i passande alternativ

Varför

ska det vara så lätt att ge andra kloka råd och så förb-t svårt att följa dem när det gäller en själv?
...blir galen.

Idag ska jag

utan inbördes rangordning, men med deadline 16.30 när maken o storasyster kommer hem:

• vika tvättberget DONE
• lägga in den vikta tvätten DONE
• sova* DONE
• göra en handlingslista
• äta lunch** DONE
• köra en kulörtvätt DONE
• köra en vittvätt DONE
• duscha

*utnämner härmed den gångna natten till månadens absolut sämsta...
**måste påminna mig om det, annars går jag på mackdiet.

Uppdaterat 15:00 : nu även DONE på vittvätten, vikning och inläggning. Bara handlingslista och dusch kvar. 90 minutes to go... Fö rekommenderas Anna-Bells lista framför min (se kommentar!).

Åh, tackar ööödmjukast

I brevlådan låg ett adresserat reklamutskick. Fyra dvd till priset av en. Eller om det var fem? Eller 27? Nåja, något av alla dessa oooooooemotståndliga erbjudanden var det. Ni vet, de som åtföljs av ett brev på temat "Käääära Kapybaran! Du är speciellt utvald...." yada, yada.

Men just detta hade en extra knorr. På kuvertet utropades nämligen, med STORA bokstäver, "Du får en gratis penna!"

Kan ni fatta? I kuvertet låg en graaaatis penna. En gratis pennnnnnna. Oh. My. God.
Shit, vad jag känner mig utvald nu. En gratis penna. Med reklamtryck. Till mig. För att jag är speciell.

Skämtar de, eller?
Jag vill se rapporten där smartskaften på marknadsavdelningen konstaterar att kunder som får en penna i högre grad tackar ja till erbjudandet.

Hur ska man komma ihåg?

Fotografier, videofilmer, dagböcker och bloggar i all ära, men hur ska man minnas, verkligen minnas:
-ljudet av nakna, sovsvettvarma fyraårsfötter mot parketten mitt i natten
-känslan av en krafsande bebishand mot halsen
-värmen från en liten kropp (fyraåring o/e bebis) näranära under täcket
-lyckan i kroppen när sovsöt mumlar: "vi kan väl mysa i min säng, mamma. så jag får känna hur varm du är"
-morgonlukten från två nyvaknade, nyammade bebisar

...och så mycket mer. Som finns i överflöd härochnu. Men inte se'n.

Hur gör man? Kan man buteljera?

För en gångs skull

håller jag med Linda Skugge.

Blir så trött när det gapas om "samhällets ansvar" i de här frågorna. Visst har "samhället" ett ansvar. Men vad hände med att vi som föräldrar ansvarar för att våra barn får med sig en sund värdegrund? Att vi finns tillgängliga för barnen? Att vi diskuterar med dem och sätter gränser för dem? Att vi har koll på var de är, med vilka och när de kommer hem?

Kort sagt: att vi som föräldrar tar vårt ansvar för att presentera världen för våra barn och ger dem verktyg för att fungera i den världen?

Har du dagens DN rekommenderar jag att du läser Hanne Kjöllers text "Hur blev Y bättre än X?"¨på ledarsidan. Samma tema.

Saknar ord

Djävla svin. Hur fan kan man*?

Och att uttala sig som advokaten gör, det i sig borde vara straffbart. Har han någonsin ens sett en tvåveckorsbebis?
Garanterat en advokat jag aldrig, aldrig skulle anlita.

*nej, jag förutsätter inte att det är föräldrarna. jag syftar på vem det än är som åsamkat henne skadorna.

Familjens diplomat

Maken har den usla smaken att hålla på djurgården.
Själv hyllar jag the best of the best: Vargarna från Värmland -Färjestad.
Gissa hur mysgosig stämningen är här hemma i slutspelstider?!

Vi har en helig överenskommelse om att inte dra in barnen i vår fejd. Ingen av oss köper lagprylar till dem, ingen av oss manipulerar dem till att hålla på något av lagen.

Storasyster snappar ändå upp allt.
Så fort vi lyssnar på hockey skanderar hon "kom igen djurgår'n, kom igen! Kom igen Färjestad, kom igen!" och sen tittar hon på oss och utbrister med tindrande ögon "Tänk om både Färjestad och djurgår'n vinner. Mina bästa lag!"

PS Ja, det är med flit jag skriver djurgården och Färjestad. Fattas bara annat.
PPS men jag vinner ändå: Hennes gosevarg heter Färjestadsvargen. Helt utan min påverkan! Moahahahahah......

Förlorad oskuld

Var rätt hooked på Dawson's Creek när det begav sig.
Upptäckte nyss att 4:an repriserar nu, men kände snabbt att Joey's pojkflickeaktiga, småtruliga karaktär inte känns lika trovärdig när man sett Katie Holmes hånglas upp av Tom Cruise på tusen och en bilder....

Hallen i bilder

Före:

Efter:

Lite ledsen över att skillnaden inte är tydligare på bild. För irl är den enorm!

Dessutom framgår det tyvärr inte att den ursprungliga tapeten är blank och gräsligt rosaspräcklig och den nuvarande färgen är matt kalkvit. Tittar man rånoga på efter-bilden ser man en skarv på väggen mellan ny färg och gammal tapet...

Saknar dessutom före-bild på hatthylledelen av hallen (till höger om ytterdörren), men letar vidare. En efter-bild kommer iaf när jag hämtat skohyllan.

Upp och ner...

gaaah, barnen sover om vartannat hela dagarna. som om de kommit överens "du syrran, när jag landar på kudden, då vaknar du så mamma inte behöver vara ensam" "visst, bra idé. se'n vaknar du när jag slocknar, OK?".

jättemysigt att få gosa med en i taget, men allvarligt, jag skulle gärna duscha, blogga, äta, kaffa och softa... bara en stund. please?!

Jag vill vinna goodiebag :-)

En goodiebag från Lolita är precis vad mitt oglammiga liv skulle behöva nu.

Uppdatering Projekt Hall

Väggarna målade. Listerna ditsatta. Barnkrokar, pilasterhylla, hatthylla och nyckelskåp upphängda*.
Tavla dithängd. Skohylla saknas. Kommer in till affären i veckan.

Bilder kommer, men jag prioriterade bad med maken framför bloggning igårkväll...

*samtligt nyinköpt. Vojne, säger VISAkortet, hurra säger hemmet...

She's the one

Storasyster är hostig. Mitt i natten kommer den värsta hostan. Föräldrarna går in med hostmedicin och varm saft.

Den lilla tappra stjälper i sig medicinen, tar lite saft och lutar sig tillbaka mot kudden med ett leende på läpparna. Kisar upp mellan de långa ögonfransarna och säger:
Ingen kan le som jag.

Föräldrarna håller förstås med. Uppmuntrad fortsätter hon:
Ingen kan skrynkla pannan som jag. Jag får så många fina streck.
Och demonstrerar.

Vi försäkrar att hon är fantastisk, underbar och genomljuvlig och att vi älskar henne till månen och tillbaka. Med slutna ögon ler hon nöjt.

För att sekunden senare slå upp ögonen och med allvar i rösten förkunna:
Piff och Puff också. Alla är lika bra.

Gonar ner sig i kudden, blundar och avslutar:
Ni är lyckliga föräldrar.

You bet, älskade barn. De lyckligaste.

Snöbollseffekt

Förra helgen köpte jag krokar till alla barnytterkläder som samsas om utrymmet i vår hall.
Igår kompletterade jag med nycklar-/post-/plånbokshylla och spegel.

Idag skulle jag sätta upp alltihop. Blev många fula hål efter gamla hyllan. Kanske en målning?
Och då måste hela entrén målas.
Och då kan vi lika gärna måla under trappen också.

Så istället för att borra 8 hål, trycka i plugg och skruva upp krokar, hylla och spegel och sedan slacka resten av dagen, blev det tömning av hallen, nedtagning av hatt-och skohyllor, spackling, maskering och färgköp. När småttorna sover rollrar vi första varvet.

Andra varvet imorgon fm och se'n beger vi oss ut på jakt efter en ny hatthylla.
Imorgon kväll lägger jag ut före- och efterbilder.

Om allt går enligt plan.

Men vem vet.... kanske är jag då i full färd med en muralmålning i vardagsrummet.
Galenskap på hög nivå.

Hösttrevnad

Ruskvädret härjar runt knutarna.
Men vi är redo.
Har plockat in ved till kaminen och ställt fram en skål med satsumas.
Och köpt en massa jasminte.

Bestämd ung dam

Puff och jag delar uppenbarligen inte klädsmak.
På lokala second hand-butiken fyndade jag en oanvänd Lollopardbody. Puff har fått på sig den vid två tillfällen. Jag tycker att hon är superfin i den, hon raketbajsar igenom blöjan för att bli av med den. Båda gångerna.

Provar den på Piff nästa gång...

Blogg. Men för vem?

Jag har hårdnackat vägrat installera statistikmätare på bloggen. Maken frågar ibland hur många läsare jag har och undrar varför jag inte vet. Men för mig skulle hela poängen med bloggen försvinna om jag satt och kollade statistik. Visst märker jag på antalet kommentarer när jag skrivit "rätt", men jag bloggar inte för att skriva rätt. Jag bloggar för att lätta på trycket i hjärnan. Min hjärna.

Men jag blir såklart påverkad. Blir besviken när tre inlägg i rad får noll kommentarer. Och tänker att jag ska peta in en mätare iaf, för kanske kanske finns det folk här som läser, men som inte kommenterar.

Jag menar, who am I kidding? Ville jag inte ha läsare, skulle jag skriva i en gammaldags pappersdagbok med hjärtlås. Istället skriver jag på nätet, fullt synligt för alla som vill. Klart jag vill beröra, få bekräftelse.

Men inte till priset av anpassning. Jag vill fortsätta skriva om det som dyker upp i mitt huvud. Och därför blir det ingen mätare.


PS Apropå föregående inlägg: Givetvis förstår jag att människan menade väl och bara agerade på en impuls triggad av ett kul sammanträffande. Jag skulle dock aldrig gjort likadant utan bara visat tidningen för maken och skrattat.

Och imorgon tänkte jag koka din kanin...

Samma dag som vår annons publicerades i tidningen ringde telefonen.

Jag: Kapybaran*
Okänd kvinna: Hej, är det här Kapybaran som fått tvillingar?
J: Ja
OK: Jo....jag...alltså....jag kanske skulle börja med att presentera mig. Jag heter också Kapybaran.
J: Jaha? vänligt men frågande
OK: Och jag har också tvillingar.
J: Jaha? än mer frågande
OK: Och de heter också Piff och Puff! Men mina är åtta år.
J: Oj... vad lustigt!
OK: Ja, när vi såg annonsen var jag bara tvungen att ringa! Mår ni bra? Är allt bra?
J: Jo, det är bra. Tack. något avståndstagande
OK: Ja, jag såg på hitta.se att ni bor i XX, där har vi sommarstuga!
J: OK....
tystnad
OK: Ja, jag ska väl inte störa mer. Lycka till med allt!
J: Tack. Hejdå.

Jag kan förstå att hon tyckte det var ett lustigt sammanträffande, men att slå upp mig på hitta och ringa...det tycker jag är att gå lite långt. Eller är jag knäpp?

* All names have been changed to protect the innocent

Ni glömmer väl inte?

Men, helt allvarligt....

hur mycket kan två småhuliganer kräkas på en dag?

Piff är inne på sin tredje body, Puff på andra och jag ska byta till byxor nummer två. Filt nummer tre ligger nu på golvet och IKEAtrasorna går åt som smör i solsken.
Och klockan är inte mer än två.
Tur vi har tvättmaskin.
Och att jag gillar att shoppa kläder.

Hooked on Hogwarts

Min frånvaro beror på en man. En ung man med ärr i pannan.
Gick stenhårt in i Hogwartsdimman i helgen och har nu p l ö j t såväl sexan som sjuan i serien om Harry Potter. Allt utom barnskötsel har lämnats därhän till förmån för HP och hans vänner.
Men nu är det slut. Finito. No more HP.

Känns sådär bra, men tomt, som det gör när en tyckaom-bok är slut. Bra, för nu vet jag. Tomt, för nu får jag inte "träffa" HP & co mer.

Eftersom jag själv avskyr allt vad spoilers heter, avstår jag från recension. Men bra var den. Hela serien.

Nu ska jag kaffa lite, plocka undan i fönstren inför fönsterputsarens ankomst och sedan, om vår svajiga internetuppkoppling tillåter, är jag åter med er i bloggosfären!

Rött, rött, rött!

Jag gör som Katerina, Tina och säkert många andra: jag visar mitt stöd för munkarna (och andra tappra) i Burma och bär rött imorgon, fredagen den 28e. Jag och alla mina tjejor.
Modiga människor som kämpar för demokrati ska ha all respekt!

Igår

var dagen när:

Puff satte rygg till mage-vändningarna i system. Mamma lägger på filten, Puff vänder till mage, leker nöjt ett par minuter, kommer på "vafalls! jag ligger ju på mage?!", hojtar på mamma som vänder tillbaka till rygg. Puff snurrar över igen och det hela börjar om. Och om. Och om.

Piff kom igång med snacket. Mest hela dagen har det hörts ett lyckligt, och högljutt, gnisslande från den del av huset där Piff befunnit sig. Som om hon hade tre månaders berättelser att ta igen.

På det stora hela en underbar dag.

Drömresan...

Tack för input om vår resa! Nu är det bokat och klart*!

Det blir Thailand. Sex veckor, med start i februari.

Först bor vi i Ao Nang, se'n på Koh Mook och sist på Koh Lanta.

Känns helt vansinnigt! Pendlar mellan "jäklar, vad underbart!" och "är vi helt från vettet?!". Hur som helst, iväg ska vi! Och nu vill jag bara höra positiva kommentarer. Inte ett ljud om att hotellen är kass, hur magsjuka alla varit och hur olidligt det är att flyga med småbarn. Allt negativt kan jag livligt föreställa mig på egen hand :-)

* klart såtillvida att boende och flyg är bokat. Nu återstår "bara" allt praktiskt med pass, visum, paraplyvagn, ...och tusen andra pryttlar.

Beslutet tar form

Vi kan nog inte skjuta upp det längre nu. Igår var det dags igen -missnöjesyttring från katten i min säng. Det håller verkligen inte. Men att ringa det där samtalet. Att locka in kattan i buren som hon tycker så illa om. Att åka med hennes olyckliga jamanden i öronen hela vägen dit. Och åka i en tom bil hem.
Fy fan.

Har lånat Adjö, herr Muffin iaf, för att förbereda både dottern och mig.

Lyxrester

Måndagar är bra dagar. Ur lunchperspektiv*.

Grillad halloumi och ett par skivor serranoskinka. Till detta couscous och grönsaker.
Inte fy skam!

*ur familjeperspektiv suger måndagar. Saknar maken och storsötan så det värker.

Nackspärr

Typiskt obra åkomma för mamma till bärmigbärmigbärmig-bebisar.

Ångest

Katten. Lurviga katten. Som flyttade in på min 24årsdag och länge länge var vår bebis.
Katten mår inte bra. Drar sig undan. Använder vår säng som låda. Oftare och oftare. Ska jag våga vara ärlig är det inte nytt. Började när vi flyttade hit, men har långsamt förvärrats. Barnens ankomst har inte gjort saken bättre. Vad som förut var engångsföreteelser med månaders mellanrum, sker nu någon gång i veckan.
Konsulterade veterinären, som bekräftar: det kommer inte att bli bättre. Snarare sämre.

Jag vet vad som måste göras. Men är inte redo riktigt än. Snart, men inte idag.

Och hur tusan förklarar vi för storsötan?! Vad kan en 4åring ta in?

Betingad reflex?

Småsötorna ligger på filten*, jag står i hallen och kollar posten. Hör hur det börjar gnyttas i vardagsrummet och inser att jag omedelbart börjat vagga med den där "lugna ner bebis"-knycken i höften.

Jag är inte bara mamma, jag är...nej, jag är nog baske mig 250% mamma nu.

*i sig ett halleluja-moment, Piff brukar inte gå med på filtliggande särskilt länge...

Ja, alltså....

det måste ju erkännas att de fyra sista punkterna uträttades sittandes i soffan, med småsötorna på amningskudden i knät, så så imponerande är det inte.

Men jag glömde faktiskt skriva att jag oljade köksbordet och startade om vår mailserver också ;-)

Idag har jag

* duschat (inte alltid en självklarhet i tvillingkomaland!)
* gått en 45min promenad
* sytt en prinsesskjol till stortjejen av en gammal gardin
* bokat hotell
* ordnat doppresent
* beställt canvasbilder
* läst 50 sidor Harry Potter

och jag har lyckats låta bli att
* tömma diskmaskinen
* vika och lägga in tvätten

-rätt OK saldo på dagskontot!

Anger management

When you occasionally have a really bad day, and you just need to take it out on someone, don't take it out on someone you know, take it out on someone you don't. I was sitting at my desk when I remembered a phone call to make. I found the number and dialled it. A man answered, saying "Hello." I politely said, "This is David. Could I please speak with Robert Campbell?". Suddenly a manic voice yelled out in my ear "Get the right f*kin number!" and the phone was slammed down on me.

I couldn't believe that anyone could be so rude. When I tracked down Robert's correct number to call him, I found that I had accidentally transposed the last two digits. After hanging up with him, I decided to call the 'wrong' number again. When the same guy answered the phone, I yelled "You're a C*nt!" and hung up. I wrote his number down with the word 'C*nt' next to it, and put it in my desk drawer. Every couple of weeks, when I was paying bills or had a really bad day, I'd call him up and yell, "You're a C*nt!" It always cheered me up.

When Caller ID was introduced, I thought my therapeutic "C*nt" calling would have to stop. So, I called his number and said," Hi, this is John Smith from BT I'm calling to see if you're familiar with our Caller ID Program?" He yelled "NO!" and slammed down the phone. I quickly called him back and said, "That's because you're a C*nt!"

One day I was at Lakeside Shopping Centre, getting ready to pull into a parking spot. Some guy in a gunmetal grey Land Rover cut me off and pulled into the spot I had patiently waited for. I hit the horn and yelled that I'd been waiting for that spot, but the idiot ignored me. I noticed a "For Sale" sign in his back window, so I wrote down his number. A couple of days later, right after calling the first C*nt (I had his number on speed dial), I thought that I'd better call the Land Rover C*nt, too.

I said, "Is this the man with the gunmetal grey Land Rover for sale?"
"Yes, it is", he said.
"Can you tell me where I can see it?" I asked.
"Yes, I live at 129 Alice Street , in Ilford. It's a terraced house, and the car's parked right out in front."
"What's your name?" I asked.
"My name is Steve Hansen," he said.
"When's a good time to catch you, Steve?"
"I'm home most days as I'm currently unemployed."
"Listen, Steve, can I tell you something?"
"Yes?"
"Steve, you're a C*nt!"

Then I hung up, and added his number to my speed dial too. Now, when I had a problem, I had two a**eholes to call. Then one day I came up with an idea. I called C*nt #1.
"Hello?"
"You're a C*nt!" (But I didn't hang up.)
"Are you still there?" he asked.
"Yeah," I said.
"Stop calling me," he screamed.
"Make me," I said.
"Who are you?" he asked.
"My name is Steve Hansen."
"Yeah?" Where do you live?"
"I live at 129 Alice Street , Ilford, a terraced house, with my gunmetal grey Land Rover parked out the front." He said, "I'm coming over right now, Steve. And you had better start saying your prayers."
I said, "Yeah, like I'm really scared, C*nt," and hung up.

Then I called C*nt #2.
"Hello?" he said.
"Hello, C*nt," I said.
He yelled, "If I ever find out who you are..."
"You'll do what?" I said.
" I'll kick the sh*t out of you" He said I answered,
"Well, C*nt, here's your chance. I'm coming over right now."

Then I hung up and immediately called the police, saying that I lived at 129 Alice Street , Ilford, and that I was on my way over there to kill my gay lover.

Then I called Channel 5 News about the hoodie war going down in Alice Street , Ilford .

I quickly got into my car and headed over to Alice Street . I got there just in time to watch two C*nts beating the cr*p out of each other in front of six police cars, an overhead police helicopter and a News crew.

Now I feel MUCH better. Take it from me, anger management really works!

Snörvelinferno

Stora tjejen vaknade med krupphosta häromnatten. Fortfarande hes och lite hostig, men relativt OK.

Maken är numer förkyld som bara en riktig karl kan, men jobbar givetvis ändå. Följden? Totalt slut om kvällarna....
Inte mycket till avlastning då, vilket annars kunde behövas då småttorna åkt på sitt livs första snoromgång.

Koksaltlösning, bäranära, kramakrama och snyta.
och tusen extra bajsblöjor, för en del av snoret verkar ta sig ut den vägen... ursäkter frmaföres till ev kräsmagade läsare :-P

Ett tecken?

Fick inte jobbet. Nejtack-mailet landade idag.
Mailet efter var från monster, som tycker att jag ska uppdatera och aktivera min CV.

Mammalyx

Barnen sover. På soffbordet har jag Vikaknäcke med kaviar, en mugg o'boy och en flaska bubbelvatten.

I knät ligger Harry Potter.

Jag säger bara en sak:

Jag ber att få omformulera

Camilla undrar hur man gör ingenting med två smågrisar.
Rimlig fråga.

Ingenting -utöver att amma, byta, amma, bära, amma, vagna och pussgosmysa, menade jag givetvis! :-D

Faktiskt något jag pratade med psykologen om. Min bild av vad jag ska uträtta under föräldraledigheten. Hur jag känner att jag borde göra så mycket mer -trots att ingen annan kräver det av mig.

Jag övar på att inse att mina tjejjor är mitt heltidsjobb nu (vilket jag ju var inne på för ett tag se'n). Och att det är OK att slurfa eller slöa när de sover. Inte bara OK, utan faktiskt även livsnödvändigt. Jag har (minst) ett öra mot barnen 24-7 nu och det håller inte att ständigt vara i beredskapsläge. "Lova mig att du ibland bara sätter dig och glor" sa psykologen. Eftersom jag har viss sjukdomsinsikt lovade jag inte mer än att jag ska göra mitt bästa för att försöka...

Och mitt i allt annat

var det namngivning för Piff & Puff igår.
Turligt nog hade vi på ett tidigt stadium bestämt oss för att hålla det litet och enkelt med bara familjen och faddrarna. Nu blir det ändå 16 vuxna och fem barn, men ändå...
Vi var duktiga och bad om hjälp innan, under och efter och på det stora hela var det en underbar tillställning.
Flickorna är nu vederbörligen firade och namngivna.

Men mycket tid för eftertanke och sömn har det inte blivit. Sov därför till 10 med småttorna idag och har därefter övat mig i den ädla konsten att göra (nästan) ingenting.

Tom

Helt tömd, så känner jag mig efter mötet med psykologen.
Fullständigt slut.
Helst skulle jag krypa ner i sängen och sova två veckor, så dränerad känner jag mig.
Allt kom ut och det känns bra.

Nu ska jag smälta lite.

Inför mötet imorgon

Sitter och punktar ner lite inför träffen med BVC-psykologen imorgon.
Hittills ser listan ut såhär:

* sorg över att det inte blev som jag trodde
* skuldkänslor
-pga sorgen
-för att storasyster, som är så duktig får stå tillbaka så mycket nu
-för att Piff blivit stämplad som gnällig och klängig
-för att Puff, som är så lugn, får vänta när Piff kräver bäranära
-för..... allt?!
* negativa tankar, jag tar varje chans jag kan att dunka mig själv i skallen med vilken dålig mor jag är. Dålig, dålig, dålig. Vet att det är dumt och inte särskilt konstruktivt, men kan inte ta mig ur spiralen själv

Och ja, mot bättre vetande hoppas jag att hon ska vifta med sitt magiska spö och blåsa bort all sorg och oro och vaccinera mig mot dåligt samvete.

Rapport från boklådan

Som mellanspel kommer här ett par av de sedan tidigare utlovade recensionerna*, i läsordning, inget annat:

* Hjälp, jag heter Zbigniew
Mnjaaa.... visst, lättsmält är den ju, men inte särskilt intelligent. Lite billigt av författaren att få sina 15 minuter på, att sälja ut och förlöjliga hela sin familj och dess livsstil. Tycker jag. Som född av polska föräldrar uppskattade jag iofs referenserna till sånger som jag minns, men det räcker inte för att hålla en hel bok flytande. Rekommenderar den inte.

* Män som hatar kvinnor
Absolut läsvärd. Välskriven i stort sett rakt igenom och spännande story. Klar "måste ligga vaken halva natten och läsa klart"-faktor. Förstår iofs inte tokhypen, men det kanske jag gör om jag läser de två följande delarna? Rekommenderas.

*Middlesex
Välskriven med intressanta stories (storysar?). Några segare partier och låg "kan inte lägga den ifrån mig"-faktor, men avsaknaden av cliffhangers gör den inte mindre läsvärd. Själva middlesex-storyn kunde gärna fått mer utrymme, tycker jag, som är hårt fast i hbtq-träsket tack vare min lillasyster. Men historie-/familjeskildringen är (nästan) lika intressant, så det är inget som stör. Rekommenderas varmt.

*Tidsresenärens hustru
ÄLSKAR DEN! Läs, läs, läs! Förvirrande i början, men ömsint, kärleksfull, sorglig och tankeväckande. Liknar inget annat jag läst och det var riktigt sorgligt att den tog slut... Annorlunda språk, annorlunda historia och väldigt gripande.

Har även läst Predikanten, som recenserats tidigare.

Nu dyker jag ner i Harry Potter-träsket. Som jag längtat! Har både 6an och 7an kvar och nåde den som avslöjar minsta stavelse för mig!

*trogna läsare kanske minns att jag bad om boktips och sedan inhandlade en trave böcker.

Sorg

BVCpsykologen ringde igår. Vi (hon vill träffa pappan också) ska dit på fredag.
Givetvis snurrar tankarna i huvudet nu; vad ska jag ta upp? hur? i vilken ordning? och så vidare.

Allt tänkande har hjälpt mig identifiera en av alla känslor som konkurrerar om utrymmet i mig nu. Sorg.
Det känns lite övermaga att säga att jag, som blivit välsignad med tre underverk, sörjer. Men det gör jag. Dels sörjer jag allt skit vi var tvungna att gå igenom för att komma dit vi är och dels sörjer jag den graviditet och mammaledighet jag inte fick.

Jag hade så många bilder i huvudet av hur det skulle bli när jag var gravid och sedan hemma med vårt andra barn. Det blev inte så, eftersom de är två. Det är inte sämre, men annorlunda, och jag sörjer det som inte blev.

Å ena sidan känns det som tabu att tänka så, nästan som att jag måste bestämma vilken av våra ljuvliga töser jag tänker bort när jag känner så. Men å andra sidan känner jag att jag måste vara ärlig med min sorg. Den innebär inte att jag inte är glad och tacksam för det liv jag har, för det ÄR jag. Det finns bara en alternativ verklighet som jag aldrig fick uppleva, och det kan jag tycka är ledsamt.

Avslöja era hemligheter nu!

Medan jag författar inlägg om kapybaror och BVC-psykologer, tycker jag att ni ska avnjuta denna fantastiska lilla blogg.

Fram med kameran och skicka in!

Återkommer med nya inlägg efter småttingvaccination. Om småttorna tillåter. Håll tummar!

Idag mår jag bra av:

* Småsötor som gör rara ljud i sömnen
* Storsöta som bakar play doh-kakor till mamma
* Andrea Bocelli & Sarah Brightman på stereon
* Strilande höstregn
* Tjejmiddag att se fram emot ikväll
* Stöttande kommentarer på förra inlägget -TACK! Ni anar inte vad det värmer.

Modig

Vågade efter många om och men ringa BVC och berätta att jag inte mår bra.
Att jag inte är översvallande lycklig 24-7, att jag tycker att det är tufft nu, att jag märker att jag gör det svårare för mig själv med negativa tankar, men att jag inte mäktar med att vända spiralen på egen hand. Jag blottade mig.

Och världen rämnade inte. Tvärtom, BVC-sköterskan tyckte att det var bra att jag berättade. Hon ska prata med psykologen, som ringer mig.

Känns otäckt, men skönt.

Åtta informativa fakta om Kapybaran

En alldeles vanlig gråmulen morgon lös upp då jag fann en utmaning från Ulrika!

Så, åtta saker om mig....
1. Har dykcert. Men har inte dykt på 14år.
2. Älskar lukten av framkallningsvätska.
3. Skulle vilja bli en koala i mitt nästa liv.
4. Tycker att choklad med lägre kakaohalt än 65% är smågodis och inte choklad.
5. Är mer av "quick and dirty" än "långsamt och noga".
6. Älskar att se ut över hav. Det enda jag saknade under mina Uppsalaår.
7. Har otroligt svårt för att slänga saker. Trots upprepade läsningar av "Rensa i röran med Feng Shui".
8. Har ingen aning om min egentliga hårfärg. Inte efter 20 år av färgning, slingning och toning.

Så. Och jag utmanar..... *trumvirvel*.... Fraidi, Ribbolita, Cinks och Pipperoni. Alla kan nog reglerna by now, men för formens skull: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren fyra nya personer. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade.

Men ååååh...

Annons på potentiellt toppenjobb i tidningen.
Beslutsvånda. Söka eller inte?

Tänk om jag inte får det.
Tänk om jag får det.

Vojne.

Oh, the glamour

när jag nu packar ihop lördagen, lägger jag dagens fjärde tröja i tvättkorgen.
Nej, jag har inte "Madonna -queen of coola klädbyten"-komplex.
Jag har två kräkloppor.

Högtflygande planer

...och icke samarbetsvilligt barn.
Att man aldrig lär sig. Bara för att P&P sovit som grisar hela förmiddagarna i en vecka vore det väl för mycket begärt att de skulle göra det även idag när jag tänkt rensa katastrofhyllorna och lasera vinstället och handla god fredagsmiddag och fixa med resan och....

Puff sover. Piff gnäller. Kräver bärabärabära och gågågågågågågå.

Men vinstället hann jag lasera iaf!

Överraskning till mig själv

Satte mig nu på morgonen för att lägga in alla räkningar -men räkningskorgen gapar tomt!
Hinner tänka "shit, i vilken av alla pappershögar har vi lagt dem?!" innan jag inser:
jag la in dem för två veckor sedan!
Hurra!

Bakgrund: Vi är usla på att betala räkningar. Kommer ofta på det den 1:a eller så. Vi har gång på gång lovat oss att börja lägga in räkningarna löpande, men lyckas inte hålla det. Har därför lagt in en pling i mobilen den 29e varje månad. Funkade över förväntan kan man säga!

Get a life

Vaknade kallsvettig och, faktiskt, gråtande klockan 04 efter en råvidrig mardröm.
Min första reaktion: "måste skriva ett blogginlägg om det här".

En normal människa hade väl ändå kramat in sig hos maken eller funnit tröst i bebisdoft eller så.

Luktar illa

Hur säger man åt sin städhjälp att hon luktar illa?
Hon städar superbra och huset doftar ljuvligt när hon är klar.
Allt utom badrummet, för när hon bytt om därinne stinker det ingrodd svett.